Viseklubben Josefine (idag Josefine Visescene) ble startet våren 1995 og er blitt det ledende senter for visesang i landet. Her presenteres nye som etablerte artister for et fremragende og lydhørt publikum. Her bryr man seg om visen, artisten og lytteren i Josefines lune lokaler! Arrangementer hver onsdag høst som vår.
Dørene åpner kl. 19.00 og programmet starter ca. 20.30
Ikke forhåndssalg, billetter kjøpes i døra fra vi åpner.
Arrangører: Kari Svendsen, Lars Klevstrand og Jørn Simen Øverli
Vil du motta siste nytt fra Josefine Visescene?
Send e-post til: klevstra@online.no
Se også egne web-sider: www.casanostra.no/josefine.html
For alle aktiviteter på Josefine Vertshus, motta stedets eget
nyhetsbrev.
Viseklubben Josefine er støttet av: Norsk Kulturråd, Oslo kommune - Byrådsavdelingen for kultur og utdanning, Fond for utøvende kunstnere, Fond for lyd og bilde, Komponistenes vederlagsfond, Musikkverkstedordningen og NOPA.
NB! Josefine tar ingen kredittkort, kun kontant
Josefine Vertshus
Josefinesgt. 16
0351 Oslo
tlf 22 69 34 99 fax 22 60 31 26
Kontortid: 10.00 - 14.00 hverdager, eller etter kl. 18.00 tirsd. - torsd.
mandag 29. september 2008
Finn Coren, vokalist, komponist og multi-instrumentalist
Vokalist, komponist og multi-instrumentalist f. 28.03.1961 i Fosnavåg på Sunnmøre. En artist som har gjort seg bemerket med sin melankolske pop/rock og sine innbydende, psykedeliske lydmalerier.
Coren flyttet til Oslo som ung mann etter å ha reist mye utenlands og livnært seg med å holde konserter i små klubber og kneiper. Under disse utenlandsoppholdene bearbeidet han en rekke musikalske skisser som dukket opp på hans første album The Echoing Green i 1989. To av låtene på albumet – «Cheers To The Wild Boys»/«My Life Is My Art» – var blitt sendt ut på single året i forveien. Da hadde allerede en video av «My Life Is My Art» oppnådd stor oppmerksomhet på kortfilmfestivalen i Trondheim, og albumet som helhet ble da også berømmet for sin idérikdom. Blant musikerne som deltok var Gisle Aarlott (gitar), Bjørn Malmåsen (bass) og Knut Brovold (trommer). Produsenter var Ulf W.Ø. Holand, Trond Brede Andersen og Coren selv. Albumet ble utgitt på artistens eget selskap Luna Music.
Corens neste prosjekt var å slå seg sammen med moldenseren Trøst og sette musikk til tolv dikt av den irske poeten William Butler Yeats. Diktene var alle hentet fra samlingen Words For Music Perhaps fra 1930, og Coren & Trøst tok tittelen som en håpefull søknad fra Yeats. Det tok 60 år før søknaden ble innfridd, men så ble da også jobben tatt veldig seriøst. Coren & Trøst tok fellesnavnet A Full Moon In March og laget albumet Love’s Loneliness i 1990. Produsent var Ulf W.Ø. Holand, assistert av Coren & Trøst, og blant musikerne var Kyrre Sætran (bass), Nils-Arne Øvergård (gitar) og Rolf Recknagel (gitar). Dagfinn Koch hadde hånd om strykerne.
Etter en lengre periode uten kontrakt og plateutgivelser, vendte Finn Coren sterkt tilbake med tre nye plater på like mange år – alle utgitt på hans nyopprettede selskap Bard Records. Først ut var en musikalsk hyllest til den engelske dikteren, poeten og visjonæren William Blake. The Blake Project: Spring var en imponerende produksjon både visuelt (flott CD-hefte) og musikalsk, og albumet ble nominert til Spellemannprisen. Coren gjorde nok innspillinger til å kunne fylle en liten oppfølger – et slags etterord – i form av Spring: The Appendix i 1998. Begge disse utgivelsene fikk rosende omtale i det anerkjente tidsskriftet Blake, an Illustrated Quarterly, som leses verden over av Blake-tilhengere.
Lovecloud (1999) var et album preget av brusten kjærlighet, men man merket også en litt lysere og mer poppreget side ved artisten. Platen var delt i to –Poppermost og Darling Downs – og var dedikert Corens tre største inspirasjonskilder; Yeats, Blake og John Lennon. Platen hadde en sanghyllest til hver av disse. En rekke av landets mest anerkjente musikere deltok, og produsent var som vanlig Ulf W.Ø. Holand.
2008: "I draumar fær du" (Bard) - et dobbeltalbum med tekster til Olav H. Hauge. Se tidligere anmeldelser og artikler om Olav H.Hauge. Et meget sterkt album. Løp og kjøp!!!
The Echoing Green (Luna Music, 1989)
Love’s Loneliness (Kirkelig kulturverksted, 1990) utgitt som A Full Moon In March
The Blake Project: Spring (Bard, 1997)
Spring: The Appendix (Bard, 1998)
Lovecloud (Bard, 1999)
"I draumar fær du" (Bard, 2008) lansert på Poesifestivalen i Ulvik 20. september
Kilde:
Biografien er hentet fra "Norsk pop- og rockleksikon" fra Vega Forlag (2005). Redaktører for boken er Siren Steen, Bård Ose og Jan Eggum. Bidragsytere er Willy B, Arvid Skancke-Knutsen, Øyvind Holen, Svend Erik Løken Larsen, Vidar Vanberg, Marta Breen, Trond Blom, Eirik Kydland, Bård Ose, Siren Steen og Frode Øien. Boken kan kjøpes hos bokhandlerne eller bestilles direkte fra www.vegaforlag.no.
Coren flyttet til Oslo som ung mann etter å ha reist mye utenlands og livnært seg med å holde konserter i små klubber og kneiper. Under disse utenlandsoppholdene bearbeidet han en rekke musikalske skisser som dukket opp på hans første album The Echoing Green i 1989. To av låtene på albumet – «Cheers To The Wild Boys»/«My Life Is My Art» – var blitt sendt ut på single året i forveien. Da hadde allerede en video av «My Life Is My Art» oppnådd stor oppmerksomhet på kortfilmfestivalen i Trondheim, og albumet som helhet ble da også berømmet for sin idérikdom. Blant musikerne som deltok var Gisle Aarlott (gitar), Bjørn Malmåsen (bass) og Knut Brovold (trommer). Produsenter var Ulf W.Ø. Holand, Trond Brede Andersen og Coren selv. Albumet ble utgitt på artistens eget selskap Luna Music.
Corens neste prosjekt var å slå seg sammen med moldenseren Trøst og sette musikk til tolv dikt av den irske poeten William Butler Yeats. Diktene var alle hentet fra samlingen Words For Music Perhaps fra 1930, og Coren & Trøst tok tittelen som en håpefull søknad fra Yeats. Det tok 60 år før søknaden ble innfridd, men så ble da også jobben tatt veldig seriøst. Coren & Trøst tok fellesnavnet A Full Moon In March og laget albumet Love’s Loneliness i 1990. Produsent var Ulf W.Ø. Holand, assistert av Coren & Trøst, og blant musikerne var Kyrre Sætran (bass), Nils-Arne Øvergård (gitar) og Rolf Recknagel (gitar). Dagfinn Koch hadde hånd om strykerne.
Etter en lengre periode uten kontrakt og plateutgivelser, vendte Finn Coren sterkt tilbake med tre nye plater på like mange år – alle utgitt på hans nyopprettede selskap Bard Records. Først ut var en musikalsk hyllest til den engelske dikteren, poeten og visjonæren William Blake. The Blake Project: Spring var en imponerende produksjon både visuelt (flott CD-hefte) og musikalsk, og albumet ble nominert til Spellemannprisen. Coren gjorde nok innspillinger til å kunne fylle en liten oppfølger – et slags etterord – i form av Spring: The Appendix i 1998. Begge disse utgivelsene fikk rosende omtale i det anerkjente tidsskriftet Blake, an Illustrated Quarterly, som leses verden over av Blake-tilhengere.
Lovecloud (1999) var et album preget av brusten kjærlighet, men man merket også en litt lysere og mer poppreget side ved artisten. Platen var delt i to –Poppermost og Darling Downs – og var dedikert Corens tre største inspirasjonskilder; Yeats, Blake og John Lennon. Platen hadde en sanghyllest til hver av disse. En rekke av landets mest anerkjente musikere deltok, og produsent var som vanlig Ulf W.Ø. Holand.
2008: "I draumar fær du" (Bard) - et dobbeltalbum med tekster til Olav H. Hauge. Se tidligere anmeldelser og artikler om Olav H.Hauge. Et meget sterkt album. Løp og kjøp!!!
The Echoing Green (Luna Music, 1989)
Love’s Loneliness (Kirkelig kulturverksted, 1990) utgitt som A Full Moon In March
The Blake Project: Spring (Bard, 1997)
Spring: The Appendix (Bard, 1998)
Lovecloud (Bard, 1999)
"I draumar fær du" (Bard, 2008) lansert på Poesifestivalen i Ulvik 20. september
Kilde:
Biografien er hentet fra "Norsk pop- og rockleksikon" fra Vega Forlag (2005). Redaktører for boken er Siren Steen, Bård Ose og Jan Eggum. Bidragsytere er Willy B, Arvid Skancke-Knutsen, Øyvind Holen, Svend Erik Løken Larsen, Vidar Vanberg, Marta Breen, Trond Blom, Eirik Kydland, Bård Ose, Siren Steen og Frode Øien. Boken kan kjøpes hos bokhandlerne eller bestilles direkte fra www.vegaforlag.no.
søndag 28. september 2008
Shadow and Light av Rumi
How does
a part of the world
leave the world?
How does wetness
leave water?
Dont' try to put out fire
by throwing on more fire!
Don't wash a wound
with blood.
No matter how fast you run,
your shadow keeps up.
Sometimes it's in front!
Only full overhead sun
diminishes your shadow.
But that shadow
has been serving you.
What hurts you,
blesses you.
Darkness
is your candle.
Your boundaries
are your quest.
I could explain this,
but it will break
the glass cover
on your heart,
and there's no fixing that.
You must have
shadow and light source
both.
Listen,
and lay your head
under the tree of awe.
When from that tree
feathers and wings
sprout on you,
be quieter than a dove.
Don't even open your mouth
for even a coo.
Skrevet av Jalal ad-Din Rumi og oversatt av Coleman Barks (1200-tallet)
a part of the world
leave the world?
How does wetness
leave water?
Dont' try to put out fire
by throwing on more fire!
Don't wash a wound
with blood.
No matter how fast you run,
your shadow keeps up.
Sometimes it's in front!
Only full overhead sun
diminishes your shadow.
But that shadow
has been serving you.
What hurts you,
blesses you.
Darkness
is your candle.
Your boundaries
are your quest.
I could explain this,
but it will break
the glass cover
on your heart,
and there's no fixing that.
You must have
shadow and light source
both.
Listen,
and lay your head
under the tree of awe.
When from that tree
feathers and wings
sprout on you,
be quieter than a dove.
Don't even open your mouth
for even a coo.
Skrevet av Jalal ad-Din Rumi og oversatt av Coleman Barks (1200-tallet)
Hvem var Jelal'uddin Rumi 1207 - 1273?
Om du er troende eller ikke - Rumi hadde noen spennende betrakninger om livet og tilværelsen tidlig på 1200-tallet. "Seasons of Peace" presenterer Rumi som følger:
Jelal'uddin Rumi, the 13th century mystic poet, was truly one of the most passionate and profound poets in history. Now, today his presence still remains strong, due in part to how his words seem to drip of the divine, and startle a profound rememberance that links all back to the Soul-Essence.
Born in what is present day Afghanistan in 1207, he produced his master work the Masnawi which consists of over 60,000 poems before he died in 1273. The best way to fully say in words his impact, is that he has the ability to describe the Indescribable, Ineffable -- God.
The translations on this page are from Coleman Barks.
Jelal'uddin Rumi, the 13th century mystic poet, was truly one of the most passionate and profound poets in history. Now, today his presence still remains strong, due in part to how his words seem to drip of the divine, and startle a profound rememberance that links all back to the Soul-Essence.
Born in what is present day Afghanistan in 1207, he produced his master work the Masnawi which consists of over 60,000 poems before he died in 1273. The best way to fully say in words his impact, is that he has the ability to describe the Indescribable, Ineffable -- God.
The translations on this page are from Coleman Barks.
Besøk gjerne "Seasons of Peace" - a space out beyond ideas of wrongdoing and rightdoing
Anbefaler hjemmesiden til "Seasons of Peace" hvor du finner, blant mye annet, flere dikt av Rumi. www.seasons-of-peace.net De skriver: Thank you for visiting a space - out beyond ideas of wrongdoing and rightdoing - dedicated to: Weaving the foundations of a Culture of Peace through the establishment of global networks of Cooperation Circles dedicated to the observaton and celebration of Seasons of Peace:
Healing and restoring the Earth and our selves through open source, inclusive faith- and knowledge-based appreciation of annual seasons of peace, light, reconciliation, renewal and love;
Religious and spiritual teachings, prayers, poetry, songs and practices that express peace and love from all traditions, and the acknowledgment that all of Creation is sacred - La ilaha Ilallah - that there is nothing that is not of God, the Divine, the Great Spirit, the Tao - that there is one Light in all of creation - real, virtual and imaginary;
Respect and appreciation for the Earth as a whole - and for the entire community of life on the Earth - and deepening our connection to and understanding of the cycles, rhythms and phases of the Earth, with particular attention to the life-giving cycles of water;
Commitment to peace & reconciliation, and to nonviolent, loving resolution of conflict - to first do no harm; and to the restoration of the Earth as a peaceful, safe, happy and healthy home for our children, and for our children's children - through the seventh generation and beyond.
The preamble, purpose and principles of the United Religions Initiative (URI) and the adoption of Cooperation Circles as a vehicle for participation in Seasons of Peace.
Kilde:
Seasons of Peace
Cooperation Circles
Email: seasons-of-peace@earthlink.net
Healing and restoring the Earth and our selves through open source, inclusive faith- and knowledge-based appreciation of annual seasons of peace, light, reconciliation, renewal and love;
Religious and spiritual teachings, prayers, poetry, songs and practices that express peace and love from all traditions, and the acknowledgment that all of Creation is sacred - La ilaha Ilallah - that there is nothing that is not of God, the Divine, the Great Spirit, the Tao - that there is one Light in all of creation - real, virtual and imaginary;
Respect and appreciation for the Earth as a whole - and for the entire community of life on the Earth - and deepening our connection to and understanding of the cycles, rhythms and phases of the Earth, with particular attention to the life-giving cycles of water;
Commitment to peace & reconciliation, and to nonviolent, loving resolution of conflict - to first do no harm; and to the restoration of the Earth as a peaceful, safe, happy and healthy home for our children, and for our children's children - through the seventh generation and beyond.
The preamble, purpose and principles of the United Religions Initiative (URI) and the adoption of Cooperation Circles as a vehicle for participation in Seasons of Peace.
Kilde:
Seasons of Peace
Cooperation Circles
Email: seasons-of-peace@earthlink.net
Only Breath fra 1300 årh. av Jalal ad-Din Rumi
Diktet "Only Breath" er skrevet i det 1300 årh. av Sulfimystikeren og poeten Jalal ad-Din Rumi, og er oversatt og resiteres av Coleman Barks. Filmen er hentet fra "Seasons of Peace".
Only Breath
Not
Christian
or
Jew
or
Muslim
not
Hindu
Buddhist
Sufi
or
Zen
.
Not
any
religion
or
cultural
system
.
I
am
not
from
the
East
or
the
West
not
out
of
the
ocean
or
up
from
the
ground
not
natural
or
ethereal
not
composed
of
elements
at
all
.
I
do
not
exist
am
not
an
entity
in
this
world
or
in
the
next
did
not
descend
from
Adam
and
Eve
or
any
origin
story
.
My
place
is
placeless
a
trace
of
the
traceless
.
Neither
body
or
soul
.
I
belong
to
the
beloved
have
seen
the
two
worlds
as
one
and
that
one
call
to
and
know
first
last
outer
inner
only
that
breath
breathing
human
being
Politik Kills av Manu Chao
politik kills politik kills politik kills
politik kills politik kills politik kills
politik kills politik kills politik kills
politik need votes
politik needs your mind
politik needs human beings
politik need lies
thats what my friend is an evidence politik is violence
what my friend is a evidence politik is violence
politik kills politik kills politik kills
politik kills politik kills politik kills
politik use drugs
politik use bombs
politik need torpedoes
politik needs blood
thats what my friend is an evidence politik is violence
what my friend is a evidence politik is violence
politik need force poltik need cries
politik need ignorance politik need lies
politik kills politik kills politik kills
politik kills politik kills politik kills
politik kills politik kills politik kills
politik kills politik kills
politik kills politik kills
politik need force poltik need cries
politik need ignorance politik need lies
politik need force poltik need cries
politik need ignorance politik need lies
politik kills politik kills
politik kills politik kills.
lørdag 27. september 2008
Sång till modet, 2000 av Mikael Wiehe
En sång till modet
Här är en sång till modet
Den är till alla dom,
Som vågar tro på morgonda’n
Fast natten är så lång
Här är en sång till modet
En liten, enkel låt
Det kanske verkar meningsløst
Men jag sjunger den ändå
Här är en sång til modet
Till glädje, hopp och skratt
Till dom som tror på kärleken
Fast hatet är så starkt
Till alla som slår sej samman
Til alla som ställer krav
Till dom som vet hur svårt det är
Och ändå säger ”ja”
Här är en sång till modet
Hos dom som vågar se
Som inte låter tysta sej
Men säger som det är
Till alla som bygger broar
Till alla som släpper in
Till dom som tror att människan
Kan göra det, hon vil
Här är en sång till alla
Som vägrar att ge opp
Till dom som kämpar vidare
Fast livet är så hårt
Till alla som vågar längta
Till nå’t, dom aldrig sett
Som inte låter kuva sej
Men håller på sin rätt
Här är en sång till modet
Den är från mej till dej
En liten enkel visa
Med det, jag helst vill säg’
Så vårda den väl och lär den
Och nynna den ibland
För då växer den och sprider sej
I hela Sveriges land
Sangen er hentet fra ”En sång till modet”, 2000 av Mikael Wiehe.
Teksten trykt i ”Sångerna” av Mikael Wiehe, Carlsson Bokförlag 2002. Viseboka er svært omfattende – hele 679 sider med tekster og besifret melodilinje til alle sangene. Anbefales.
Mikael Wiehes biografi fra 1946 - 2007
År för år
1945
På våren befrias Europa från nazismens tyranni av amerikanska och ryska trupper som omfamnar varandra vid Elbe. Den 4 maj blir Danmark fritt.
Jag avlas i juli.
Kriget mot Japan avslutas efter atombomber mot bland annat Hiroshima den 9 augusti.
1946
Jag föds den 10 april i Hedvig Eleonoras församling i Stockholm. Till min fars stora glädje lyckas min mor hålla sig över den nionde då Danmark flaggar på halv stång till minne av den tyska invasionen 1940.
Anledningen till att jag föds i Stockholm är att i Sverige finns penicillin om det skulle uppstå några komplikationer vid förlossningen. Allt avlöper dock väl och jag reser med min mor till far i Köpenhamn. Vi bor i Nyhamn på "den paene side". (I motsats till "den slemme side" där barerna och tatuerarateljéerna låg, det som nu har blivit den mondäna sidan.)
För evigt tjugo dagar efter mig föds kronprins Carl Gustaf, snart "Tjabo" kallad.
1947
Min bror Thomas föds den 18 september.
1950
Gustaf V – "V-Gurra" – dör efter 43 år som Sveriges kung. Sorgemusik på radion. Gustaf VI Adolf blir ny kung.
1951
När jag i februari kommer hem efter besök i Sverige har min far flyttat. Chokladen som jag hade gömt i ett skåp är också borta, vilket är det jag minns tydligast.
1952
Jag börjar skolan i Valby, nära Zoologisk Have i Köpenhamn, i augusti. Blir intervjuad i tidningen. Ska bli konstnär när jag blir stor därför att röd är en sån vacker färg.
I november flyttar jag med mor och bror till Malmö i Sverige: förort med parkettgolv, varmvatten och centralvärme. Vänstertrafik och klasskamrater som kallar mig dansk "skideröv", hånar mig för att jag har kortbyxor och för att jag sjunger på rasterna. De slår mig på vägen hem från skolan.
1953
Min mor tvingar mig att ta pianolektioner för pianofröken, som tycker att jag är "så begåvad". Jag lyckas så småningom gråta mig ifrån det. Då tycker min mor att jag ska börja fäkta florett istället. Fäktläraren heter Gargano och är en liten, hjulbent italienare. Jag flyr hellre.
1954
Jag börjar i tredje klass. Får manlig lärare och bara pojkar som klasskamrater. Flickorna återkommer inte förrän på gymnasiet.
1955
Jag börjar spela gitarr, en fyrsträngad tenorgitarr som jag får låna av morbror Lasse och stämmer om till vanlig gitarrstämning för att den ska bli lättare att spela på. En av de första sångerna jag lär mig är sången om Davy Crockett från Walt Disney-filmen med samma namn.
Hos min far hör jag Bill Haley sjunga "Rock Around the Clock" men jag tycker egentligen bättre om Caterina Valentes "Oh, mein Papa".
Den då fjortonårige Paul Ankas egen sång "Diana" får emellertid över mig på rätt musikalisk bana.
Rosa Parks vägrar lämna sin för vita reserverade plats i bussen i Montgomery i Alabama.
Motboken avskaffas till alla vuxnas stora glädje
1956
Jag får min första egna gitarr av min far när jag fyller tio. Den kostar trettio kronor i en lumpebod på Kattsundsgatan i Malmö.
Jag slutar folkskolan efter fjärde klass och kvalar på hösten, tillsammans med tre, fyra andra av mina klass-kamrater, in på realskolan: skärmmössa med så många silvertrådar som den klass man går i och terminsavgift. Vi kallas föraktfullt för "bissingar" av våra gamla klasskamrater.
I oktober utbryter Ungernrevolten mot det kommunistiska styret. Jag följer spänt rapporterna i radio. De är på skånska. Det väcker mycket upprörda känslor. Jag blir besviken när tidningar och radio flyttar uppmärksamheten från Budapest till Suezkanalen som den egyptiske presidenten Nasser har nationaliserat varpå Storbritannien och Frankrike anfaller Egypten. "Hitler hat ins Wasser gefallen und Nasser geworden" är ett skämt jag minns.
Jag tror jag blev vuxen det året.
1957
Sovjetunionen skickar upp den första satelliten – Sputnik – i en bana runt jorden. Senare samma år får hunden Laika följa med. Vi står i mörkret vid stranden och ser den rörliga stjärnan.
Jag lyssnar på skiffelmusik på S:t Andreasklubben och på Lonnie Donegans "Rock Island Line" på radio.
På hösten röstar Sverige om ATP, allmän tjänstepension, och läroverksungdomarna från Slottsstaden där jag bor kastar grus på socialdemokraternas valbussar.
I New York är det premiär på Leonard Bernsteins musikal West Side Story men det vet jag inte förrän många år senare.
1958
Jag lyssnar på Elvis Presleys "Jailhouse Rock" (med ett omslag som The Clash plagierar många år senare till sin London Calling-skiva). Tommy Steeles "Rock with the Caveman" och Kingston Trios ballad om Tom Dooley. (Många år senare uppträder jag i Västervik tillsammans med gruppens bassångare, han som sjunger "Well, now boys".) Jag läser om Rock-Ragge, Little Gerhard, Boris, Rock-Olga med flera i Bildjournalen.
Jag spelar i mitt första band (som jag tror hette Teddy Boys). Jag minns att vi spelade "Love Me Tender", "Wear My Ring Around Your Neck" och "Teddy Bear" – alla Elvislåtar – och "Bye Bye Love" av Everly Brothers. (Jag hörde dem igen i Grieghallen i Bergen 1996 under vår återföreningsturné med Hoola Bandoola Band. De sjöng fortfarande ohyggligt tight.)
Det året avskaffades lärarnas rätt att slå eleverna till stor glädje och lättnad för bland andra mig som året innan hade fått en fet lusing för att jag hälsat på en lärare utan att först ta upp händerna ur byxfickorna.
I Little Rock i Alabama börjar den första svarta eleven i en skola för vita under militärt beskydd.
Elvis gör lumpen och sjunger på tyska. Vilket nerköp!
1959
Den 1 januari marscherar Fidel Castros gerillasoldater in i Kubas huvudstad Havanna.
Dalai lama flyr undan kineserna från Tibet till Indien.
1960
Jag köper mina första jazzskivor med Duke Ellington och Bix Beiderbecke.
Jag ser – 14 år gammal – min första barnförbjudna film, "Bron över floden Kwai", med Alec Guinness i huvudrollen. Jag bygger en en meter hög modell av bron i Meccano.
Jag får sämst betyg i min klass. Tvingas gå om.
Den 21 mars dödar sydafrikansk polis 69 fredliga demonstranter i det svarta bostadsområdet Sharpeville utanför staden Vereeniging i Transvaal.
Caryl Chessman avrättas i gaskammaren i San Quentin fängelset efter att i tolv år ha överklagat sin dödsdom.
1961
Jag blir konfirmerad.
John F. Kennedy blir USA:s president efter Dwight Eisenhower. Han gör ett misslyckat invasionsförsök i Grisbukten på Kuba.
Jag åker på språkresa till Regensburg i södra Tyskland.
Den 13 augusti börjar den Tyska Demokratiska Republiken (Östtyskland) bygga "den antikapitalistiska skyddsvallen" (Berlinmuren).
FN:s svenske generalsekreterare, Dag Hammarskjöld, störtar i Ndola i nuvarande Zambia.
1962
Jag hittar en altsaxofon på morbror Göstas vind och börjar öva på den. Spelar med Harry, Kenneth, Göran och Torbjörn.
Jag debuterar offentligt som saxofonist på studentfest, där jag gör succé genom att spela Frankie Trumbauers solo på "I'm Coming Virginia". Sen blir jag mycket törstig och märker inte att man har hällt vodka i apelsinjuicen. Jag dricker tills jag svimmar.
Jag tar realexamen. Man får en grå mössa.
Jag åker på språkresa till Torquay i södra England där jag lyssnar på vaudevilleorkestern The Temperance Seven och läser Ernest Hemingways novellsamling "Men without Women".
Jag börjar gymnasiet.
På hösten går jag ensam en kväll på Sergels väg i Malmö och tror att jorden ska gå under. Sovjetunionen har installerat kärnvapen på Kuba och USA hotar att atombomba raketbaserna. Sovjet backar. Jag klarar mig.
USA placerar den första människan, John Glenn, i en bana runt jorden. Han åker tre varv innan han landar i Atlanten.
Algeriet blir självständigt från Frankrike efter ett långt och blodigt befrielsekrig.
1963
Genom Görans Skyttes rekommendationer blir jag medlem i Cooling's Traditional Jazzmen under ledning av Hans Carling. Bandet turnerar med bland andra klarinettisten Mr. Acker Bilk. Vi spelar på Stockholms konserthus och på Gazell Club på Öster Långgatan i Stockholm. Vi ackompanjerar den amerikanske klarinettisten Albert Nicholas och spelar förband till Quincey Jones på Landskrona jazzfestival. (Quincey minns det när vi träffas på Nelson Mandelas presidentinstallation i Pretoria 1994.) Vi spelar med Papa Bues jazzband på Old Fellow Palæett i Köpenhamn. Jag är med på min första skiva. Jag skriver min första melodi som jag döper till "Up in Michigan" efter en novell av Ernest Hemingway.
Jag läser Dalai lamas bok "Mitt land och mitt folk".
Den 22 november sitter jag hemma hos Göran Skytte i hans rum när hans mamma kommer in till oss och berättar att president Kennedy har blivit skjuten. Lyndon B. Johnson blir USA:s president.
1964
På sommaren säger jag upp mig från Hans Carlings orkester. Liftar till England. På en eftermiddagsföreställning för pensionärer ser jag den första Beatlesfilmen, "A Hard Day's Night". Jag är såld.
Liftar senare på sommaren runt i södra Frankrike där jag gång på gång missar Beatles uppträdanden på olika tjurfäktningsarenor.På hösten bildar vi jazzbandet Blunck's Lucky Seven. Jag och Frans Sjöström spelar saxofon, Leif Blunck spelar trumpet, Povel Randén trombon, Björn Franzén bas, Klas Hellkvist banjo och Lars Åke Hjort trummor. Jag skriver de flesta arrangemangen.
Duke Ellington ger sin årliga konsert på Stadsteatern i Malmö.
1965
Blunck's Lucky Seven gör 43 spelningar under året, bl.a. på Pistolteatern i Stockholm. På dem tjänar jag sammanlagt 1.538 kronor. Jag, Frans Sjöström och Kenneth Arnström i Kustbandet från Stockholm konkurrerar om vem som är bäst saxofonist.
På sommaren liftar jag till Paris med en annan Kenneth där vi lyssnar på Django Reinards son, som försöker spela gitarr som sin far. Sen åker jag vidare till Spanien. Jag lyssnar på flamenco och ser El Cordobez fäkta på Plaza Monumental i Barcelona.
Louis Armstrong spelar i Malmö folkets park. Vi får träffa honom bakom scenen.
Min syster Nana föds den 3 maj.
1966
Den 10 april, när jag fyller tjugo, spelar Blunck's Lucky Seven på Gazell Club i Stockholm. I pausen spelar vi på Gyllene Cirkeln när Art Farmer pausar.
Blunck's Lucky Seven spelar in en EP med fyra nummer, bland andra "Up in Michigan". Min bror Thomas spelar banjo. Skivan ges inte ut förrän 1999.
På våren tar jag studenten. Efter tre veckor i Paris rycker jag in på P2 i Hässleholm. Lyssnar på Charlie Parker, läser Arnold Schönbergs harmonilära och tränar saxofon i ett rum på logementets vind. Börjar som officersaspirant, slutar som malaj. Frikallas i december.
The Beatles ger ut LP:n Revolver.
Jag ger min bror Bob Dylans Blonde on Blonde i julklapp.
Jag medverkar som arrangör och saxofonist på en singel med malmöbandet Moderations där Peter Clemmedson och Per-Ove "Muffe" Kellgren ingår. Låtarna på singeln är "Shake" och "Hard to Forget".
1967
Jag flyttar hemifrån och börjar läsa i Lund.
Jag slutar i Blunck's Lucky Seven.
Mohamed Ali vägrar att låta sig inkallas till militärtjänstgöring i Vietnam. "No Viet Cong ever called me nigger".
Den 2 juni skjuts Bennie Ohnesorg ihjäl av västberlinsk polis under en demonstration mot ett statsbesök av shahen av Iran.
Fredspristagaren Bertrand Russel sammankallar en tribunal i Stockholm för att undersöka om USA begår krigsförbrytelser i Vietnam.
Jag ersätter Gunnar Bernstrup i min brors trio The Moccers. (Namnet kommer från filmen A Hard Day's Night. Någon frågar Ringo Starr: "Are you a mod or a rocker?" Han svarar: "I'm a mocker!")
På sommaren spelar vi på gator och restauranger i Paris. Går med hatten.
Den 3 september går Sverige över till högertrafik.
På hösten medverkar Moccers i TV-programmet "Open Door", där jag sjunger "Baby, Decide", en av mina nyskrivna sånger på engelska. Sverige har då bara en TV-kanal. Att få vara med där är en stor händelse.
1968
Ett händelserikt år …
I Paris revolterar studenterna i maj. I Stockholm ockuperar studenterna sitt kårhus.
I Båstad stoppar demonstranter Davis Cup-matchen mellan Sverige och dåvarande apartheidstaten Rhodesia (nuvarande Zimbabwe). Demonstranterna (av vilka många är mina vänner) kallas i pressen för lortiga ligister, slödder, pöbel, mobb, yrkesdemonstranter, långhåriga saker och vilda djur. I USA skjuts Martin Luther King och Robert Kennedy ihjäl.
Kriget i Vietnam fortsätter. Löjtnant Calleys C-kompani massakrerar fyrahundra civila i Song My och FNL går till anfall i Tet-offensiven.
Tommie Smith och John Carlos gör black power-hälsning på prispallen vid OS i Mexico city.
Jag liftar till Marocko. På vägen dit, i Malaga, träffar jag Ron som berättar om en fantastisk ny film, The Graduate (Mandomsprovet) med en ny skådis som heter Dustin Hoffman.
I augusti invaderar Sovjetunionen Tjeckoslovakien och gör slut på den så kallade Pragvåren, försöket att skapa en "socialism med mänskligt ansikte". Alexander Dubcek avsätts.
The Moccers fortsätter att spela och göra TV-program.
Jag säljer min altsax för att få pengar till hyran (35 kr/mån.).
Ingmar Bergman gör filmen "Skammen".
Bob Dylan ger ut LP:n "John Wesley Harding", som jag tror textmässigt är inspirerad av Lars Gustafssons novellsamling "Förberedelser till flykt".
1969
Jag skriver 3-betygsuppsats i litteraturhistoria om den amerikanske författaren Henry Miller.
Jag skriver min första sång på svenska, "Måndåren", om ett olyckigt kärleksförhållande.
På sommaren åker jag "som vanligt" runt i Spanien. Följer tjurfäktningarna från ståplats i solen i Pamplona, Valencia och Malaga.
Den 21 juli på kvällen, medan Neil Armstrong och Edwin Aldrin stiger ut på månen, sitter jag inlåst på ett hotellrum där dörren har gått i baklås.
The Moccers kommer på fjärde plats i finalen i Sveriges Radios popbandstävling. Etta blir AD lib, ett sorts embryo till Kebnekaise.
På hösten studerar jag vid sociologiska institutionen i Lund – själva centrum för ifrågasättandet av den bestående ordningen. Kapitel 24 i första boken av Marx Kapitalet som behandlar den ursprungliga ackumulationen inspirerar mig att skriva "Vävare-Lasse". (Musikaliskt är den släkt med The Beatles "Hey Bulldog".)
Gruvarbetarna strejkar i Malmberget.
Bo Widerberg gör filmen "Ådalen -31".
Jag lyssnar på The Band och Simon och Garfunkels "The Boxer" och läser Jan Myrdals "Samtida".
Gunder Hägg (senare Blå Tåget) ger ut LP:n "Tigerkaka".
Pugh Rogefeldt ger ut den första rockskivan på svenska, "Ja, dä ä dä", och jag imponeras av att han i alla intervjuer säger att det inte är viktigt för honom att vara rockstjärna.
1970
Den 4 maj skjuter amerikansk militär ihjäl fyra demonstrerande studenter på Kent State University i Ohio. Neil Young skriver sången "4 Dead in Ohio".
Jag jobbar i Malmö Bokhandel och spelar på Teater 23 med i Apollinaires pjäs Brösten på Tiresias. (Jag medverkar i rollen som "Sansibars folk" utklädd till kines liksom på omslaget till "Vem kan man lita på?")
På sommaren besöker jag hippielägret i Thy i nordvästra Jylland. (John Lennon och Yoko Ono kommer dit på hösten och klipper av sig håret. Thy-lägrets medlemmar flyttar senare till Köpenhamn och grundar "fristaten Christiania" på samma gata där min far bor.)
Jag blir ombedd att leda repetitionerna för bandet Spridda Skurar där bland andra Jacques Werup är med. Det slutar med att jag, Björn Afzelius, Peter Clemmedson, som en sorts fortsättning på det upplösta The Moccers, bildar Hoola Bandoola Band. En av de första sånger vi tränar in är Crosby, Stills, Nash & Youngs "Suite Judy Blue Eyes". Den är länge vårt paradnummer.
Vietnamkriget fortsätter. Engelska och amerikanska liberaler och svenska socialdemokrater vill ha "Fred i Vietnam". Vänstern kräver "Seger åt FNL". Jag skriver sången "Fred (Till Melanie)" med refrängen "Är det verkligen fred vi vill ha, till varje tänkbart pris?" (Musikaliskt är den inspirerad av Rolling Stones "Sympathy for the Devil" och The Beatles "Hey Jude".)
I september krossar Jordaniens kung Hussein palestinska gerillastyrkor i sitt land. Palestinier bildar organisationen Svarta september.
Salvador Allende väljs till Latinamerikas förste socialistiska president i Chile.
Gruppen Contact ger ut "Hon kom över mon", en musikalisk blandning av rock och svensk folkmusik. Inte så långt från The Band.
Niklas Törnlund lär mig spela amerikansk fingerpicking på gitarren.
Joni Mitchell ger ut "Ladies of the Canyon" med bland annat sången om Woodstock (som inspirerar mig till sticket på "Keops pyramid").
Jag tar min fil.kand-examen.
1970
På våren medverkar Hoola Bandoola Band (som nu har utökats med Arne Franck, bas och Per-Ove "Muffe" Kellgren, trummor) i Rune Hallbergs radioprogram "Midnight Hour". Rune Hallberg, som känner direktören för Polar Records, Stikkan Anderson, ber honom lyssna på programmet. Vi får skiverbjudande.
I samma veva går jag på konsert med The Temperance Seven på
Swing Inn i Malmö bland annat för att intressera dem för en sång – "Heather" – som jag har skrivit. (Det lyckas. De spelar in den och ger ut den i England. Den säljer i 127 ex.) På Swing Inn träffar jag Roger Wallis från det nystartade skivbolaget MNW, där bland andra Contact spelar in. Han lovar att lyssna på ett band med Hoola Bandoola Band. (Lyckad kväll … Efter The Temperance Seven-konserten åker vi till Lund, där vi lyssnar på International Harvester – senare Träd, Gräs och Stenar.)
Hoola har nu kontakt med två skivbolag! Till Stikkan Andersons stora förtret väljer vi MNW. Han hade hoppats att vi skulle bli kompband till Lena "Är det konstigt att man längtar bort nå'n gång?" Andersson.
I maj åker Hoola (där nu också Povel Randén, piano och Håkan Skytte, slagverk blivit med) till Vaxholm och spelar in sin första LP, "Garanterat individuell". (Samtidigt som vi står i studion slåss folk i Kungsträdgården mot polisen och Hjalmar Mehrs gatuarbetare och räddar almarna vid Tetleys tehus. Långt senare, 1990, skriver jag en sång om det, "Trädet".) När vi är i Stockholm passar vi på att spela på Gyllene Cirkeln och Gärdesfesten. Sen åker vi hem till Malmö och spelar på den första Folkfesten (som liksom Gärdesfesten saknar polistillstånd och fördöms i pressen).
Pierre Fränckel sätter upp Fernando Arrabals Franco-kritiska drama "...och dom satte handklovar på blommorna" på Malmö Stadsteater.
På hösten kommer "Garanterat individuell" ut, får goda recensioner och säljer i 15.000 ex. Break-even ligger på den tiden på ungefär 2.000 ex. (Den engelska skivan, "Hoola Bandoola Band Export", som vi spelat in samtidigt kommer inte ut. Personalen på SAM-Distribution tycker att texterna är småborgerliga. Några av dessa sånger finns med i Hoola-boxen "Ingenting förändras av sej själv", som kom ut i samband med Hoolas återföreningsturné 1996.)
1972
Söndagen den 30 januari "Bloody Sunday" dödar brittiska fallskärmsjägare tretton katolska demonstranter och invaderar bostadsområdet Bogside.
Hoola Bandoola Band gör 86 spelningar under året, bland annat i Emmaboda med Lasse Gullin, i Linköping med Ben Webster, i Eskilstuna med Blå Tåget och i TV:s "Oppopoppa" med Tomas Ledin och Claes "Clabbe" af Geijerstam.
"Garanterat individuell" nomineras till Grammis. Vinner gör Philemon Arthur and The Dung med "In kommer Gösta" med flera låtar. Grammofonbranschen blir så frustrerad över juryns beslut att utmärkelsen läggs ner och inte återuppstår förrän 1987.
Jag börjar jobba kulturpolitiskt i Malmö folkfestkommitté med bland andra Lars Åberg, Lasse Hejll och Eva Remaeus.
På sommaren åker jag till Kalifornien för att jobba i den demokratiske presidentkandidaten George McGoverns valkampanj. (Det hjälper inte. Richard "Tricky Dick" Nixon blir USA:s nästa president.) Åker runt i Mexiko.
Svarta september slår till mot israeliska idrottsmän i samband med OS i München.
Cornelis Vreeswijk, som har bosatt sig i Skåne, bjuder hem Hoola på middag. Han vill att vi ska kompa Monica Thörnell. Vi vill fortfarande inte vara ett kompband. (Cornelis ger mig också en massa texter som han ber mig sätta musik till. Eftersom han sen aldrig hör av sig använder jag en del av melodierna på Hoolas tredje LP, På väg.)
På hösten kommer Hoolas andra LP," Vem kan man lita på?" Mats Olsson utnämner den i tidningen Arbetet till den bästa svenska rockskivan någonsin. Den ligger i sexton veckor på Kvällstoppen, försäljningslistan. (Eftersom vi inte tycker att man kan tävla i musik, förbjuder vi våra sånger att bli nominerade till Svensktoppen, omröstningslistan.)
Hoola medverkar på en Hanoi-gala i Lund där Hans Alfredson är konferencier. Galan bombhotas och 2.000 mänskor tvingas utrymma Sparta där galan hålls.
Vid jultid terrorbombar USA Hanoi i Nordvietnam. Olof Palme jämför i ett berömt tal med Guernica, Sharpeville och Treblinka.
Jag lyssnar på Neil Youngs "Harvest", John Lennons "God" och Robert Karl-Oskar Brobergs "Jag letar efter mig själv".
1973
Hoola Bandoola Band gör 139 spelningar och turnerar med Södra Bergens Balalajkor, Kustbandet, Robert Broberg och Peps Persson. Vi spelar även utanför LM Ericsons fabrik i Olofström där företagsledningen har förbjudit arbetarna att lyssna på Hoola på arbetstid.
Journalisterna på tidningen FiB-kulturfront, Jan Guillou och Peter Bratt, arresteras i samband med IB-affären. De har avslöjat att socialdemokratiska partiet genom Informationsbyrån har bedrivit olaglig underrättelseverksamhet mot svenska vänsterorganisationer. Jag skriver "Danslåt för yttrandefriheten" och Hoola spelar in pengar som hjälp till journalisternas rättegångskostnader.
På hösten kommer Hoola Bandoola Bands tredje LP, "På väg", ut. Mats Olsson utnämner den i Arbetet till den sämsta svenska rockskivan någonsin.
Bo Widerberg ber Hoola att göra musiken till hans film "Fimpen". Vi tackar nej. Jag är inte fotbollsintresserad.
Den 11 september tar Augusto Pinochet makten i Chile genom en USA-stödd kupp. Tusentals mänskor mördas, bland andra sångaren Victor Jara. Hundratusentals mänskor tvingas i landsflykt. Många kommer till Sverige.
Jan Hammarlund spelar in "Vem kan man lita på?" (Men också "Flamma stolt mot dunkla skyar", där han tillsammans med Turid Lundkvist uppmanar folk att bränna den amerikanska flaggan. Sången förbjuds.)
Nationalteatern ger ut LP:n "Livet är en fest".
Gustaf VI Adolf dör. "Tjabo" blir kung.
1974
Första halvåret gör Hoola Bandoola Band 91 spelningar. Vi gör bland annat en lång turné med Robert Broberg.
Den 25 april störtas diktaturen i Portugal genom "Nejlikornas revolution". Unga radikala officerare tar makten. De tidigare kolonierna Angola och Moçambique blir självständiga.
Richard Nixon tvingas som förste amerikanske president att avgå i förtid efter sin inblandning i Watergateskandalen. Han har i hemlighet låtit avlyssna Demokraternas partikonvent.
Under hösten tar Hoola paus.
Jag studerar ekonomisk historia i Lund och läser Sven Lindqvist, Leo Huberman och Gunder Frank, vars teorier inspirerar mig att skriva sviten "Elden är lös".
Jag ser min första föreställning av en "fri" teatergrupp, Skånska teaterns uppsättning av Bertolt Brechts "Den kaukasiska kritcirkeln". Den gör djupt intryck. Jag är länge efter förälskad i Grushe.
Björn Afzelius spelar in och ger ut sin första egna skiva, "Vem är det som är rädd?", som blir en stor framgång.
Peps Blodsband ger ut sången "Falsk matematik".
Abbas sång "Waterloo" vinner schlagerfestivalen i Brighton i England.
1975
Efter speluppehållet kommer Hoola Bandoola Band på våren tillbaka med musikteaterföreställningen "Sture Starring Story" som vi gör tillsammans med bröderna Michael och Thomas Segerström i Tidningsteatern. Föreställningen handlar om popstjärnan Sture Starring (spelad av Björn Afzelius) och hans uppgång och fall när han först upptäcks och sedan dumpas av den skrupelfrie managern Spånet Andersson. Jag skriver bland annat "Älska mej, Bill", "Tillbaka (Stures sång)" och "Dom bara luras" till pjäsen, där vi för första gången sjunger på skånska.
Sverige står som värd för den europeiska schlagerfestivalen. Alla som inte spelar schlagermusik – symfoni-, jazz-, rock-, pop-, och folkmusiker, sångare med flera – arrangerar en alternativ schlagerfestival. Det spelas gatuteater och det kommer utländska gäster. (Bland andra Peggy Seeger som spelar sin "Song of Choice", som jag tio år senare översätter till "Valet" och spelar in med Björn på vår gemensamma skiva.) Hoola Bandoola Band och Tidningsteatern spelar "Sture Starring Story" på Jarlateatern i Stockholm.
Den 25 april ockuperar Kommando Holger Meins den tyska ambassaden i Stockholm. Två ambassadtjänstemän och två ockupanter dödas. Ambassaden sprängs.
Den 30 april spelar Hoola Bandoola Band på Chateau Neuf i Oslo när arrangören kommer in på scenen och meddelar att FNL har segrat och marscherat in i Saigon. Dagen efter när segern firas på Oslos gator går Hoola Bandoola Band bredvid orkesterbussen som kör i fem kilometer i timmen över ett glashalt Hardangervidda på väg mot Bergen. Färden tar två dygn men vi lyckas börja konserten bara tjugo minuter försenade.
I juni spelar vi på Roskildefestivalen.
Jag gör sommarprogram i radion. Spelar alla de sånger jag tycker bäst om, bland andra Mikis Theodorakis, som jag just "upptäckt". Avslutar med "Internationalen" på kinesiska. Orsakar enligt uppgift den värsta folkstormen i radion dittills. Förstår inte alls varför. Sen åker jag till Lissabon och upplever revolutionen på nära håll.
I augusti möter Sverige Chile i tennis i Båstad. Tusentals människor har engagerat sig mot att matchen spelas. Jag skriver sången "Stoppa matchen" med John Lennons "Power to the People" som förebild. Demonstranterna lyckas inte stoppa matchen men deras slagord utanför arenan hörs i den chilenska
TV-sändningen.
Hoola Bandoola Band ger ut sin fjärde och sista LP, Fri information. Björn Afzelius har skrivit fyra av låtarna.
På tvåårsdagen av kuppen i Chile den 11 september spelar vi på Stockholms konserthus. Arja Saijonmaa, den chilenska gruppen Inti-Illimani och Victor Jaras änka Joan står också på scenen. Tage Erlander och Olof Palme sitter på första raden. När jag säger att Sverige har svikit Chile under Allendes regering genom att böja sig för de amerikanska bolagen och inte importera chilensk koppar, hyssjar den socialdemokratiska publiken. Tage Erlander skruvar på sig.
I oktober gör Hoola Bandoola Band sin sista konsertturné tillsammans med den chilenska duon Los Amerindios (Julio Numhauser och Mario Salazar) och Göran Skytte som spelar svensk folkmusik på flöjt.
Spaniens diktator Francisco Franco dör i november.
1976
I Malmö har de fria kulturarbetarna tröttnat på den socialdemokratiska kulturpolitiken och bildat Victoriakommittén. Vi ockuperar Victoriabiografen för att rädda den från rivning och göra den till ett alternativt kulturhus. Jag sitter i en "sambandscentral" på Teater 23 ett kvarter bort. Två poliser patrullerar utanför biografen och uppmanar oss att "ta det försiktigt med inredningen". Inte en kravallpolis så långt ögat ser.
Hoola Bandoola Band och Tidningsteatern, utökad med Bim Vreeswijk och Ingela Ström, gör en ny musikteaterföreställning – "Kaninerna på Navarone". Jag skriver "Sången om CIA" och "Sången om det internationella kapitalet".
Den 30 april gör vi vår sista föreställning på Per Brahegymnasiet i Jönköping.
Den 1 maj upplöser vi Hoola Bandoola Band.
Svarta skolungdomars uppror i Soweto i Sydafrika mot undervisning på boernas språk afrikaans resulterar i nära 600 döda.
Jag åker på semester till Grekland, där den USA-stödda militärjuntan just har fallit och hamnar av en slump i motståndsmannen George Panagoulis begravningståg i Aten tillsammans med en miljon greker.
Sveriges Radio sänder varje vecka ett satirprogram kallat "Kabaré Öppen Kanal". Jag blir ombedd att stå för musiken och bildar på hösten Kabaréorkestern med Frans Sjöström, Göran Skytte och Ale Möller. Vi spelar alla sorters musik: jazz, kabarémusik, folkmusik och medeltida och nutida konstmusik blandat med egna kompositioner.
De borgerliga partierna vinner valet. Jag skriver "Teaterlåten (Vara som man inte är)".
1977
Nationalteatern, Narrenteatern, Tidningsteatern, Musikteatergruppen Oktober, Nynningen med flera gör "Vi äro tusenden", det så kallade "Tältprojektet" om den svenska arbetarrörelsens historia. Jag är med och bär gradänger i Malmö.
Skivbolaget Amalthea bildas i Malmö.
Dan Hylander spelar in min översättning av Bob Dylans "Percy's Song", "Min älskade stod inför rätten idag".
Greg Fitzpatrick spelar in "Keops pyramid" på sin skiva "Det persiska äventyret", där han är en av de första i Sverige som använder synthesizer.
Jag lyssnar på Ry Cooder och systrarna McGarrigle och läser
Lars Gustafsson, Sven Delblanc och Eyvind Johnson.
1978
Finn Zetterholm och Kabaréorkestern ger ut LP:n "Längtans blåa elefant".
Kabaréorkestern, nu utökad med Anders "Chico" Lindvall på gitarr och Mats "Mackan" Englund på bas och Per-Ove "Muffe" Kellgren från Hoola Bandoola Band, ger ut LP:n "Sjömansvisor", som bland annat innehåller sången om Titanic.
På sommaren spelar jag, Björn Afzelius, Ulf Dageby och Bertil Goldberg under namnet Los Suecos på ungdomsfestivalen på Kuba.
1979
Shahen av Iran störtas och den 1 april anländer Ayatolla Khomeiny till Teheran.
Sovjetunionen invaderar Afghanistan.
Los Suecos, nu också med Povel Randén och Per-Ove "Muffe" Kellgren turnerar på Kuba.
En kärnkraftreaktor på Three Mile Island i USA havererar.
FSLN, den sandinistiska fronten, segrar i Nicaragua. Diktatorn Anastasio Somoza, vars familj med USA:s stöd haft makten sedan 1937, tvingas lämna landet.
Kabaréorkestern ger ut LP:n "Elden är lös".
1980
Sverige folkomröstar om kärnkraften.
Titanic används av kärnkraftmotståndarna som symbol för teknikens opålitlighet.
SAF lanserar kampanjen "Satsa på dig själv!" Jag skriver "Allt vad jag begär".
Fackföreningen Solidaritet bildas i Polen av Lech Walesa, Anna Walentynowicz och Alina Pienkowska.
Jag skriver "Strebersång" till en film om Handelsdepartementet av Carl-Henrik och Stefania Svenstedt. (Sången kommer aldrig med i filmen.)
Jag skriver krönikor i Vpk:s tidning Ny Dag.
Marianne Faithfull ger ut skivan "Broken English".
Ebba Grön ger ut singeln "Ung och kåt/Staten och Kapitalet".
John Lennon mördas. Jag skriver "Kom hem till mej så gör vi nåt ihop".
Jag ger ut min första sångbok.
1981
Ronald Reagan tillträder som USA:s president.
Jag bildar gruppen Mikael Wiehe, Nyberg, Franck & Fjellis. Vi ger ut skivan "Kråksånger".
Jag översätter Bob Dylans "The Times They Are a Changin'" till Dan Tillberg. Döper den till "Vi låter oss inte besegras".
Spelar i Sverige med de kubanska trubadurerna Silvio Rodriguez och Pablo Milanes.
Lyssnar på The Polices “Ghost in the Machine" och Grace Jones “Nightclubbing".
Köper en Prophet One-synt.
Blir far.
1982
Mikael Wiehe, Nyberg, Franck & Fjellis ger ut "Dom ensligas allé", en LP med Bob Dylan-översättningar.
Jag översätter John Lennons "Mother" ("Mamma") till Dan Tillberg.
Jag skriver musik till pjäsen "Grindslanten" av Christina Claesson.
Jag och Björn Afzelius spelar tre sånger i TV-programmet "Måndagsbörsen". Det är första gången vi spelar ihop sen Hoola Bandoola Band och blir den första av ett par hundra duokonserter vi gör tillsammans. Intäkterna från vartannat framträdande skänker vi bort till bland annat Amnesty, Chilekommittén, Röda Halvmånen med flera organisationer.
England tar i april tillbaka Las Malvinas (Falklandsöarna) efter Argentinas invasion. Den USA-stödda argentinska militärjuntan faller efter att ha låtit 30.000 av sina landsmän "försvinna" i "det smutsiga kriget" mot oppositionen.
Israels försvarsminister Ariel Sharon låter i september kristen milis massakrera hundratals palestinier i de libanesiska flyktinglägren Sabra och Shatila.
Jag lyssnar på Peter Gabriel och Kraftwerk.
1983
Jag bildar Mikael Wiehe & Co med Jan Erik "Fjellis" Fjellström, Annie Bodelsson, Johan Valentin, Joakim Rooke och Hans Åkerhjelm. Vi ger ut LP:n "Lindansaren".
Imperiet spelar in "Fred" från Hoolas första skiva.
USA invaderar Grenada. Öns socialistiska regering störtas.
Jag lyssnar på Tom Waits.
1984
Mikael Wiehe & Co gör 104 spelningar bland annat med körer i Norrland. Körprojektet resulterar i TV-program och skivan "Mikael Wiehe i Sverige".
1985
Mikael Wiehe & Co ger ut LP:n "Hemingwayland".
Jag får Aftonbladets kulturpris.
Vi gör 113 spelningar. Uppträder på svensk kulturvecka i München.
Jag tar initiativet till ANC-galan, två konserter på Skandinavium i Göteborg där stora delar av den svenska rockeliten spelar in tolv miljoner kronor till kampen mot apartheidsystemet i Sydafrika. Olof Palme talar. Jag skriver "Berg är till för att flyttas" med Tomas Ledin och "Soweto" med Eddie Nyström.
1986
Jag blir far för andra gången.
Olof Palme mördas. Jag skriver "Natten" med Björn Afzelius. Vi närvarar vid hans begravning i Stadshuset i Stockholm.
Kärnkraftverket i Tjernobyl havererar. Mitt barn får inte leka i sandlådan.
På sommaren gör jag och Björn Afzelius tjugo konserter och spelar in en miljon kronor till den sandinistiska regeringen i Nicaragua som försöker försvara sig mot de kontrarevolutionära invasionsstyrkorna stödda av Reagan-administrationen i USA.
På hösten gör jag och andra artister från Sverige och de afrikanska så kallade Frontlinestaterna (som gränsar till Sydafrika) konserter till stöd för kampen mot apartheid.
Sven-Olle Olsson i Sjöbo ger den svenska främlingsfientligheten ett ansikte.
Jag översätter Peggy Seegers "Song of Choice" till "Valet".
LP:n "Björn Afzelius & Mikael Wiehe" kommer ut. Säljer över 300 000 ex. det första året.
1987
Björn och jag spelar förband till Sting på Roskildefestivalen i Danmark.
Jag är gäst på ANC-konferens i Harare i Zimbabwe. Träffar Oliver Tambo, ANC:s president i exilen. Skriver "Weekend i Harare".
Jag och Björn Afzelius framträder på Johanneshov tillsammans med Imperiet, Little Steven, Jackson Browne och Nicaraguas kulturminister Ernesto Cardenal. Konserten sänds via satellit i Nicaragua. Överskottet, en miljon kronor, går till renoveringen av Ruben Darío-teatern i Managua.
Sveriges vapenexport debatteras. Jag skriver sången om Bofors.
Angolaner och kubaner besegrar sydafrikanska styrkor vid Cuito Cuanavale i södra Angola. Det blir början till apartheidregimens fall.
Jag lyssnar på Bruce Springsteens "Tunnel of Love" och läser Olof Lagercrantz, Ryszard Kapusinski och Isak Deutcher och ser Tom Waits uppträda i Malmö.
1988
Jag och Björn Afzelius åker till Nicaragua. Träffar ministrar och konstnärer. Spelar för svenska biståndsarbetare.
Saddam Hussein låter den irakiska armén använda gas mot kurdiska civila i Halabja.
Jag deltar i FN-konferens mot apartheid i Aten tillsammans med Henrik Strube, Arja Saijonmaa, Little Steven, Johnny Clegg, Harry Belafonte, Glenda Jackson, Melina Mercouri, Nadine Gordimer, Wole Soyinka med flera.
Augosto Pinochet blir bortröstad från makten i Chile.
"Basin Street Blues" kommer ut på LP och CD. Bo Widerberg gör videos till flera av sångerna.
Jag turnerar med "Basin Street Blues", min mest genomarbetade scenföreställning hittills.
Jag åker till Nicaragua igen i december för att närvara vid invigningen av Ruben Darío-teatern i Managua tillsammans med Gnags från Danmark och Imperiet och Marco Ríos från Sverige.
Jag lyssnar på Leonard Cohens "I'm Your Man".
1989
Jag får Grammis som 1988 års textförfattare.
Nelson Mandela friges efter 27 år i fängelse. Lech Walesa tvingar fram fria val i Polen. Jag skriver "Som en stormvind".
Den kinesiska regeringen låter massakrera protesterande kinesiska studenter på Himmelska Fridens torg i Peking.
Jag börjar skriva "Kejsaren av Kina", som dock inte blir färdig förrän i januari 1997, en månad efter den ansvarige Deng Xiaopings död.
Sovjetunionen tvingas ut ur Afghanistan.
Den 9 november öppnas Berlinmuren.
I december invaderar USA Panama och kidnappar landets president, sin tidigare skyddsling Manuel Noriega. 6000 civila dödas.
Jag ger ut live-skivan 1989.
I Sverige slopas valutaregleringen. Miljarder kronor förs ut ur landet och används för spekulation i bland annat fastigheter i Bryssel.
Jag blir far för tredje gången.
1990
Nelson Mandela kommer till Sverige. Tomas Ledin ordnar gala i Globen. Jag medverkar.
Jag turnerar med den uruguayanske sångaren Daniel Viglietti (vars sång "Otra voz canta" inspirerat mig till "… ska nya röster sjunga") i Sverige.
Daniel Ortega och sandinisterna förlorar valet i Nicaragua. Jag skriver "Alla dessa minnen".
Irak invaderar Kuwait.
1991
Operation Ökenstorm inleds den 17 januari. Den USA-ledda alliansen driver Irak ut ur Kuwait. USA utnämns till världens enda supermakt. Jag skriver "Jag ville åka till öknen" och "Lille man (Sången om den nya världsordningen)".
Jag skriver "Sista brevet hem" om det belägrade Sarajevo.
Jag ger ut skivan "Allt är förändrat", producerad av Billy Cross.
Jag spelar med Bob Dylan på Kalvöya-festivalen utanför Oslo. Skriver sången "Trollkarlen".
Jag översätter Paul Simons "At the Zoo" till en barnbok.
Jag spelar förband till Julio Numhauser på turné i Chile.
Jag läser Selma Lagerlöfs "Kejsarn av Portugallien".
Jag får mitt fjärde barn.
1992
Jag gör musik till Rhea Lemans och Teater Tangos dansföreställning "Den sidste lysning" på Kanonhallen i Köpenhamn.
Jag gör min sista LP, "Det ligger döda kameler i min swimmingpool". Den kommer också ut på CD.
Jag skriver musik och sångtexter till musikalen "Kejsarinnan", baserad på Selma Lagerlöfs "Kejsaren av Portugallien". Leif Janzon skriver manus.
Jag översätter texter till Mikis Theodorakis-sånger till Arja Saijonmaas konserter med honom i Trondheim. Konserterna spelas in och släpps senare på skivan "Mikis och Arja".
Jag läser Bruno K. Öijer och P. O. Enquist.
I Sverige stramas invandringspolitiken åt. Jag skriver sången om Aliosman Hristov.
Monica Zetterlund spelar in "… ska nya röster sjunga".
1993
Jag gör konserter med Danmarks Radios underhållningsorkester.
Jag och Björn Afzelius turnerar med Monica Zetterlund och Tekla under namnet Visor & Rosor.
Jag ger ut den dubbla samlings-CD:n "Wiehe - 30 sånger".
Jag ger ut sångboken "100 sånger".
Turnerar under hösten i Norge tillsammans med Björn Afzelius.
Jag är tillsammans med Tomas Ledin inbjuden till rådhuset i Oslo när Nelson Mandela får Nobels fredspris.
Serberna beskjuter det belägrade Sarajevo. Jag skriver sången "Nadja".
Bankakuten bildas. Med hjälp av sextio miljarder kronor av skattebetalarnas pengar räddas de banker som lånat ut pengar till misslyckade spekulationer.
Malmö Musikteater köper min och Leif Janzons musikal "Kejsarinnan" men sätter inte upp den.
Monica Zetterlund spelar in "Tystnaden tätnar" och "Som ett andetag".
1994
Den 1 januari ockuperar EZLN. Ejército Zapatista de Liberacion Nacional (Den nationella zapatistiska befrielsearmén), byar i Chiapasprovinsen i Mexico.
Jag och Björn Afzelius fortsätter vår turné i Norge. Spelar bland annat på OS i Lillehammer.
I maj installeras Nelson Mandela som president i Sydafrika. Bland de inbjudna gästerna finns jag och Tomas Ledin, Yassir Arafat, Fidel Castro, Hillary Clinton och några till.
Jag och Björn gör Visor & Rosor-turné med Lisa Ekdahl och Tony Holgersson.
Jag ger ut CD:n "Trollkarlen", producerad av Peter R. Ericsson.
Mattias Flink skjuter ihjäl sju personer i Falun.
Guillermo Marquez Jara och Tommy Zaethreus deltar i beskjutningen av ett diskotek på Stureplan i Stockholm. Tre mänskor dör.
1995
Jag gör 82 spelningar i Skandinavien.
Jag skriver musik till texter av Rikard Wolff.
Jag får LO:s kulturpris.
Jag lyssnar på Bruce Springsteens "The Ghost of Tom Joad" och på Emmylou Harris "Wrecking Ball".
Latin Kings ger ut CD:n "Välkommen till förorten".
Jag läser Johan Ehrenbergs "Pengar, makt och alla vi andra".
Den 14-årige John Hron mördas av nazister.
1996
Hoola Bandoola Band återförenas och spelar för 200.000 personer i Sverige, Danmark och Norge.
Jag skriver mer musik till Rikard Wolff och Totta Näslund.
1997
Jag gör 86 spelningar.
På sommaren turnerar jag med The Real Group, Mikael Samuelsson och Anna-Lena Brundin.
Jag skriver musik till Jan Hemmels TV-serie "Torntuppen"
efter Jan Fridegårds romaner "Torntuppen" och "Porten kallas trång".
Björn Afzelius blir sjuk. Jag skriver sången "Den jag kunde va".
Jag lyssnar på Bob Dylans "Time Out of Mind" och läser Lars Forssell.
1998
Jag ger ut CD:n "Sevilla", producerad av Stellan Colt.
Jag får Tidningen VI:s Evert Taube-pris och Årets Folkemusikerspris på Skagenfestivalen i Danmark.
Jag läser Göran Rosenbergs "Det förlorade landet" och Svetlana Alexejivitjs "Bön för Tjernobyl".
Den 29 oktober brinner 69 ungdomar inne på en diskotekdans i Göteborg. Jag skriver sången "Gud".
1999
Jag, Tomas Ledin och Arja Saijonmaa uppträder i Sydafrika i februari. Vi spelar i parlamentet och i S:t George's Cathedral i Kapstaden och i fängelset på Robben Island. Jag pratar sista gången med Björn Afzelius i mobiltelefonen från Godahoppsudden den 14 februari.
Björn dör den 16 februari.
Jag arrangerar två minneskonserter på Malmö Musikteater. Hoola Bandoola Band, Thomas Wiehe, Totta Näslund, Marco Rios, Joakim Thåström, Lisa Ekdahl och Göran Skytte medverkar.
Jag deltar i minneskonserter för Björn i Christians-kirken i Köpenhamn och på Rockefeller i Oslo.
Hoola Bandoola Band ger ut CD:n från turnén 1996, "… för dom som kommer sen" och spelar för Ship to Bosnia i Göteborg tillsammans med bland andra Ulf Lundell och Eagle-Eye Cherry.
Minimusikalen "Putte Hågen" med Tommy Juth i huvudrollen har premiär på Malmö Musikteater. Mary Andersson har skrivit manus, jag har skrivit musiken, Philip Zandén har regisserat.
Poliserna Robert Karlström och Olov Borén skjuts ihjäl utanför Malexander av nazistiska interner på flykt.
Journalisten Peter Karlsson och hans son sprängs i luften av nazister.
Fackföreningsmannen Björn Söderberg mördas av nazister den 20 oktober.
Jag hotas till livet av nazister. Skriver "En hunnalort är en hunnalort".
Jag spelar på Emmaus konferens i Orléans i Frankrike.
Musikalen "Kejsarinnan" har premiär på Folkteatern i Göteborg. Jag har missuppfattat tiden, kommer för sent och ser bara andra akten.
Musikalen "Dåliga mänskor", efter Mary Anderssons bok, har premiär på Malmö Musikteater. Jag har skrivit musiken, Philip Zandén har regisserat.
Jag kommer i tid.
Demonstranter stoppar WTO-möte i Seattle.
Tom Waits ger ut CD:n "Mule Variations".
Jag utses av tidningen Arbetet till årets Malmöprofil. Sen går tidningen i konkurs.
2000
Jag gör 100 spelningar.
Jag ger ut CD:n "En sång till modet".
Ricardo Lagos blir Chiles förste socialistiske president sedan Salvador Allende. Jag är en av de inbjudna gästerna på installationen.
Jag spelar i Malexander kyrka på ettårsdagen av polismorden.
Jag spelar i Lund till stöd för Dalai lamas resa i Skandinavien.
Blir mottagen i privat audiens tillsammans med bland andra min bror,
Lars Winnerbäck och Robin.
Jag får Malmö Stads stora kulturpris. Jag får Fastighetsanställdas Förbunds kulturpris. Jag får det danska Oskar Hansen-priset och De danska jord- och betongarbetarnas kulturpris för antinazistisk insats.
Jag blir vald till årets skåning.
Jag skriver text till Hans Åkerhjelms musik i Magnus Gerttens film "Far till staden" som handlar om socialdemokraten Eric Svenning.
Musiken till "Dåliga mänskor" kommer ut på CD.
Världsbanken och IMF har möte i Prag. EU har möte i Nice. Demonstrationerna blir våldsamma.
2001
Tar igen mig efter ett arbetsamt år 2000: 53 spelningar.
Jag och Tomas Ledin tar initiativet till Hela Sverige – Artister Mot Nazister. Medverkar gör ADL, Hans Alfredson, Tomas Andersson Vij, The Ark, Ayo, Alice Bah, Martin Betancourt, Big Fred, Blacknuss, Bo Kaspers Orkester, CajsaLisa, Daddy Boastin, Di Leva, Eagle-Eye Cherry, Emilia, Fattaru, Feven, Marie Fredriksson, Jonas Gardell, Staffan Hellstrand, Anders Högström, Nougie Jadama, Tomas Ledin, Mark Levengood, Markoolio, Miki, Pee-Wee, Petter, Joppe Pilgren, Profilen, Promoe, Sahara Hotnights, Idde Schultz, Stefan Sundström, Superia, Swing, Thåström, Timbuktu, Urga, Lars Winnerbäck, Rikard Wolff, Melinda Wrede och jag. Woody Guthrie-översättningen "Det här är ditt land" spelas in på singel av ADL, Daddy Boastin, Lisa Ekdahl, Emilia, Feven, Petter och Peps Persson. Jag, Tomas Ledin och Markoolio skriver sången "Håll Sverige rent". Jonas Åkerlund gör en specialvideo. Överskottet från konsert, skiva, TV-program och sponsorer går till en fond som stödjer antinazistisk verksamhet.
George W. Bush blir USA:s president
Det första World Social Forum hålls i Porto Alegre i Brasilien.
Jag spelar i min morfars gamla församling i Limhamn. Natten innan slår nazister sönder alla fönster i kyrkan och sprejar ”Död åt Wie” och ”Krossa komusmen” på väggarna. Konserten flyttas till Folkets hus. Göran Persson med livvakter går på sin första Wiehe-konsert
Den 21 april överfaller polisen en anti-EU-demonstration i Malmö. Jag skriver "Jag har vänner".
Kejsarinnan sätts upp på Det norske teater med namnet Keiseren av Portugalia
I juni är det EU-toppmöte i Göteborg. Polisen skjuter skarpt mot demonstranterna.
I juli är det EU-toppmöte i Genua. En demonstrant skjuts till döds.
Den 11 september utförs terrorattacker mot Pentagon och World Trade Center i New York.
USA anfaller Afghanistan. Talibanregeringen faller. Usama bin Ladin går upp i rök.
Tre svenskar, Abdirisak Aden, Abdi Ali och Ahmed Yusuf, som arbetat med det informella somaliska banksystemet al-Barakaat, anklagas för samröre med terrorister. Svenskarna förlorar kontroll över ca. 1,2 miljoner kr av bankens och egna medel. Aden och Ali stryks från terrorlistan ett år senare, Yusuf får vänta till 2006.
Efter beslut av bl.a. Anna Lindh överlämnas Ahmed Agiza och Mohammed al-Zery till CIA på Bromma flygplats och förs till Egypten där de torteras.
Jag ger ut CD:n "Sånger i tiden" och medverkar bl.a. på Jonas Fjelds skiva Tidevann.
Jag läser PO Enquists Livläkarens besök, Raymond Peredes Ahlgrens bok om sin pappa, Coco Paredes, Erik Wijks Göteborgskravallerna och nyutkomna böcker om den danska motståndsrörelsen.
2002
88 spelningar, bl.a. första gången å Island
Hoola Bandoola Bands nyinstiftade pris till minne av Björn Afzelius går till Janne Josefsson och Hannes Råstam "för deras granskande av polisens agerande i samband med EU-toppmötet i Göteborg 2001". Hoola Bandoola Band medverkar på samlingsskivan Framåt för Palestinas befrielse
MNW ger ut samlingsskivan Mikael Wiehe i original.
Jan Hammarlund och jag anordnar en stödkonsert i Stockholm för de fängslade efter demonstrationerna i Göteborg 2001. Medverkande är bl.a. Monica Nielsen, Loop Troop, Nabila, Doktor Kosmos, Kajsa Grytt
Svensken Mehmed Ghezali grips av amerikanska styrkor i Afghanistan och förs till den amerikanska Guantánamo-basen på Kuba. (Han frisläpps 2004 efter 930 dagar i fängelse utan ursäkt eller förklaring.)
En misslyckad USA-inspirerad kupp försöker störta president Hugo Chavez i Venezuela.
Jag ger ut min tredje sångbok Sångerna. Boken innehåller 220 sånger och en journalist berättar för mig att boken väger 3,6 kilo: ”Säger det nånting om din syn på dig själv?”
Jag gör skandal på Svenska dagen – som firas till minne av Gustav II Adolf - i Helsingfors genom att tala för mycket om kriget i Irak. Sveriges ambassadör ursäktar mitt uppförande. Jag försöker få honom avsatt. Utan resultat.. Våren 2003 har jag ovanligt många spelningar i Finland
Jag får det danska Gelsted Kirk Scherfig-priset och FiB/Kulturfronts Gunde-pris i Karlstad
Jag läser Noam Chomsky, Ahmed Rashids bok om Talibanerna, Andreas Malms Bulldozers mot ett folk, John Pilger och Verner von Heidenstam.
2003
Jag gör 60 spelningar.
Lula da Silva blir Brasiliens president.
Årets Björn Afzelius-pris går till Andreas Malm "för hans aktiva solidaritet med det palestinska folket".
Miljoner människor i hela världen demonstrerar mot kriget. Jag skriver Stockholm den 15 februari år 2003. Jag deltar i Irakisk solidaritetsfest tillsammans med bl.a. ärkebiskop KG Hammar. USA anfaller Irak.
Hoola Bandoola Band Samlade 1971 – 1976.
Skriver psalmer i Farfa tillsammans med bl.a. Malou Berg, Anne-Marie Berglund, Tomas Boström, Py Bäckman, Ylva Eggehorn, Maria Küchen, Karin Rehnqvist, Tommie Sewón, Britta Snickars och Sigvald Tveitm.fl.
Rialto teatret i Köpenhamn sätter upp Den forviste engel - en musikforestilling af Karen-Lise Mynster med musik av Mikael Wiehe)
Är med och arrangerar 30-årsdagen av kuppen i Chile på Folkets hus i Stockholm (som nu heter Stockholm Conference Center). Medverkar gör bl.a. Arja Saijonmaa, Sun Axelsson, Rucali, Pepe Viñoles, Blåsorkestern (v), Luis Emilio Recabarren, Jan Hammarlund, Gertrud Stenung, Julio och Maciel Numhauser, Tomas Hammarberg, Advance Patrol, Isabel, Tita och Anta Parra, Chiles ambassadör Pepe Auth och jag. Konferenciärer var Lasse Söderberg och America Vera-Zavala. Anna Lindh avlider samma dag.
Sverige röstar nej till euron.
Jag får Cornelispriset och John Hron-stipendiet
Jag läser Martha Gellhorn och Jonas Hassen Khemiri.
2004
Jag ger äntligen ut en ny skiva, Kärlek & Politik som säljer hyfsat. För säkerhets skull ger jag också ut två riktigt gamla plattor: en med Blunk’s Lucky Seven från 1966 där jag var saxofonist och en med Moccers från 1968 där jag sjöng med min bror och Håkan Ripa Jag ger också ut en skiva med mig och Björn Afzelius från 1993 som jag har hittat på ett kassettband i ett skåp. Skivan med mig och Björn säljer 100.000 ex.
Årets Björn Afzelius-pris går till Asylgruppen i Malmö "för värnande av medmänsklighet och rättsäkerhet - också för de allra mest utsatta."
Jag gör 90 spelningar med Christer Karlsson på piano, bl.a. hos Grynet i TV och på Motståndsfestivalen i Riddarhyttan. På konserterna i Stockholm, Göteborg och Malmö har jag Emil Jensen som ”förband”.
Det blir mycket Beatles. På Kärlek & Politik finns en översättning av John Lennons Grow Old with Me (Kärleken vet) vilket leder till att jag träffar Yoko Ono i Stockholm. I juni lyssnar jag på Paul McCartney på Ullevi. På sommaren läser jag att George Harrison är döende i cancer.
Det avslöjas att USA systematiskt torterar fångar i Abu Ghraib-fängelset utanför Bagdad i Irak efter godkännande av USA:s försvarsminister Donald Rumsfeld och president George W. Bush.
Artister mot nazister – den organisation som vi bildat efter konserten i Globen 2001 - nekas lokal för att ordna konsert i Salem där nazister varje år marscherar till minne av Daniel Wretströms död.
Mario Manriquez Bravo åtalas i Chile för mordet på Victor Jara 1973.
Jag medverkar på Caj Karlssons skiva Rosor.
Jag får tillsammans med 99 andra personer i världen en medalj till Pablo Nerudas minne för mitt stöd till Chiles folk.
Jag läser Jan Sonnergaard, Gustaf Fröding och Valerie Solana, William Blums CIA och USA:s verkliga utrikespolitik och Colin Imbers The Ottoman Empire.
Jag ser Dogville av Lars von Trier.
2005
83 spelningar, bl.a. som ”förband” på Lars Winnerbäcks sommarturné.
Eddie Nyström och jag gör en konsert på Malmö stadsteater till stöd för de drabbade av tsunamin. Medverkar gör Hans Pålsson, Ingemar Simonsson, Gonza, Dajana Lööf, Sandy Mouche, Jacques Werup och Michael Saxell, Skånes Dansteater, Danne Stråhed, Nina Persson och Niclas Frisk, Emil Jensen, Eva Rydberg och Birgitta Johansson, Jan Malmsjö och Brandkårens Big Band.
Årets Björn Afzelius-pris går till Peter Birro och Agneta Fagerström-Olsson "för att i ord och bild ha skildrat och konsekvent tagit ställning för underklassen i Sverige.”
och Nabila Abdul Fattah "för att med hjälp av musiken och orden ha haft modet att korsa såväl nationella och språkliga som mentala och sociala gränser."
”Båstadprästen” Ingemar Simonsson, en av mina moraliska förebilder, dör. Jag spelar på hans begravning.
Linköpings stadsteater sätter upp August Strindbergs Oväder med insprängda (gamla) sånger av mig.
Den 12 maj går Totta Näslund och jag in i studio i Göteborg för att sjunga Bob Dylan-översättningar och fotograferas tillsammans. Det blir sista gången jag ser honom.
Jag medverkar på För dom vi skickar tillbaka, en skiva till stöd för det s.k. Påskuppropet som kräver att gömda flyktingar ska få amnesti och uppehållstillstånd.
I november, 20 år efter ANC-konserterna i Göteborg ger vi ut dem på DVD.
Jag ger ut Främmande land.
Washington Post avslöjar at USA har hemliga s.k. spökfängelser över hela världen där misstänkta terrorister torteras.
Orkanen Katarina ödelägger stora delar av New Orleans.
Frente amplio (Den breda fronten) vinner valet i Uruguay.
Evo Morales väljs till president i Bolivia.
Jag skriver under ett upprop för att häva bannlysningen av Ahmed Yusuf.
Jag får det nyinstiftade svenska Martin Luther King – priset
Jag får Grammis för årets visskiva
Jag får Stig Sjödin-priset
Emil Jensen, Sanna Persson, Gonza, Eddie Nyström, Maggi Olin, Pontus Snibb och jag har premiär på En sorts nyårskabaré på nyårsafton samtidigt som Göran Persson läser min Nocturne i sitt nyårstal.
Jag läser John Pilger, Seymor Hersh, Yoko Onos Grapefruit och Bob Dylans Chronicles.
Jag ser Älskade hundar av Alejandro Gonzàlez Añarritu och Bröder av Susanne Bier.
2006
Jag gör 91 spelningar, bl.a. på Hultsfred, på Åge Aleksandersens 30-årsjubileum i Trondheim, med Tomas Ledin för skolbyggen i Tibet och en stödkonsert för den kubanska revolutionen. Kristdemokrater demonstrerar utanför lokalen. Går så fort de har blivit fotograferade av lokaltidningen.
Årets Björn Afzelius-pris går till Anita d`Orazio "för outtröttligt ideellt arbete med att hjälpa och stödja de asylsökande som tvingas hålla sig gömda i Sverige".
Michelle Bachelet blir Chiles första kvinnliga president.
Totta Näslunds och min skiva med Bob Dylan –tolkningar av mig kommer ut.
Povel Randén, pianist i Hoola Bandoola Band, dör.
Besöker Nicaragua efter 17 år, inbjuden för att närvara vid firandet av sjuttio år av svensk-nicaraguanska diplomatiska förbindelser. De fattiga är ännu fattigare, den nygamla överklassen vräker sig i lyx. Spelar med bl.a. Henrique Mejía Godoy och Katia Cardenal.
Israel anfaller Libanon. Hizbollah driver ut angriparna.
Firar min 60-årsdag offentligt med konsert på Stortorget i Malmö tillsammans med Gonza, Emil Jensen, Peter Clemmedson, Idde Schulz, Anna Stadling, Stefan Sundström, Lisa Ekdahl, min bror Thomas, Magnus Tingsek, Timbuktu, Magnus Björklund Ebba Forsberg, Joakim Thåström, Lars Winnerbäck, Dregen, ”Gisen” Malmqvist, Lars Holm, Bernt Andersson, Thomas Nyberg, Pelle Jernryd, Pontus Snibb, Pernilla Andersson, Måns Block, Eddie Nyström och 20.000 åskådare.
Håller tal på Malmö-priden.
De borgerliga partierna i den s.k. alliansen vinner det svenska valet.
Daniel Ortega vinner valet i Nicaragua.
Stig Hanséns bok om mig, En sång till modet, kommer ut.
Får pris från Yngve Sjöbergs fond, tidningen Liberacion och Sjöfolkets kulturpris.
Jag läser Joan Dideons The Year Of Magical Thinking, Lena Sundström, Petrarca och så Stieg Larsson förstås.
Jag ser 21 gram av Alejandro Gonzàlez Añarritu och The Corporation av Mark Archbar.
Jag blir morfar två gånger.
2007
65 spelningar, bl.a. på 60-årskonsert för Björn Afzelius i Köpenhamn, 90-årskonsert för CH Hermansson i Stockholm och med min uruguayanske vän Daniel Viglietti i Malmö
Årets Björn Afzelius pris går till Erik Wijk och Åsa Linderborg "för att de modigt och konsekvent i tal och skrift försvarat det irakiska folkets rätt till frihet och självbestämmande".
Tomas Forssell, som en gång spelade i Nynningen, sätter upp Dåliga mänskor i Kalmar. Döper om den till Jitterbug.
En borgerlig regering tillträder: skattesmitare, nyliberaler, abortmotståndare, USA- och NATO-anhängare. Ministrar fälls för licensskolk och skatteflykt. Carl Bildt gör come back, blir utrikesminister, uttalar sin beundran för massmördaren Henry Kissinger och lyckas sitta kvar i regeringen trots anklagelser för aktieaffärer i vapenindustrin och styrelseuppdrag i ryska energibolag.
Turnerar själv och med Ebba Forsberg och Åge Aleksandersen.
Framträder för Öresundskommittén som också bjudit in de danska och svenska kungafamiljerna. Angriper den danska regeringsstödda rasismen. Svenska hovreportrar anklagar mig för att ha gjort skandal och skämt ut Sverige. Kungen går ut offentligt och försvarar mitt tal. Tack Tjabo, en upp till dig!
Tysklands inrikesminister föreslår användandet av riktade mord och utomrättsliga avrättningar mot misstänkta terrorister.
Jag och Ebba Forsberg ger ut Bob Dylan på svenska. Jag medverkar på en skiva med den norska kören Humus som sjunger mina sånger och spelar in duett med Kristoffer Jonzon,
Jag läser Lawrence Wrights The Looming Tower, Andreas Malms När kapitalet tar till vapen, Robert Fisks Det stora kriget mot mänskligheten, Naomi Kleins Chockdoktrinen, John Pilger, Peter Høeg, Olof Lagercrantz, Åsa Linderborg - och Stieg Larsson förstås.
Jag blir morfar för tredje gången.
Kilde: Mikael Wiehe, Malmö
1945
På våren befrias Europa från nazismens tyranni av amerikanska och ryska trupper som omfamnar varandra vid Elbe. Den 4 maj blir Danmark fritt.
Jag avlas i juli.
Kriget mot Japan avslutas efter atombomber mot bland annat Hiroshima den 9 augusti.
1946
Jag föds den 10 april i Hedvig Eleonoras församling i Stockholm. Till min fars stora glädje lyckas min mor hålla sig över den nionde då Danmark flaggar på halv stång till minne av den tyska invasionen 1940.
Anledningen till att jag föds i Stockholm är att i Sverige finns penicillin om det skulle uppstå några komplikationer vid förlossningen. Allt avlöper dock väl och jag reser med min mor till far i Köpenhamn. Vi bor i Nyhamn på "den paene side". (I motsats till "den slemme side" där barerna och tatuerarateljéerna låg, det som nu har blivit den mondäna sidan.)
För evigt tjugo dagar efter mig föds kronprins Carl Gustaf, snart "Tjabo" kallad.
1947
Min bror Thomas föds den 18 september.
1950
Gustaf V – "V-Gurra" – dör efter 43 år som Sveriges kung. Sorgemusik på radion. Gustaf VI Adolf blir ny kung.
1951
När jag i februari kommer hem efter besök i Sverige har min far flyttat. Chokladen som jag hade gömt i ett skåp är också borta, vilket är det jag minns tydligast.
1952
Jag börjar skolan i Valby, nära Zoologisk Have i Köpenhamn, i augusti. Blir intervjuad i tidningen. Ska bli konstnär när jag blir stor därför att röd är en sån vacker färg.
I november flyttar jag med mor och bror till Malmö i Sverige: förort med parkettgolv, varmvatten och centralvärme. Vänstertrafik och klasskamrater som kallar mig dansk "skideröv", hånar mig för att jag har kortbyxor och för att jag sjunger på rasterna. De slår mig på vägen hem från skolan.
1953
Min mor tvingar mig att ta pianolektioner för pianofröken, som tycker att jag är "så begåvad". Jag lyckas så småningom gråta mig ifrån det. Då tycker min mor att jag ska börja fäkta florett istället. Fäktläraren heter Gargano och är en liten, hjulbent italienare. Jag flyr hellre.
1954
Jag börjar i tredje klass. Får manlig lärare och bara pojkar som klasskamrater. Flickorna återkommer inte förrän på gymnasiet.
1955
Jag börjar spela gitarr, en fyrsträngad tenorgitarr som jag får låna av morbror Lasse och stämmer om till vanlig gitarrstämning för att den ska bli lättare att spela på. En av de första sångerna jag lär mig är sången om Davy Crockett från Walt Disney-filmen med samma namn.
Hos min far hör jag Bill Haley sjunga "Rock Around the Clock" men jag tycker egentligen bättre om Caterina Valentes "Oh, mein Papa".
Den då fjortonårige Paul Ankas egen sång "Diana" får emellertid över mig på rätt musikalisk bana.
Rosa Parks vägrar lämna sin för vita reserverade plats i bussen i Montgomery i Alabama.
Motboken avskaffas till alla vuxnas stora glädje
1956
Jag får min första egna gitarr av min far när jag fyller tio. Den kostar trettio kronor i en lumpebod på Kattsundsgatan i Malmö.
Jag slutar folkskolan efter fjärde klass och kvalar på hösten, tillsammans med tre, fyra andra av mina klass-kamrater, in på realskolan: skärmmössa med så många silvertrådar som den klass man går i och terminsavgift. Vi kallas föraktfullt för "bissingar" av våra gamla klasskamrater.
I oktober utbryter Ungernrevolten mot det kommunistiska styret. Jag följer spänt rapporterna i radio. De är på skånska. Det väcker mycket upprörda känslor. Jag blir besviken när tidningar och radio flyttar uppmärksamheten från Budapest till Suezkanalen som den egyptiske presidenten Nasser har nationaliserat varpå Storbritannien och Frankrike anfaller Egypten. "Hitler hat ins Wasser gefallen und Nasser geworden" är ett skämt jag minns.
Jag tror jag blev vuxen det året.
1957
Sovjetunionen skickar upp den första satelliten – Sputnik – i en bana runt jorden. Senare samma år får hunden Laika följa med. Vi står i mörkret vid stranden och ser den rörliga stjärnan.
Jag lyssnar på skiffelmusik på S:t Andreasklubben och på Lonnie Donegans "Rock Island Line" på radio.
På hösten röstar Sverige om ATP, allmän tjänstepension, och läroverksungdomarna från Slottsstaden där jag bor kastar grus på socialdemokraternas valbussar.
I New York är det premiär på Leonard Bernsteins musikal West Side Story men det vet jag inte förrän många år senare.
1958
Jag lyssnar på Elvis Presleys "Jailhouse Rock" (med ett omslag som The Clash plagierar många år senare till sin London Calling-skiva). Tommy Steeles "Rock with the Caveman" och Kingston Trios ballad om Tom Dooley. (Många år senare uppträder jag i Västervik tillsammans med gruppens bassångare, han som sjunger "Well, now boys".) Jag läser om Rock-Ragge, Little Gerhard, Boris, Rock-Olga med flera i Bildjournalen.
Jag spelar i mitt första band (som jag tror hette Teddy Boys). Jag minns att vi spelade "Love Me Tender", "Wear My Ring Around Your Neck" och "Teddy Bear" – alla Elvislåtar – och "Bye Bye Love" av Everly Brothers. (Jag hörde dem igen i Grieghallen i Bergen 1996 under vår återföreningsturné med Hoola Bandoola Band. De sjöng fortfarande ohyggligt tight.)
Det året avskaffades lärarnas rätt att slå eleverna till stor glädje och lättnad för bland andra mig som året innan hade fått en fet lusing för att jag hälsat på en lärare utan att först ta upp händerna ur byxfickorna.
I Little Rock i Alabama börjar den första svarta eleven i en skola för vita under militärt beskydd.
Elvis gör lumpen och sjunger på tyska. Vilket nerköp!
1959
Den 1 januari marscherar Fidel Castros gerillasoldater in i Kubas huvudstad Havanna.
Dalai lama flyr undan kineserna från Tibet till Indien.
1960
Jag köper mina första jazzskivor med Duke Ellington och Bix Beiderbecke.
Jag ser – 14 år gammal – min första barnförbjudna film, "Bron över floden Kwai", med Alec Guinness i huvudrollen. Jag bygger en en meter hög modell av bron i Meccano.
Jag får sämst betyg i min klass. Tvingas gå om.
Den 21 mars dödar sydafrikansk polis 69 fredliga demonstranter i det svarta bostadsområdet Sharpeville utanför staden Vereeniging i Transvaal.
Caryl Chessman avrättas i gaskammaren i San Quentin fängelset efter att i tolv år ha överklagat sin dödsdom.
1961
Jag blir konfirmerad.
John F. Kennedy blir USA:s president efter Dwight Eisenhower. Han gör ett misslyckat invasionsförsök i Grisbukten på Kuba.
Jag åker på språkresa till Regensburg i södra Tyskland.
Den 13 augusti börjar den Tyska Demokratiska Republiken (Östtyskland) bygga "den antikapitalistiska skyddsvallen" (Berlinmuren).
FN:s svenske generalsekreterare, Dag Hammarskjöld, störtar i Ndola i nuvarande Zambia.
1962
Jag hittar en altsaxofon på morbror Göstas vind och börjar öva på den. Spelar med Harry, Kenneth, Göran och Torbjörn.
Jag debuterar offentligt som saxofonist på studentfest, där jag gör succé genom att spela Frankie Trumbauers solo på "I'm Coming Virginia". Sen blir jag mycket törstig och märker inte att man har hällt vodka i apelsinjuicen. Jag dricker tills jag svimmar.
Jag tar realexamen. Man får en grå mössa.
Jag åker på språkresa till Torquay i södra England där jag lyssnar på vaudevilleorkestern The Temperance Seven och läser Ernest Hemingways novellsamling "Men without Women".
Jag börjar gymnasiet.
På hösten går jag ensam en kväll på Sergels väg i Malmö och tror att jorden ska gå under. Sovjetunionen har installerat kärnvapen på Kuba och USA hotar att atombomba raketbaserna. Sovjet backar. Jag klarar mig.
USA placerar den första människan, John Glenn, i en bana runt jorden. Han åker tre varv innan han landar i Atlanten.
Algeriet blir självständigt från Frankrike efter ett långt och blodigt befrielsekrig.
1963
Genom Görans Skyttes rekommendationer blir jag medlem i Cooling's Traditional Jazzmen under ledning av Hans Carling. Bandet turnerar med bland andra klarinettisten Mr. Acker Bilk. Vi spelar på Stockholms konserthus och på Gazell Club på Öster Långgatan i Stockholm. Vi ackompanjerar den amerikanske klarinettisten Albert Nicholas och spelar förband till Quincey Jones på Landskrona jazzfestival. (Quincey minns det när vi träffas på Nelson Mandelas presidentinstallation i Pretoria 1994.) Vi spelar med Papa Bues jazzband på Old Fellow Palæett i Köpenhamn. Jag är med på min första skiva. Jag skriver min första melodi som jag döper till "Up in Michigan" efter en novell av Ernest Hemingway.
Jag läser Dalai lamas bok "Mitt land och mitt folk".
Den 22 november sitter jag hemma hos Göran Skytte i hans rum när hans mamma kommer in till oss och berättar att president Kennedy har blivit skjuten. Lyndon B. Johnson blir USA:s president.
1964
På sommaren säger jag upp mig från Hans Carlings orkester. Liftar till England. På en eftermiddagsföreställning för pensionärer ser jag den första Beatlesfilmen, "A Hard Day's Night". Jag är såld.
Liftar senare på sommaren runt i södra Frankrike där jag gång på gång missar Beatles uppträdanden på olika tjurfäktningsarenor.På hösten bildar vi jazzbandet Blunck's Lucky Seven. Jag och Frans Sjöström spelar saxofon, Leif Blunck spelar trumpet, Povel Randén trombon, Björn Franzén bas, Klas Hellkvist banjo och Lars Åke Hjort trummor. Jag skriver de flesta arrangemangen.
Duke Ellington ger sin årliga konsert på Stadsteatern i Malmö.
1965
Blunck's Lucky Seven gör 43 spelningar under året, bl.a. på Pistolteatern i Stockholm. På dem tjänar jag sammanlagt 1.538 kronor. Jag, Frans Sjöström och Kenneth Arnström i Kustbandet från Stockholm konkurrerar om vem som är bäst saxofonist.
På sommaren liftar jag till Paris med en annan Kenneth där vi lyssnar på Django Reinards son, som försöker spela gitarr som sin far. Sen åker jag vidare till Spanien. Jag lyssnar på flamenco och ser El Cordobez fäkta på Plaza Monumental i Barcelona.
Louis Armstrong spelar i Malmö folkets park. Vi får träffa honom bakom scenen.
Min syster Nana föds den 3 maj.
1966
Den 10 april, när jag fyller tjugo, spelar Blunck's Lucky Seven på Gazell Club i Stockholm. I pausen spelar vi på Gyllene Cirkeln när Art Farmer pausar.
Blunck's Lucky Seven spelar in en EP med fyra nummer, bland andra "Up in Michigan". Min bror Thomas spelar banjo. Skivan ges inte ut förrän 1999.
På våren tar jag studenten. Efter tre veckor i Paris rycker jag in på P2 i Hässleholm. Lyssnar på Charlie Parker, läser Arnold Schönbergs harmonilära och tränar saxofon i ett rum på logementets vind. Börjar som officersaspirant, slutar som malaj. Frikallas i december.
The Beatles ger ut LP:n Revolver.
Jag ger min bror Bob Dylans Blonde on Blonde i julklapp.
Jag medverkar som arrangör och saxofonist på en singel med malmöbandet Moderations där Peter Clemmedson och Per-Ove "Muffe" Kellgren ingår. Låtarna på singeln är "Shake" och "Hard to Forget".
1967
Jag flyttar hemifrån och börjar läsa i Lund.
Jag slutar i Blunck's Lucky Seven.
Mohamed Ali vägrar att låta sig inkallas till militärtjänstgöring i Vietnam. "No Viet Cong ever called me nigger".
Den 2 juni skjuts Bennie Ohnesorg ihjäl av västberlinsk polis under en demonstration mot ett statsbesök av shahen av Iran.
Fredspristagaren Bertrand Russel sammankallar en tribunal i Stockholm för att undersöka om USA begår krigsförbrytelser i Vietnam.
Jag ersätter Gunnar Bernstrup i min brors trio The Moccers. (Namnet kommer från filmen A Hard Day's Night. Någon frågar Ringo Starr: "Are you a mod or a rocker?" Han svarar: "I'm a mocker!")
På sommaren spelar vi på gator och restauranger i Paris. Går med hatten.
Den 3 september går Sverige över till högertrafik.
På hösten medverkar Moccers i TV-programmet "Open Door", där jag sjunger "Baby, Decide", en av mina nyskrivna sånger på engelska. Sverige har då bara en TV-kanal. Att få vara med där är en stor händelse.
1968
Ett händelserikt år …
I Paris revolterar studenterna i maj. I Stockholm ockuperar studenterna sitt kårhus.
I Båstad stoppar demonstranter Davis Cup-matchen mellan Sverige och dåvarande apartheidstaten Rhodesia (nuvarande Zimbabwe). Demonstranterna (av vilka många är mina vänner) kallas i pressen för lortiga ligister, slödder, pöbel, mobb, yrkesdemonstranter, långhåriga saker och vilda djur. I USA skjuts Martin Luther King och Robert Kennedy ihjäl.
Kriget i Vietnam fortsätter. Löjtnant Calleys C-kompani massakrerar fyrahundra civila i Song My och FNL går till anfall i Tet-offensiven.
Tommie Smith och John Carlos gör black power-hälsning på prispallen vid OS i Mexico city.
Jag liftar till Marocko. På vägen dit, i Malaga, träffar jag Ron som berättar om en fantastisk ny film, The Graduate (Mandomsprovet) med en ny skådis som heter Dustin Hoffman.
I augusti invaderar Sovjetunionen Tjeckoslovakien och gör slut på den så kallade Pragvåren, försöket att skapa en "socialism med mänskligt ansikte". Alexander Dubcek avsätts.
The Moccers fortsätter att spela och göra TV-program.
Jag säljer min altsax för att få pengar till hyran (35 kr/mån.).
Ingmar Bergman gör filmen "Skammen".
Bob Dylan ger ut LP:n "John Wesley Harding", som jag tror textmässigt är inspirerad av Lars Gustafssons novellsamling "Förberedelser till flykt".
1969
Jag skriver 3-betygsuppsats i litteraturhistoria om den amerikanske författaren Henry Miller.
Jag skriver min första sång på svenska, "Måndåren", om ett olyckigt kärleksförhållande.
På sommaren åker jag "som vanligt" runt i Spanien. Följer tjurfäktningarna från ståplats i solen i Pamplona, Valencia och Malaga.
Den 21 juli på kvällen, medan Neil Armstrong och Edwin Aldrin stiger ut på månen, sitter jag inlåst på ett hotellrum där dörren har gått i baklås.
The Moccers kommer på fjärde plats i finalen i Sveriges Radios popbandstävling. Etta blir AD lib, ett sorts embryo till Kebnekaise.
På hösten studerar jag vid sociologiska institutionen i Lund – själva centrum för ifrågasättandet av den bestående ordningen. Kapitel 24 i första boken av Marx Kapitalet som behandlar den ursprungliga ackumulationen inspirerar mig att skriva "Vävare-Lasse". (Musikaliskt är den släkt med The Beatles "Hey Bulldog".)
Gruvarbetarna strejkar i Malmberget.
Bo Widerberg gör filmen "Ådalen -31".
Jag lyssnar på The Band och Simon och Garfunkels "The Boxer" och läser Jan Myrdals "Samtida".
Gunder Hägg (senare Blå Tåget) ger ut LP:n "Tigerkaka".
Pugh Rogefeldt ger ut den första rockskivan på svenska, "Ja, dä ä dä", och jag imponeras av att han i alla intervjuer säger att det inte är viktigt för honom att vara rockstjärna.
1970
Den 4 maj skjuter amerikansk militär ihjäl fyra demonstrerande studenter på Kent State University i Ohio. Neil Young skriver sången "4 Dead in Ohio".
Jag jobbar i Malmö Bokhandel och spelar på Teater 23 med i Apollinaires pjäs Brösten på Tiresias. (Jag medverkar i rollen som "Sansibars folk" utklädd till kines liksom på omslaget till "Vem kan man lita på?")
På sommaren besöker jag hippielägret i Thy i nordvästra Jylland. (John Lennon och Yoko Ono kommer dit på hösten och klipper av sig håret. Thy-lägrets medlemmar flyttar senare till Köpenhamn och grundar "fristaten Christiania" på samma gata där min far bor.)
Jag blir ombedd att leda repetitionerna för bandet Spridda Skurar där bland andra Jacques Werup är med. Det slutar med att jag, Björn Afzelius, Peter Clemmedson, som en sorts fortsättning på det upplösta The Moccers, bildar Hoola Bandoola Band. En av de första sånger vi tränar in är Crosby, Stills, Nash & Youngs "Suite Judy Blue Eyes". Den är länge vårt paradnummer.
Vietnamkriget fortsätter. Engelska och amerikanska liberaler och svenska socialdemokrater vill ha "Fred i Vietnam". Vänstern kräver "Seger åt FNL". Jag skriver sången "Fred (Till Melanie)" med refrängen "Är det verkligen fred vi vill ha, till varje tänkbart pris?" (Musikaliskt är den inspirerad av Rolling Stones "Sympathy for the Devil" och The Beatles "Hey Jude".)
I september krossar Jordaniens kung Hussein palestinska gerillastyrkor i sitt land. Palestinier bildar organisationen Svarta september.
Salvador Allende väljs till Latinamerikas förste socialistiska president i Chile.
Gruppen Contact ger ut "Hon kom över mon", en musikalisk blandning av rock och svensk folkmusik. Inte så långt från The Band.
Niklas Törnlund lär mig spela amerikansk fingerpicking på gitarren.
Joni Mitchell ger ut "Ladies of the Canyon" med bland annat sången om Woodstock (som inspirerar mig till sticket på "Keops pyramid").
Jag tar min fil.kand-examen.
1970
På våren medverkar Hoola Bandoola Band (som nu har utökats med Arne Franck, bas och Per-Ove "Muffe" Kellgren, trummor) i Rune Hallbergs radioprogram "Midnight Hour". Rune Hallberg, som känner direktören för Polar Records, Stikkan Anderson, ber honom lyssna på programmet. Vi får skiverbjudande.
I samma veva går jag på konsert med The Temperance Seven på
Swing Inn i Malmö bland annat för att intressera dem för en sång – "Heather" – som jag har skrivit. (Det lyckas. De spelar in den och ger ut den i England. Den säljer i 127 ex.) På Swing Inn träffar jag Roger Wallis från det nystartade skivbolaget MNW, där bland andra Contact spelar in. Han lovar att lyssna på ett band med Hoola Bandoola Band. (Lyckad kväll … Efter The Temperance Seven-konserten åker vi till Lund, där vi lyssnar på International Harvester – senare Träd, Gräs och Stenar.)
Hoola har nu kontakt med två skivbolag! Till Stikkan Andersons stora förtret väljer vi MNW. Han hade hoppats att vi skulle bli kompband till Lena "Är det konstigt att man längtar bort nå'n gång?" Andersson.
I maj åker Hoola (där nu också Povel Randén, piano och Håkan Skytte, slagverk blivit med) till Vaxholm och spelar in sin första LP, "Garanterat individuell". (Samtidigt som vi står i studion slåss folk i Kungsträdgården mot polisen och Hjalmar Mehrs gatuarbetare och räddar almarna vid Tetleys tehus. Långt senare, 1990, skriver jag en sång om det, "Trädet".) När vi är i Stockholm passar vi på att spela på Gyllene Cirkeln och Gärdesfesten. Sen åker vi hem till Malmö och spelar på den första Folkfesten (som liksom Gärdesfesten saknar polistillstånd och fördöms i pressen).
Pierre Fränckel sätter upp Fernando Arrabals Franco-kritiska drama "...och dom satte handklovar på blommorna" på Malmö Stadsteater.
På hösten kommer "Garanterat individuell" ut, får goda recensioner och säljer i 15.000 ex. Break-even ligger på den tiden på ungefär 2.000 ex. (Den engelska skivan, "Hoola Bandoola Band Export", som vi spelat in samtidigt kommer inte ut. Personalen på SAM-Distribution tycker att texterna är småborgerliga. Några av dessa sånger finns med i Hoola-boxen "Ingenting förändras av sej själv", som kom ut i samband med Hoolas återföreningsturné 1996.)
1972
Söndagen den 30 januari "Bloody Sunday" dödar brittiska fallskärmsjägare tretton katolska demonstranter och invaderar bostadsområdet Bogside.
Hoola Bandoola Band gör 86 spelningar under året, bland annat i Emmaboda med Lasse Gullin, i Linköping med Ben Webster, i Eskilstuna med Blå Tåget och i TV:s "Oppopoppa" med Tomas Ledin och Claes "Clabbe" af Geijerstam.
"Garanterat individuell" nomineras till Grammis. Vinner gör Philemon Arthur and The Dung med "In kommer Gösta" med flera låtar. Grammofonbranschen blir så frustrerad över juryns beslut att utmärkelsen läggs ner och inte återuppstår förrän 1987.
Jag börjar jobba kulturpolitiskt i Malmö folkfestkommitté med bland andra Lars Åberg, Lasse Hejll och Eva Remaeus.
På sommaren åker jag till Kalifornien för att jobba i den demokratiske presidentkandidaten George McGoverns valkampanj. (Det hjälper inte. Richard "Tricky Dick" Nixon blir USA:s nästa president.) Åker runt i Mexiko.
Svarta september slår till mot israeliska idrottsmän i samband med OS i München.
Cornelis Vreeswijk, som har bosatt sig i Skåne, bjuder hem Hoola på middag. Han vill att vi ska kompa Monica Thörnell. Vi vill fortfarande inte vara ett kompband. (Cornelis ger mig också en massa texter som han ber mig sätta musik till. Eftersom han sen aldrig hör av sig använder jag en del av melodierna på Hoolas tredje LP, På väg.)
På hösten kommer Hoolas andra LP," Vem kan man lita på?" Mats Olsson utnämner den i tidningen Arbetet till den bästa svenska rockskivan någonsin. Den ligger i sexton veckor på Kvällstoppen, försäljningslistan. (Eftersom vi inte tycker att man kan tävla i musik, förbjuder vi våra sånger att bli nominerade till Svensktoppen, omröstningslistan.)
Hoola medverkar på en Hanoi-gala i Lund där Hans Alfredson är konferencier. Galan bombhotas och 2.000 mänskor tvingas utrymma Sparta där galan hålls.
Vid jultid terrorbombar USA Hanoi i Nordvietnam. Olof Palme jämför i ett berömt tal med Guernica, Sharpeville och Treblinka.
Jag lyssnar på Neil Youngs "Harvest", John Lennons "God" och Robert Karl-Oskar Brobergs "Jag letar efter mig själv".
1973
Hoola Bandoola Band gör 139 spelningar och turnerar med Södra Bergens Balalajkor, Kustbandet, Robert Broberg och Peps Persson. Vi spelar även utanför LM Ericsons fabrik i Olofström där företagsledningen har förbjudit arbetarna att lyssna på Hoola på arbetstid.
Journalisterna på tidningen FiB-kulturfront, Jan Guillou och Peter Bratt, arresteras i samband med IB-affären. De har avslöjat att socialdemokratiska partiet genom Informationsbyrån har bedrivit olaglig underrättelseverksamhet mot svenska vänsterorganisationer. Jag skriver "Danslåt för yttrandefriheten" och Hoola spelar in pengar som hjälp till journalisternas rättegångskostnader.
På hösten kommer Hoola Bandoola Bands tredje LP, "På väg", ut. Mats Olsson utnämner den i Arbetet till den sämsta svenska rockskivan någonsin.
Bo Widerberg ber Hoola att göra musiken till hans film "Fimpen". Vi tackar nej. Jag är inte fotbollsintresserad.
Den 11 september tar Augusto Pinochet makten i Chile genom en USA-stödd kupp. Tusentals mänskor mördas, bland andra sångaren Victor Jara. Hundratusentals mänskor tvingas i landsflykt. Många kommer till Sverige.
Jan Hammarlund spelar in "Vem kan man lita på?" (Men också "Flamma stolt mot dunkla skyar", där han tillsammans med Turid Lundkvist uppmanar folk att bränna den amerikanska flaggan. Sången förbjuds.)
Nationalteatern ger ut LP:n "Livet är en fest".
Gustaf VI Adolf dör. "Tjabo" blir kung.
1974
Första halvåret gör Hoola Bandoola Band 91 spelningar. Vi gör bland annat en lång turné med Robert Broberg.
Den 25 april störtas diktaturen i Portugal genom "Nejlikornas revolution". Unga radikala officerare tar makten. De tidigare kolonierna Angola och Moçambique blir självständiga.
Richard Nixon tvingas som förste amerikanske president att avgå i förtid efter sin inblandning i Watergateskandalen. Han har i hemlighet låtit avlyssna Demokraternas partikonvent.
Under hösten tar Hoola paus.
Jag studerar ekonomisk historia i Lund och läser Sven Lindqvist, Leo Huberman och Gunder Frank, vars teorier inspirerar mig att skriva sviten "Elden är lös".
Jag ser min första föreställning av en "fri" teatergrupp, Skånska teaterns uppsättning av Bertolt Brechts "Den kaukasiska kritcirkeln". Den gör djupt intryck. Jag är länge efter förälskad i Grushe.
Björn Afzelius spelar in och ger ut sin första egna skiva, "Vem är det som är rädd?", som blir en stor framgång.
Peps Blodsband ger ut sången "Falsk matematik".
Abbas sång "Waterloo" vinner schlagerfestivalen i Brighton i England.
1975
Efter speluppehållet kommer Hoola Bandoola Band på våren tillbaka med musikteaterföreställningen "Sture Starring Story" som vi gör tillsammans med bröderna Michael och Thomas Segerström i Tidningsteatern. Föreställningen handlar om popstjärnan Sture Starring (spelad av Björn Afzelius) och hans uppgång och fall när han först upptäcks och sedan dumpas av den skrupelfrie managern Spånet Andersson. Jag skriver bland annat "Älska mej, Bill", "Tillbaka (Stures sång)" och "Dom bara luras" till pjäsen, där vi för första gången sjunger på skånska.
Sverige står som värd för den europeiska schlagerfestivalen. Alla som inte spelar schlagermusik – symfoni-, jazz-, rock-, pop-, och folkmusiker, sångare med flera – arrangerar en alternativ schlagerfestival. Det spelas gatuteater och det kommer utländska gäster. (Bland andra Peggy Seeger som spelar sin "Song of Choice", som jag tio år senare översätter till "Valet" och spelar in med Björn på vår gemensamma skiva.) Hoola Bandoola Band och Tidningsteatern spelar "Sture Starring Story" på Jarlateatern i Stockholm.
Den 25 april ockuperar Kommando Holger Meins den tyska ambassaden i Stockholm. Två ambassadtjänstemän och två ockupanter dödas. Ambassaden sprängs.
Den 30 april spelar Hoola Bandoola Band på Chateau Neuf i Oslo när arrangören kommer in på scenen och meddelar att FNL har segrat och marscherat in i Saigon. Dagen efter när segern firas på Oslos gator går Hoola Bandoola Band bredvid orkesterbussen som kör i fem kilometer i timmen över ett glashalt Hardangervidda på väg mot Bergen. Färden tar två dygn men vi lyckas börja konserten bara tjugo minuter försenade.
I juni spelar vi på Roskildefestivalen.
Jag gör sommarprogram i radion. Spelar alla de sånger jag tycker bäst om, bland andra Mikis Theodorakis, som jag just "upptäckt". Avslutar med "Internationalen" på kinesiska. Orsakar enligt uppgift den värsta folkstormen i radion dittills. Förstår inte alls varför. Sen åker jag till Lissabon och upplever revolutionen på nära håll.
I augusti möter Sverige Chile i tennis i Båstad. Tusentals människor har engagerat sig mot att matchen spelas. Jag skriver sången "Stoppa matchen" med John Lennons "Power to the People" som förebild. Demonstranterna lyckas inte stoppa matchen men deras slagord utanför arenan hörs i den chilenska
TV-sändningen.
Hoola Bandoola Band ger ut sin fjärde och sista LP, Fri information. Björn Afzelius har skrivit fyra av låtarna.
På tvåårsdagen av kuppen i Chile den 11 september spelar vi på Stockholms konserthus. Arja Saijonmaa, den chilenska gruppen Inti-Illimani och Victor Jaras änka Joan står också på scenen. Tage Erlander och Olof Palme sitter på första raden. När jag säger att Sverige har svikit Chile under Allendes regering genom att böja sig för de amerikanska bolagen och inte importera chilensk koppar, hyssjar den socialdemokratiska publiken. Tage Erlander skruvar på sig.
I oktober gör Hoola Bandoola Band sin sista konsertturné tillsammans med den chilenska duon Los Amerindios (Julio Numhauser och Mario Salazar) och Göran Skytte som spelar svensk folkmusik på flöjt.
Spaniens diktator Francisco Franco dör i november.
1976
I Malmö har de fria kulturarbetarna tröttnat på den socialdemokratiska kulturpolitiken och bildat Victoriakommittén. Vi ockuperar Victoriabiografen för att rädda den från rivning och göra den till ett alternativt kulturhus. Jag sitter i en "sambandscentral" på Teater 23 ett kvarter bort. Två poliser patrullerar utanför biografen och uppmanar oss att "ta det försiktigt med inredningen". Inte en kravallpolis så långt ögat ser.
Hoola Bandoola Band och Tidningsteatern, utökad med Bim Vreeswijk och Ingela Ström, gör en ny musikteaterföreställning – "Kaninerna på Navarone". Jag skriver "Sången om CIA" och "Sången om det internationella kapitalet".
Den 30 april gör vi vår sista föreställning på Per Brahegymnasiet i Jönköping.
Den 1 maj upplöser vi Hoola Bandoola Band.
Svarta skolungdomars uppror i Soweto i Sydafrika mot undervisning på boernas språk afrikaans resulterar i nära 600 döda.
Jag åker på semester till Grekland, där den USA-stödda militärjuntan just har fallit och hamnar av en slump i motståndsmannen George Panagoulis begravningståg i Aten tillsammans med en miljon greker.
Sveriges Radio sänder varje vecka ett satirprogram kallat "Kabaré Öppen Kanal". Jag blir ombedd att stå för musiken och bildar på hösten Kabaréorkestern med Frans Sjöström, Göran Skytte och Ale Möller. Vi spelar alla sorters musik: jazz, kabarémusik, folkmusik och medeltida och nutida konstmusik blandat med egna kompositioner.
De borgerliga partierna vinner valet. Jag skriver "Teaterlåten (Vara som man inte är)".
1977
Nationalteatern, Narrenteatern, Tidningsteatern, Musikteatergruppen Oktober, Nynningen med flera gör "Vi äro tusenden", det så kallade "Tältprojektet" om den svenska arbetarrörelsens historia. Jag är med och bär gradänger i Malmö.
Skivbolaget Amalthea bildas i Malmö.
Dan Hylander spelar in min översättning av Bob Dylans "Percy's Song", "Min älskade stod inför rätten idag".
Greg Fitzpatrick spelar in "Keops pyramid" på sin skiva "Det persiska äventyret", där han är en av de första i Sverige som använder synthesizer.
Jag lyssnar på Ry Cooder och systrarna McGarrigle och läser
Lars Gustafsson, Sven Delblanc och Eyvind Johnson.
1978
Finn Zetterholm och Kabaréorkestern ger ut LP:n "Längtans blåa elefant".
Kabaréorkestern, nu utökad med Anders "Chico" Lindvall på gitarr och Mats "Mackan" Englund på bas och Per-Ove "Muffe" Kellgren från Hoola Bandoola Band, ger ut LP:n "Sjömansvisor", som bland annat innehåller sången om Titanic.
På sommaren spelar jag, Björn Afzelius, Ulf Dageby och Bertil Goldberg under namnet Los Suecos på ungdomsfestivalen på Kuba.
1979
Shahen av Iran störtas och den 1 april anländer Ayatolla Khomeiny till Teheran.
Sovjetunionen invaderar Afghanistan.
Los Suecos, nu också med Povel Randén och Per-Ove "Muffe" Kellgren turnerar på Kuba.
En kärnkraftreaktor på Three Mile Island i USA havererar.
FSLN, den sandinistiska fronten, segrar i Nicaragua. Diktatorn Anastasio Somoza, vars familj med USA:s stöd haft makten sedan 1937, tvingas lämna landet.
Kabaréorkestern ger ut LP:n "Elden är lös".
1980
Sverige folkomröstar om kärnkraften.
Titanic används av kärnkraftmotståndarna som symbol för teknikens opålitlighet.
SAF lanserar kampanjen "Satsa på dig själv!" Jag skriver "Allt vad jag begär".
Fackföreningen Solidaritet bildas i Polen av Lech Walesa, Anna Walentynowicz och Alina Pienkowska.
Jag skriver "Strebersång" till en film om Handelsdepartementet av Carl-Henrik och Stefania Svenstedt. (Sången kommer aldrig med i filmen.)
Jag skriver krönikor i Vpk:s tidning Ny Dag.
Marianne Faithfull ger ut skivan "Broken English".
Ebba Grön ger ut singeln "Ung och kåt/Staten och Kapitalet".
John Lennon mördas. Jag skriver "Kom hem till mej så gör vi nåt ihop".
Jag ger ut min första sångbok.
1981
Ronald Reagan tillträder som USA:s president.
Jag bildar gruppen Mikael Wiehe, Nyberg, Franck & Fjellis. Vi ger ut skivan "Kråksånger".
Jag översätter Bob Dylans "The Times They Are a Changin'" till Dan Tillberg. Döper den till "Vi låter oss inte besegras".
Spelar i Sverige med de kubanska trubadurerna Silvio Rodriguez och Pablo Milanes.
Lyssnar på The Polices “Ghost in the Machine" och Grace Jones “Nightclubbing".
Köper en Prophet One-synt.
Blir far.
1982
Mikael Wiehe, Nyberg, Franck & Fjellis ger ut "Dom ensligas allé", en LP med Bob Dylan-översättningar.
Jag översätter John Lennons "Mother" ("Mamma") till Dan Tillberg.
Jag skriver musik till pjäsen "Grindslanten" av Christina Claesson.
Jag och Björn Afzelius spelar tre sånger i TV-programmet "Måndagsbörsen". Det är första gången vi spelar ihop sen Hoola Bandoola Band och blir den första av ett par hundra duokonserter vi gör tillsammans. Intäkterna från vartannat framträdande skänker vi bort till bland annat Amnesty, Chilekommittén, Röda Halvmånen med flera organisationer.
England tar i april tillbaka Las Malvinas (Falklandsöarna) efter Argentinas invasion. Den USA-stödda argentinska militärjuntan faller efter att ha låtit 30.000 av sina landsmän "försvinna" i "det smutsiga kriget" mot oppositionen.
Israels försvarsminister Ariel Sharon låter i september kristen milis massakrera hundratals palestinier i de libanesiska flyktinglägren Sabra och Shatila.
Jag lyssnar på Peter Gabriel och Kraftwerk.
1983
Jag bildar Mikael Wiehe & Co med Jan Erik "Fjellis" Fjellström, Annie Bodelsson, Johan Valentin, Joakim Rooke och Hans Åkerhjelm. Vi ger ut LP:n "Lindansaren".
Imperiet spelar in "Fred" från Hoolas första skiva.
USA invaderar Grenada. Öns socialistiska regering störtas.
Jag lyssnar på Tom Waits.
1984
Mikael Wiehe & Co gör 104 spelningar bland annat med körer i Norrland. Körprojektet resulterar i TV-program och skivan "Mikael Wiehe i Sverige".
1985
Mikael Wiehe & Co ger ut LP:n "Hemingwayland".
Jag får Aftonbladets kulturpris.
Vi gör 113 spelningar. Uppträder på svensk kulturvecka i München.
Jag tar initiativet till ANC-galan, två konserter på Skandinavium i Göteborg där stora delar av den svenska rockeliten spelar in tolv miljoner kronor till kampen mot apartheidsystemet i Sydafrika. Olof Palme talar. Jag skriver "Berg är till för att flyttas" med Tomas Ledin och "Soweto" med Eddie Nyström.
1986
Jag blir far för andra gången.
Olof Palme mördas. Jag skriver "Natten" med Björn Afzelius. Vi närvarar vid hans begravning i Stadshuset i Stockholm.
Kärnkraftverket i Tjernobyl havererar. Mitt barn får inte leka i sandlådan.
På sommaren gör jag och Björn Afzelius tjugo konserter och spelar in en miljon kronor till den sandinistiska regeringen i Nicaragua som försöker försvara sig mot de kontrarevolutionära invasionsstyrkorna stödda av Reagan-administrationen i USA.
På hösten gör jag och andra artister från Sverige och de afrikanska så kallade Frontlinestaterna (som gränsar till Sydafrika) konserter till stöd för kampen mot apartheid.
Sven-Olle Olsson i Sjöbo ger den svenska främlingsfientligheten ett ansikte.
Jag översätter Peggy Seegers "Song of Choice" till "Valet".
LP:n "Björn Afzelius & Mikael Wiehe" kommer ut. Säljer över 300 000 ex. det första året.
1987
Björn och jag spelar förband till Sting på Roskildefestivalen i Danmark.
Jag är gäst på ANC-konferens i Harare i Zimbabwe. Träffar Oliver Tambo, ANC:s president i exilen. Skriver "Weekend i Harare".
Jag och Björn Afzelius framträder på Johanneshov tillsammans med Imperiet, Little Steven, Jackson Browne och Nicaraguas kulturminister Ernesto Cardenal. Konserten sänds via satellit i Nicaragua. Överskottet, en miljon kronor, går till renoveringen av Ruben Darío-teatern i Managua.
Sveriges vapenexport debatteras. Jag skriver sången om Bofors.
Angolaner och kubaner besegrar sydafrikanska styrkor vid Cuito Cuanavale i södra Angola. Det blir början till apartheidregimens fall.
Jag lyssnar på Bruce Springsteens "Tunnel of Love" och läser Olof Lagercrantz, Ryszard Kapusinski och Isak Deutcher och ser Tom Waits uppträda i Malmö.
1988
Jag och Björn Afzelius åker till Nicaragua. Träffar ministrar och konstnärer. Spelar för svenska biståndsarbetare.
Saddam Hussein låter den irakiska armén använda gas mot kurdiska civila i Halabja.
Jag deltar i FN-konferens mot apartheid i Aten tillsammans med Henrik Strube, Arja Saijonmaa, Little Steven, Johnny Clegg, Harry Belafonte, Glenda Jackson, Melina Mercouri, Nadine Gordimer, Wole Soyinka med flera.
Augosto Pinochet blir bortröstad från makten i Chile.
"Basin Street Blues" kommer ut på LP och CD. Bo Widerberg gör videos till flera av sångerna.
Jag turnerar med "Basin Street Blues", min mest genomarbetade scenföreställning hittills.
Jag åker till Nicaragua igen i december för att närvara vid invigningen av Ruben Darío-teatern i Managua tillsammans med Gnags från Danmark och Imperiet och Marco Ríos från Sverige.
Jag lyssnar på Leonard Cohens "I'm Your Man".
1989
Jag får Grammis som 1988 års textförfattare.
Nelson Mandela friges efter 27 år i fängelse. Lech Walesa tvingar fram fria val i Polen. Jag skriver "Som en stormvind".
Den kinesiska regeringen låter massakrera protesterande kinesiska studenter på Himmelska Fridens torg i Peking.
Jag börjar skriva "Kejsaren av Kina", som dock inte blir färdig förrän i januari 1997, en månad efter den ansvarige Deng Xiaopings död.
Sovjetunionen tvingas ut ur Afghanistan.
Den 9 november öppnas Berlinmuren.
I december invaderar USA Panama och kidnappar landets president, sin tidigare skyddsling Manuel Noriega. 6000 civila dödas.
Jag ger ut live-skivan 1989.
I Sverige slopas valutaregleringen. Miljarder kronor förs ut ur landet och används för spekulation i bland annat fastigheter i Bryssel.
Jag blir far för tredje gången.
1990
Nelson Mandela kommer till Sverige. Tomas Ledin ordnar gala i Globen. Jag medverkar.
Jag turnerar med den uruguayanske sångaren Daniel Viglietti (vars sång "Otra voz canta" inspirerat mig till "… ska nya röster sjunga") i Sverige.
Daniel Ortega och sandinisterna förlorar valet i Nicaragua. Jag skriver "Alla dessa minnen".
Irak invaderar Kuwait.
1991
Operation Ökenstorm inleds den 17 januari. Den USA-ledda alliansen driver Irak ut ur Kuwait. USA utnämns till världens enda supermakt. Jag skriver "Jag ville åka till öknen" och "Lille man (Sången om den nya världsordningen)".
Jag skriver "Sista brevet hem" om det belägrade Sarajevo.
Jag ger ut skivan "Allt är förändrat", producerad av Billy Cross.
Jag spelar med Bob Dylan på Kalvöya-festivalen utanför Oslo. Skriver sången "Trollkarlen".
Jag översätter Paul Simons "At the Zoo" till en barnbok.
Jag spelar förband till Julio Numhauser på turné i Chile.
Jag läser Selma Lagerlöfs "Kejsarn av Portugallien".
Jag får mitt fjärde barn.
1992
Jag gör musik till Rhea Lemans och Teater Tangos dansföreställning "Den sidste lysning" på Kanonhallen i Köpenhamn.
Jag gör min sista LP, "Det ligger döda kameler i min swimmingpool". Den kommer också ut på CD.
Jag skriver musik och sångtexter till musikalen "Kejsarinnan", baserad på Selma Lagerlöfs "Kejsaren av Portugallien". Leif Janzon skriver manus.
Jag översätter texter till Mikis Theodorakis-sånger till Arja Saijonmaas konserter med honom i Trondheim. Konserterna spelas in och släpps senare på skivan "Mikis och Arja".
Jag läser Bruno K. Öijer och P. O. Enquist.
I Sverige stramas invandringspolitiken åt. Jag skriver sången om Aliosman Hristov.
Monica Zetterlund spelar in "… ska nya röster sjunga".
1993
Jag gör konserter med Danmarks Radios underhållningsorkester.
Jag och Björn Afzelius turnerar med Monica Zetterlund och Tekla under namnet Visor & Rosor.
Jag ger ut den dubbla samlings-CD:n "Wiehe - 30 sånger".
Jag ger ut sångboken "100 sånger".
Turnerar under hösten i Norge tillsammans med Björn Afzelius.
Jag är tillsammans med Tomas Ledin inbjuden till rådhuset i Oslo när Nelson Mandela får Nobels fredspris.
Serberna beskjuter det belägrade Sarajevo. Jag skriver sången "Nadja".
Bankakuten bildas. Med hjälp av sextio miljarder kronor av skattebetalarnas pengar räddas de banker som lånat ut pengar till misslyckade spekulationer.
Malmö Musikteater köper min och Leif Janzons musikal "Kejsarinnan" men sätter inte upp den.
Monica Zetterlund spelar in "Tystnaden tätnar" och "Som ett andetag".
1994
Den 1 januari ockuperar EZLN. Ejército Zapatista de Liberacion Nacional (Den nationella zapatistiska befrielsearmén), byar i Chiapasprovinsen i Mexico.
Jag och Björn Afzelius fortsätter vår turné i Norge. Spelar bland annat på OS i Lillehammer.
I maj installeras Nelson Mandela som president i Sydafrika. Bland de inbjudna gästerna finns jag och Tomas Ledin, Yassir Arafat, Fidel Castro, Hillary Clinton och några till.
Jag och Björn gör Visor & Rosor-turné med Lisa Ekdahl och Tony Holgersson.
Jag ger ut CD:n "Trollkarlen", producerad av Peter R. Ericsson.
Mattias Flink skjuter ihjäl sju personer i Falun.
Guillermo Marquez Jara och Tommy Zaethreus deltar i beskjutningen av ett diskotek på Stureplan i Stockholm. Tre mänskor dör.
1995
Jag gör 82 spelningar i Skandinavien.
Jag skriver musik till texter av Rikard Wolff.
Jag får LO:s kulturpris.
Jag lyssnar på Bruce Springsteens "The Ghost of Tom Joad" och på Emmylou Harris "Wrecking Ball".
Latin Kings ger ut CD:n "Välkommen till förorten".
Jag läser Johan Ehrenbergs "Pengar, makt och alla vi andra".
Den 14-årige John Hron mördas av nazister.
1996
Hoola Bandoola Band återförenas och spelar för 200.000 personer i Sverige, Danmark och Norge.
Jag skriver mer musik till Rikard Wolff och Totta Näslund.
1997
Jag gör 86 spelningar.
På sommaren turnerar jag med The Real Group, Mikael Samuelsson och Anna-Lena Brundin.
Jag skriver musik till Jan Hemmels TV-serie "Torntuppen"
efter Jan Fridegårds romaner "Torntuppen" och "Porten kallas trång".
Björn Afzelius blir sjuk. Jag skriver sången "Den jag kunde va".
Jag lyssnar på Bob Dylans "Time Out of Mind" och läser Lars Forssell.
1998
Jag ger ut CD:n "Sevilla", producerad av Stellan Colt.
Jag får Tidningen VI:s Evert Taube-pris och Årets Folkemusikerspris på Skagenfestivalen i Danmark.
Jag läser Göran Rosenbergs "Det förlorade landet" och Svetlana Alexejivitjs "Bön för Tjernobyl".
Den 29 oktober brinner 69 ungdomar inne på en diskotekdans i Göteborg. Jag skriver sången "Gud".
1999
Jag, Tomas Ledin och Arja Saijonmaa uppträder i Sydafrika i februari. Vi spelar i parlamentet och i S:t George's Cathedral i Kapstaden och i fängelset på Robben Island. Jag pratar sista gången med Björn Afzelius i mobiltelefonen från Godahoppsudden den 14 februari.
Björn dör den 16 februari.
Jag arrangerar två minneskonserter på Malmö Musikteater. Hoola Bandoola Band, Thomas Wiehe, Totta Näslund, Marco Rios, Joakim Thåström, Lisa Ekdahl och Göran Skytte medverkar.
Jag deltar i minneskonserter för Björn i Christians-kirken i Köpenhamn och på Rockefeller i Oslo.
Hoola Bandoola Band ger ut CD:n från turnén 1996, "… för dom som kommer sen" och spelar för Ship to Bosnia i Göteborg tillsammans med bland andra Ulf Lundell och Eagle-Eye Cherry.
Minimusikalen "Putte Hågen" med Tommy Juth i huvudrollen har premiär på Malmö Musikteater. Mary Andersson har skrivit manus, jag har skrivit musiken, Philip Zandén har regisserat.
Poliserna Robert Karlström och Olov Borén skjuts ihjäl utanför Malexander av nazistiska interner på flykt.
Journalisten Peter Karlsson och hans son sprängs i luften av nazister.
Fackföreningsmannen Björn Söderberg mördas av nazister den 20 oktober.
Jag hotas till livet av nazister. Skriver "En hunnalort är en hunnalort".
Jag spelar på Emmaus konferens i Orléans i Frankrike.
Musikalen "Kejsarinnan" har premiär på Folkteatern i Göteborg. Jag har missuppfattat tiden, kommer för sent och ser bara andra akten.
Musikalen "Dåliga mänskor", efter Mary Anderssons bok, har premiär på Malmö Musikteater. Jag har skrivit musiken, Philip Zandén har regisserat.
Jag kommer i tid.
Demonstranter stoppar WTO-möte i Seattle.
Tom Waits ger ut CD:n "Mule Variations".
Jag utses av tidningen Arbetet till årets Malmöprofil. Sen går tidningen i konkurs.
2000
Jag gör 100 spelningar.
Jag ger ut CD:n "En sång till modet".
Ricardo Lagos blir Chiles förste socialistiske president sedan Salvador Allende. Jag är en av de inbjudna gästerna på installationen.
Jag spelar i Malexander kyrka på ettårsdagen av polismorden.
Jag spelar i Lund till stöd för Dalai lamas resa i Skandinavien.
Blir mottagen i privat audiens tillsammans med bland andra min bror,
Lars Winnerbäck och Robin.
Jag får Malmö Stads stora kulturpris. Jag får Fastighetsanställdas Förbunds kulturpris. Jag får det danska Oskar Hansen-priset och De danska jord- och betongarbetarnas kulturpris för antinazistisk insats.
Jag blir vald till årets skåning.
Jag skriver text till Hans Åkerhjelms musik i Magnus Gerttens film "Far till staden" som handlar om socialdemokraten Eric Svenning.
Musiken till "Dåliga mänskor" kommer ut på CD.
Världsbanken och IMF har möte i Prag. EU har möte i Nice. Demonstrationerna blir våldsamma.
2001
Tar igen mig efter ett arbetsamt år 2000: 53 spelningar.
Jag och Tomas Ledin tar initiativet till Hela Sverige – Artister Mot Nazister. Medverkar gör ADL, Hans Alfredson, Tomas Andersson Vij, The Ark, Ayo, Alice Bah, Martin Betancourt, Big Fred, Blacknuss, Bo Kaspers Orkester, CajsaLisa, Daddy Boastin, Di Leva, Eagle-Eye Cherry, Emilia, Fattaru, Feven, Marie Fredriksson, Jonas Gardell, Staffan Hellstrand, Anders Högström, Nougie Jadama, Tomas Ledin, Mark Levengood, Markoolio, Miki, Pee-Wee, Petter, Joppe Pilgren, Profilen, Promoe, Sahara Hotnights, Idde Schultz, Stefan Sundström, Superia, Swing, Thåström, Timbuktu, Urga, Lars Winnerbäck, Rikard Wolff, Melinda Wrede och jag. Woody Guthrie-översättningen "Det här är ditt land" spelas in på singel av ADL, Daddy Boastin, Lisa Ekdahl, Emilia, Feven, Petter och Peps Persson. Jag, Tomas Ledin och Markoolio skriver sången "Håll Sverige rent". Jonas Åkerlund gör en specialvideo. Överskottet från konsert, skiva, TV-program och sponsorer går till en fond som stödjer antinazistisk verksamhet.
George W. Bush blir USA:s president
Det första World Social Forum hålls i Porto Alegre i Brasilien.
Jag spelar i min morfars gamla församling i Limhamn. Natten innan slår nazister sönder alla fönster i kyrkan och sprejar ”Död åt Wie” och ”Krossa komusmen” på väggarna. Konserten flyttas till Folkets hus. Göran Persson med livvakter går på sin första Wiehe-konsert
Den 21 april överfaller polisen en anti-EU-demonstration i Malmö. Jag skriver "Jag har vänner".
Kejsarinnan sätts upp på Det norske teater med namnet Keiseren av Portugalia
I juni är det EU-toppmöte i Göteborg. Polisen skjuter skarpt mot demonstranterna.
I juli är det EU-toppmöte i Genua. En demonstrant skjuts till döds.
Den 11 september utförs terrorattacker mot Pentagon och World Trade Center i New York.
USA anfaller Afghanistan. Talibanregeringen faller. Usama bin Ladin går upp i rök.
Tre svenskar, Abdirisak Aden, Abdi Ali och Ahmed Yusuf, som arbetat med det informella somaliska banksystemet al-Barakaat, anklagas för samröre med terrorister. Svenskarna förlorar kontroll över ca. 1,2 miljoner kr av bankens och egna medel. Aden och Ali stryks från terrorlistan ett år senare, Yusuf får vänta till 2006.
Efter beslut av bl.a. Anna Lindh överlämnas Ahmed Agiza och Mohammed al-Zery till CIA på Bromma flygplats och förs till Egypten där de torteras.
Jag ger ut CD:n "Sånger i tiden" och medverkar bl.a. på Jonas Fjelds skiva Tidevann.
Jag läser PO Enquists Livläkarens besök, Raymond Peredes Ahlgrens bok om sin pappa, Coco Paredes, Erik Wijks Göteborgskravallerna och nyutkomna böcker om den danska motståndsrörelsen.
2002
88 spelningar, bl.a. första gången å Island
Hoola Bandoola Bands nyinstiftade pris till minne av Björn Afzelius går till Janne Josefsson och Hannes Råstam "för deras granskande av polisens agerande i samband med EU-toppmötet i Göteborg 2001". Hoola Bandoola Band medverkar på samlingsskivan Framåt för Palestinas befrielse
MNW ger ut samlingsskivan Mikael Wiehe i original.
Jan Hammarlund och jag anordnar en stödkonsert i Stockholm för de fängslade efter demonstrationerna i Göteborg 2001. Medverkande är bl.a. Monica Nielsen, Loop Troop, Nabila, Doktor Kosmos, Kajsa Grytt
Svensken Mehmed Ghezali grips av amerikanska styrkor i Afghanistan och förs till den amerikanska Guantánamo-basen på Kuba. (Han frisläpps 2004 efter 930 dagar i fängelse utan ursäkt eller förklaring.)
En misslyckad USA-inspirerad kupp försöker störta president Hugo Chavez i Venezuela.
Jag ger ut min tredje sångbok Sångerna. Boken innehåller 220 sånger och en journalist berättar för mig att boken väger 3,6 kilo: ”Säger det nånting om din syn på dig själv?”
Jag gör skandal på Svenska dagen – som firas till minne av Gustav II Adolf - i Helsingfors genom att tala för mycket om kriget i Irak. Sveriges ambassadör ursäktar mitt uppförande. Jag försöker få honom avsatt. Utan resultat.. Våren 2003 har jag ovanligt många spelningar i Finland
Jag får det danska Gelsted Kirk Scherfig-priset och FiB/Kulturfronts Gunde-pris i Karlstad
Jag läser Noam Chomsky, Ahmed Rashids bok om Talibanerna, Andreas Malms Bulldozers mot ett folk, John Pilger och Verner von Heidenstam.
2003
Jag gör 60 spelningar.
Lula da Silva blir Brasiliens president.
Årets Björn Afzelius-pris går till Andreas Malm "för hans aktiva solidaritet med det palestinska folket".
Miljoner människor i hela världen demonstrerar mot kriget. Jag skriver Stockholm den 15 februari år 2003. Jag deltar i Irakisk solidaritetsfest tillsammans med bl.a. ärkebiskop KG Hammar. USA anfaller Irak.
Hoola Bandoola Band Samlade 1971 – 1976.
Skriver psalmer i Farfa tillsammans med bl.a. Malou Berg, Anne-Marie Berglund, Tomas Boström, Py Bäckman, Ylva Eggehorn, Maria Küchen, Karin Rehnqvist, Tommie Sewón, Britta Snickars och Sigvald Tveitm.fl.
Rialto teatret i Köpenhamn sätter upp Den forviste engel - en musikforestilling af Karen-Lise Mynster med musik av Mikael Wiehe)
Är med och arrangerar 30-årsdagen av kuppen i Chile på Folkets hus i Stockholm (som nu heter Stockholm Conference Center). Medverkar gör bl.a. Arja Saijonmaa, Sun Axelsson, Rucali, Pepe Viñoles, Blåsorkestern (v), Luis Emilio Recabarren, Jan Hammarlund, Gertrud Stenung, Julio och Maciel Numhauser, Tomas Hammarberg, Advance Patrol, Isabel, Tita och Anta Parra, Chiles ambassadör Pepe Auth och jag. Konferenciärer var Lasse Söderberg och America Vera-Zavala. Anna Lindh avlider samma dag.
Sverige röstar nej till euron.
Jag får Cornelispriset och John Hron-stipendiet
Jag läser Martha Gellhorn och Jonas Hassen Khemiri.
2004
Jag ger äntligen ut en ny skiva, Kärlek & Politik som säljer hyfsat. För säkerhets skull ger jag också ut två riktigt gamla plattor: en med Blunk’s Lucky Seven från 1966 där jag var saxofonist och en med Moccers från 1968 där jag sjöng med min bror och Håkan Ripa Jag ger också ut en skiva med mig och Björn Afzelius från 1993 som jag har hittat på ett kassettband i ett skåp. Skivan med mig och Björn säljer 100.000 ex.
Årets Björn Afzelius-pris går till Asylgruppen i Malmö "för värnande av medmänsklighet och rättsäkerhet - också för de allra mest utsatta."
Jag gör 90 spelningar med Christer Karlsson på piano, bl.a. hos Grynet i TV och på Motståndsfestivalen i Riddarhyttan. På konserterna i Stockholm, Göteborg och Malmö har jag Emil Jensen som ”förband”.
Det blir mycket Beatles. På Kärlek & Politik finns en översättning av John Lennons Grow Old with Me (Kärleken vet) vilket leder till att jag träffar Yoko Ono i Stockholm. I juni lyssnar jag på Paul McCartney på Ullevi. På sommaren läser jag att George Harrison är döende i cancer.
Det avslöjas att USA systematiskt torterar fångar i Abu Ghraib-fängelset utanför Bagdad i Irak efter godkännande av USA:s försvarsminister Donald Rumsfeld och president George W. Bush.
Artister mot nazister – den organisation som vi bildat efter konserten i Globen 2001 - nekas lokal för att ordna konsert i Salem där nazister varje år marscherar till minne av Daniel Wretströms död.
Mario Manriquez Bravo åtalas i Chile för mordet på Victor Jara 1973.
Jag medverkar på Caj Karlssons skiva Rosor.
Jag får tillsammans med 99 andra personer i världen en medalj till Pablo Nerudas minne för mitt stöd till Chiles folk.
Jag läser Jan Sonnergaard, Gustaf Fröding och Valerie Solana, William Blums CIA och USA:s verkliga utrikespolitik och Colin Imbers The Ottoman Empire.
Jag ser Dogville av Lars von Trier.
2005
83 spelningar, bl.a. som ”förband” på Lars Winnerbäcks sommarturné.
Eddie Nyström och jag gör en konsert på Malmö stadsteater till stöd för de drabbade av tsunamin. Medverkar gör Hans Pålsson, Ingemar Simonsson, Gonza, Dajana Lööf, Sandy Mouche, Jacques Werup och Michael Saxell, Skånes Dansteater, Danne Stråhed, Nina Persson och Niclas Frisk, Emil Jensen, Eva Rydberg och Birgitta Johansson, Jan Malmsjö och Brandkårens Big Band.
Årets Björn Afzelius-pris går till Peter Birro och Agneta Fagerström-Olsson "för att i ord och bild ha skildrat och konsekvent tagit ställning för underklassen i Sverige.”
och Nabila Abdul Fattah "för att med hjälp av musiken och orden ha haft modet att korsa såväl nationella och språkliga som mentala och sociala gränser."
”Båstadprästen” Ingemar Simonsson, en av mina moraliska förebilder, dör. Jag spelar på hans begravning.
Linköpings stadsteater sätter upp August Strindbergs Oväder med insprängda (gamla) sånger av mig.
Den 12 maj går Totta Näslund och jag in i studio i Göteborg för att sjunga Bob Dylan-översättningar och fotograferas tillsammans. Det blir sista gången jag ser honom.
Jag medverkar på För dom vi skickar tillbaka, en skiva till stöd för det s.k. Påskuppropet som kräver att gömda flyktingar ska få amnesti och uppehållstillstånd.
I november, 20 år efter ANC-konserterna i Göteborg ger vi ut dem på DVD.
Jag ger ut Främmande land.
Washington Post avslöjar at USA har hemliga s.k. spökfängelser över hela världen där misstänkta terrorister torteras.
Orkanen Katarina ödelägger stora delar av New Orleans.
Frente amplio (Den breda fronten) vinner valet i Uruguay.
Evo Morales väljs till president i Bolivia.
Jag skriver under ett upprop för att häva bannlysningen av Ahmed Yusuf.
Jag får det nyinstiftade svenska Martin Luther King – priset
Jag får Grammis för årets visskiva
Jag får Stig Sjödin-priset
Emil Jensen, Sanna Persson, Gonza, Eddie Nyström, Maggi Olin, Pontus Snibb och jag har premiär på En sorts nyårskabaré på nyårsafton samtidigt som Göran Persson läser min Nocturne i sitt nyårstal.
Jag läser John Pilger, Seymor Hersh, Yoko Onos Grapefruit och Bob Dylans Chronicles.
Jag ser Älskade hundar av Alejandro Gonzàlez Añarritu och Bröder av Susanne Bier.
2006
Jag gör 91 spelningar, bl.a. på Hultsfred, på Åge Aleksandersens 30-årsjubileum i Trondheim, med Tomas Ledin för skolbyggen i Tibet och en stödkonsert för den kubanska revolutionen. Kristdemokrater demonstrerar utanför lokalen. Går så fort de har blivit fotograferade av lokaltidningen.
Årets Björn Afzelius-pris går till Anita d`Orazio "för outtröttligt ideellt arbete med att hjälpa och stödja de asylsökande som tvingas hålla sig gömda i Sverige".
Michelle Bachelet blir Chiles första kvinnliga president.
Totta Näslunds och min skiva med Bob Dylan –tolkningar av mig kommer ut.
Povel Randén, pianist i Hoola Bandoola Band, dör.
Besöker Nicaragua efter 17 år, inbjuden för att närvara vid firandet av sjuttio år av svensk-nicaraguanska diplomatiska förbindelser. De fattiga är ännu fattigare, den nygamla överklassen vräker sig i lyx. Spelar med bl.a. Henrique Mejía Godoy och Katia Cardenal.
Israel anfaller Libanon. Hizbollah driver ut angriparna.
Firar min 60-årsdag offentligt med konsert på Stortorget i Malmö tillsammans med Gonza, Emil Jensen, Peter Clemmedson, Idde Schulz, Anna Stadling, Stefan Sundström, Lisa Ekdahl, min bror Thomas, Magnus Tingsek, Timbuktu, Magnus Björklund Ebba Forsberg, Joakim Thåström, Lars Winnerbäck, Dregen, ”Gisen” Malmqvist, Lars Holm, Bernt Andersson, Thomas Nyberg, Pelle Jernryd, Pontus Snibb, Pernilla Andersson, Måns Block, Eddie Nyström och 20.000 åskådare.
Håller tal på Malmö-priden.
De borgerliga partierna i den s.k. alliansen vinner det svenska valet.
Daniel Ortega vinner valet i Nicaragua.
Stig Hanséns bok om mig, En sång till modet, kommer ut.
Får pris från Yngve Sjöbergs fond, tidningen Liberacion och Sjöfolkets kulturpris.
Jag läser Joan Dideons The Year Of Magical Thinking, Lena Sundström, Petrarca och så Stieg Larsson förstås.
Jag ser 21 gram av Alejandro Gonzàlez Añarritu och The Corporation av Mark Archbar.
Jag blir morfar två gånger.
2007
65 spelningar, bl.a. på 60-årskonsert för Björn Afzelius i Köpenhamn, 90-årskonsert för CH Hermansson i Stockholm och med min uruguayanske vän Daniel Viglietti i Malmö
Årets Björn Afzelius pris går till Erik Wijk och Åsa Linderborg "för att de modigt och konsekvent i tal och skrift försvarat det irakiska folkets rätt till frihet och självbestämmande".
Tomas Forssell, som en gång spelade i Nynningen, sätter upp Dåliga mänskor i Kalmar. Döper om den till Jitterbug.
En borgerlig regering tillträder: skattesmitare, nyliberaler, abortmotståndare, USA- och NATO-anhängare. Ministrar fälls för licensskolk och skatteflykt. Carl Bildt gör come back, blir utrikesminister, uttalar sin beundran för massmördaren Henry Kissinger och lyckas sitta kvar i regeringen trots anklagelser för aktieaffärer i vapenindustrin och styrelseuppdrag i ryska energibolag.
Turnerar själv och med Ebba Forsberg och Åge Aleksandersen.
Framträder för Öresundskommittén som också bjudit in de danska och svenska kungafamiljerna. Angriper den danska regeringsstödda rasismen. Svenska hovreportrar anklagar mig för att ha gjort skandal och skämt ut Sverige. Kungen går ut offentligt och försvarar mitt tal. Tack Tjabo, en upp till dig!
Tysklands inrikesminister föreslår användandet av riktade mord och utomrättsliga avrättningar mot misstänkta terrorister.
Jag och Ebba Forsberg ger ut Bob Dylan på svenska. Jag medverkar på en skiva med den norska kören Humus som sjunger mina sånger och spelar in duett med Kristoffer Jonzon,
Jag läser Lawrence Wrights The Looming Tower, Andreas Malms När kapitalet tar till vapen, Robert Fisks Det stora kriget mot mänskligheten, Naomi Kleins Chockdoktrinen, John Pilger, Peter Høeg, Olof Lagercrantz, Åsa Linderborg - och Stieg Larsson förstås.
Jag blir morfar för tredje gången.
Kilde: Mikael Wiehe, Malmö
fredag 26. september 2008
"Kvinneliv - Kunstnerliv" kvinnelige malere i Norge før 1900
Boka "Kvinneliv - Kunstnerliv" byr på spennende møter med en rekke kvinnelige norske malere fra det 19. århundre. Aasta Hansteen, Harriet Backer, Asta Nørregaard, Kitty Kielland og Oda Krohg er sentrale skikkelser.
Anne Wichstrøm tar utgangspunkt i kvinnenes stilling i siste halvdel av 1800-tallet, og gir en nyansert og veldokumentert skildring av hvordan de store samfunnsmessige endringer påvirket de kvinnelige malerne og deres arbeidsforhold. Fra en tradisjonell kvinnerolle tok de steget ut i offentligheten. Kvinnenes friere stilling ga muligheter til å reise utenlands og studere ved læreinstitusjoner i München, Berlin og Paris. Noen begynte prøvende på en kunstnerkarriere og avbrøt da ekteskapet ble aktuelt, mens andre satset ambisiøst på et profesjonelt nivå. Motivene fra denne spennende perioden i norsk kunsthistorie speiler ofte kvinnenes egen livssituasjon og sosial status. Boken er rikt illustrert og inneholder også kortfattede biografier om alle de 72 kunstnerne som er med.
Anne Wichstrøm (f. 1941) er professor i kunsthistorie ved Universitetet i Oslo. Hun har skrevet om høymiddelalderens maleri i verket "Norges malerkunst" (1993). Hun har også utgitt "Kvinner ved staffeliet" (1983) og "Oda Krohg. Et kunstnerliv" (1988). Den foreliggende boken ble belønnet med Brageprisen da den utkom første gang i 1997 (Gyldendal).
Hensikten med boken er å forsøke å forstå vilkårene for kvinners kunstutøvelse og karriere, ikke å vise fram 72 individuelle kunstnerpersonligheter. En flott og viktig dokumentasjon for framtida. Anbefales!
Anne Wichstrøm tar utgangspunkt i kvinnenes stilling i siste halvdel av 1800-tallet, og gir en nyansert og veldokumentert skildring av hvordan de store samfunnsmessige endringer påvirket de kvinnelige malerne og deres arbeidsforhold. Fra en tradisjonell kvinnerolle tok de steget ut i offentligheten. Kvinnenes friere stilling ga muligheter til å reise utenlands og studere ved læreinstitusjoner i München, Berlin og Paris. Noen begynte prøvende på en kunstnerkarriere og avbrøt da ekteskapet ble aktuelt, mens andre satset ambisiøst på et profesjonelt nivå. Motivene fra denne spennende perioden i norsk kunsthistorie speiler ofte kvinnenes egen livssituasjon og sosial status. Boken er rikt illustrert og inneholder også kortfattede biografier om alle de 72 kunstnerne som er med.
Anne Wichstrøm (f. 1941) er professor i kunsthistorie ved Universitetet i Oslo. Hun har skrevet om høymiddelalderens maleri i verket "Norges malerkunst" (1993). Hun har også utgitt "Kvinner ved staffeliet" (1983) og "Oda Krohg. Et kunstnerliv" (1988). Den foreliggende boken ble belønnet med Brageprisen da den utkom første gang i 1997 (Gyldendal).
Hensikten med boken er å forsøke å forstå vilkårene for kvinners kunstutøvelse og karriere, ikke å vise fram 72 individuelle kunstnerpersonligheter. En flott og viktig dokumentasjon for framtida. Anbefales!
Togo West Africa
Kabir er min bloggvenn fra Togo i Vest Afrika. Ønsker du å bli bedre kjent med menneskene som lever i Togo, anbefaler jeg siden Togo West Africa
Tibetansk byggbrød med Nett-tips
Er du lei av samlebåndprodusert billigbrød? Da er du i såfall ikke alene! Flere og flere ønsker brød bakt på gamlemåten med stor smaksfylde og mye næring.
www.Helios.no er en norsk stiftelse som omsetter økologisk mat. Nettstedet har egen seksjon med oppskrifter på mange typer tradisjonsbrød som: Pumpernickelbrød, Russisk svartbrød, Surdeigsbrød, Esekiels brød, Engelsk havrebrød og Tibetansk byggbrød etc. Oppskriftene er hentet fra fjern og nær, og gir et lite innblikk i andre lands brødtyper og skikker.
Tips ved langtidsheving av brød og rundstykker med gjær
Ved langtidsheving greier det seg med ca 5 g gjær pr. brød. Det er en fordel å sette deigen i to trinn; først en fordeig for å få gjæringen igang, og så selve hoveddeigen. Kna godt og la gjerne deigen heve seg flere ganger, da blir også brødet fastere og smuldrer ikke så lett. Du kan blande inn melk, surmelk, myse, smør eller olje for å gjøre brødet saftigere og lengre holdbart.
Vanlig steketemperatur for brød er 180-200°C i 60-80 minutter, men enkelte oppskrifter som rundstykker og småbrød krever høyere temperatur 220-230°C i 20-30 minutter. Her følger oppskriften på Tibetansk byggbrød - et smakfullt brød med en særegen smak av det ristede byggmelet.
Tibetansk byggbrød
Dette trenger du:
75 g byggmel
15 g gjær
2 ts brunt sukker
2,5 dl lunkent vann
75 g sammalt hvete
175 g hvetemel
15 g hirseflak/hel hirse
2 ss solsikkeolje
1-2 ss byggflak
Slik gjør du:
Legg byggmelet i en jernpanne og rist det forsiktig under stadig omrøring til det blir gyldenbrunt. Løs gjæren opp i det lunkne vannet sammen med halvparten av sukkeret. La det stå til det begynner å boble. Bland det ristede byggmelet med hvete, sukker, salt og hirse. Drypp oljen inn i melet og bland godt til oljen er jevnt fordelt. Deretter tilsettes gjærblandingen og deigen knas godt.
Legges i en godt tildekket bolle og settes på et varmt sted til deigen har hevet seg. Slå den sammen og kna den til den blir glatt og smidig. Formes til et brød og settes på smurt bakebrett. Sprut vann over og strø på byggflak. Sett en passende bolle o.l. over deigen og etterhev til dobbelt. Stekes i ovnen på 230°C i 15 minutter, deretter på 190°C i 20 minutter.
Kilde: www.Helios.no
Nett-tips:
Besøk gjerne nettstedet til den danske mesterbakeren Jørn Ussing Larsen www.aurion.dk Her finner du oppskrifter, og kan lese om kornets bakgrunn.
www.Helios.no er en norsk stiftelse som omsetter økologisk mat. Nettstedet har egen seksjon med oppskrifter på mange typer tradisjonsbrød som: Pumpernickelbrød, Russisk svartbrød, Surdeigsbrød, Esekiels brød, Engelsk havrebrød og Tibetansk byggbrød etc. Oppskriftene er hentet fra fjern og nær, og gir et lite innblikk i andre lands brødtyper og skikker.
Tips ved langtidsheving av brød og rundstykker med gjær
Ved langtidsheving greier det seg med ca 5 g gjær pr. brød. Det er en fordel å sette deigen i to trinn; først en fordeig for å få gjæringen igang, og så selve hoveddeigen. Kna godt og la gjerne deigen heve seg flere ganger, da blir også brødet fastere og smuldrer ikke så lett. Du kan blande inn melk, surmelk, myse, smør eller olje for å gjøre brødet saftigere og lengre holdbart.
Vanlig steketemperatur for brød er 180-200°C i 60-80 minutter, men enkelte oppskrifter som rundstykker og småbrød krever høyere temperatur 220-230°C i 20-30 minutter. Her følger oppskriften på Tibetansk byggbrød - et smakfullt brød med en særegen smak av det ristede byggmelet.
Tibetansk byggbrød
Dette trenger du:
75 g byggmel
15 g gjær
2 ts brunt sukker
2,5 dl lunkent vann
75 g sammalt hvete
175 g hvetemel
15 g hirseflak/hel hirse
2 ss solsikkeolje
1-2 ss byggflak
Slik gjør du:
Legg byggmelet i en jernpanne og rist det forsiktig under stadig omrøring til det blir gyldenbrunt. Løs gjæren opp i det lunkne vannet sammen med halvparten av sukkeret. La det stå til det begynner å boble. Bland det ristede byggmelet med hvete, sukker, salt og hirse. Drypp oljen inn i melet og bland godt til oljen er jevnt fordelt. Deretter tilsettes gjærblandingen og deigen knas godt.
Legges i en godt tildekket bolle og settes på et varmt sted til deigen har hevet seg. Slå den sammen og kna den til den blir glatt og smidig. Formes til et brød og settes på smurt bakebrett. Sprut vann over og strø på byggflak. Sett en passende bolle o.l. over deigen og etterhev til dobbelt. Stekes i ovnen på 230°C i 15 minutter, deretter på 190°C i 20 minutter.
Kilde: www.Helios.no
Nett-tips:
Besøk gjerne nettstedet til den danske mesterbakeren Jørn Ussing Larsen www.aurion.dk Her finner du oppskrifter, og kan lese om kornets bakgrunn.
Vegetarpostei med link til grønne oppskrifter
Du trenger:
5.5 dl små havregryn
1 stor løk
50 gr. smør
5 dl melk
50 gr. gjær
1 liten ts. allehånde
1 ts. veg. buljong
litt nellik
1 ts. salt
Slik gjør du:
Miks havregrynene til mel i hurtigmikseren. Rasp og stek løken i litt smør i en gryte. Bland melken med gjæret og hell oppi. Rør i mel og krydder. La det hele koke i to minutter. Hell så blandingen i en brødform som er kledd med bakepapir. Stek blandingen i vannbad ved 225 grader i 45 minutter. Legg papir eller håndkle over for å hindre hard skorpe.
Norsk vegetarforenings matsider, som blant annet inneholder oppskrifter, matlagingstips og nyttig ordliste, finner du på www.vegetar.com Oppskriftbasen utvides og forbedres nå i august (2008), men allerede i dag kan du velge mellom over hundre ulike oppskrifter - flere er på vei. Dessuten blir matsiden snart utvidet med flere kategorier, for eksempel italiensk og kinesisk mat!
Oppskrifter sortert etter type:
Gryteretter
Burgere
Supper
Ovnsretter
Div. andre middagsretter
Salat og råkost
Frokost, lunsj og pålegg
Bakst og dessert
Oppskrifter sortert etter kategori (opphavsland, årstid, kostholdstype osv.):
Italiensk mat NY
Grill- og sommermat
Julemat
Indisk og ayurvedisk mat
Makrobiotisk mat NY
Kilde: Folkevett www.folkevett.no Magasinet for miljø, rettferdig fordeling og livskvalitet
5.5 dl små havregryn
1 stor løk
50 gr. smør
5 dl melk
50 gr. gjær
1 liten ts. allehånde
1 ts. veg. buljong
litt nellik
1 ts. salt
Slik gjør du:
Miks havregrynene til mel i hurtigmikseren. Rasp og stek løken i litt smør i en gryte. Bland melken med gjæret og hell oppi. Rør i mel og krydder. La det hele koke i to minutter. Hell så blandingen i en brødform som er kledd med bakepapir. Stek blandingen i vannbad ved 225 grader i 45 minutter. Legg papir eller håndkle over for å hindre hard skorpe.
Norsk vegetarforenings matsider, som blant annet inneholder oppskrifter, matlagingstips og nyttig ordliste, finner du på www.vegetar.com Oppskriftbasen utvides og forbedres nå i august (2008), men allerede i dag kan du velge mellom over hundre ulike oppskrifter - flere er på vei. Dessuten blir matsiden snart utvidet med flere kategorier, for eksempel italiensk og kinesisk mat!
Oppskrifter sortert etter type:
Gryteretter
Burgere
Supper
Ovnsretter
Div. andre middagsretter
Salat og råkost
Frokost, lunsj og pålegg
Bakst og dessert
Oppskrifter sortert etter kategori (opphavsland, årstid, kostholdstype osv.):
Italiensk mat NY
Grill- og sommermat
Julemat
Indisk og ayurvedisk mat
Makrobiotisk mat NY
Kilde: Folkevett www.folkevett.no Magasinet for miljø, rettferdig fordeling og livskvalitet
Edgar Allan Poe - analyse av novellen Lingeia (1838) og diktet The Raven (1845)
Because I could not stop for Death
He kindly stopped for me
–Emily Dickinson
Da Edgar Allan Poe var førti, ble han funnet liggende på en planke på toppen av noen tønner utenfor en bar. Han døde noen dager senere. Livet til Poe var, i likhet med mange av hans historier, kort og merkelig makabert. Akkurat som Olaf Bull hadde han en nervesykdom som gav seg utslag i sterk alkoholisme. Allikevel klarte han å legge igjen en litterær produksjon uten sidestykke, spesielt innen novellesjangeren, og er regnet som oppfinneren av detektivhistorien.
I 1812, tre år etter at Poe ble født, døde foreldrene hans, og han flyttet inn med onkelen John. Fosterfaren og Poe hadde aldri noe godt forhold, og Poes drikke- og pengespillproblemer gjorde det bare enda verre. Etter at Poe ble stilt for krigsretten i militæret på grunn av disse problemene, flyttet han ut til tanta sin. Her møtte han den ti år yngre kusina Virginia Clemm, som senere skulle bli hans kone. I denne perioden begynte den litterære karriæren hans for fullt.
Poe ble i disse årene avhengig av opium, og helsen begynte å bli verre samtidig som han ble mer og mer respektert som forfatter og poet. Virginias helse gikk også opp og ned, og Poe drakk ofte hardest i de periodene hun hadde det verst. Han begynte også å treffe andre kvinner; èn ny forlovelse ble brutt fordi han var utro med en tredje kvinne, og den neste, av hans død, den 7. oktober 1849.
Bibliografi:
Tamerlane: And Other Poems, By a Bostonian (lyrikk) 1827
Poems (lyrikk) 1831
Tales of the Grotesque and Arabesque (novellesamling) 1840
Murders in the Rue Morgue: And Other Stories (novellesamling) 1841
The Prose Romances of Edgar A. Poe, No. 1 (novellesamling) 1843
The Raven and Other Poems (lyrikk) 1845
Tales of Edgar A Poe (novellesamling) 1845
The Narrative of Arthur Gordon Pym of Nantucket 1850 †
Diverse samlinger og brev
“Ligeia”
Opplevelsen av atskilthet skaper angst, ja den er kilden til all angst.
–Erich Fromm
Ligeia, gitt ut i 1838, er en novelle som har blitt utsatt for utallige fortolkninger, av mer eller mindre troverdig karakter. At den handler om ønsket til å unnslippe døden er ganske sikkert, men budskapet i fortellingen er verre å sette fast.
Novellen begynner med et sitat fra Joseph Glanvill (filosof og metafysiker, kjent for bøker om hekser), som forteller at viljen er mystisk, at Gud er en stor Vilje som gjennomsyrer alt i universet, og at mennesket dør bare som resultat av en svak vilje.
Historien, fortalt i førsteperson, beskriver forholdet mellom en jeg-personen og den mystiske damen Ligeia. Hovedpersonen vet ikke nøyaktig hvor han møtte henne, eller hva hennes bakgrunn er. Ligeia er beskrevet som utrolig lærd i alle vitenskapene, også i det metafysiske. Hun kommer og går “som en skygge”, er tynn, men utrolig vakker, og har svært uvanlige, men merkelig tiltrekkende øyne. Hun er intens i levemåte, og fortelleren føler seg som et barn i forhold til henne. Når hun blir syk, og er på vei til å dø, kjemper hun og klamrer fast til livet, og til jeg-personen, med en nesten skremmende mental styrke. Her ber hun ham sitere et dikt hun selv skrev tidligere:
Diktet forteller om en skare med engler som sitter sammen i de ”ensomme, senere år” og ser på et teaterstykke om “håp og frykt”, med fantomer og galskap, synd og grusomhet. Ut av skuespillet kommer en blod-rød ting som eter seg gjennom mimerne på scenen, og serafene gråter når dette røde teppet faller ned. Stykket er tragedien “Menneske” og helten er “Erobreren Orm.”
Ligeia spør hvorfor det må være slik, at mennesket er så forgjengelig, og siterer hviskende Joseph Glanvill med sin siste pust.
Jeg-personen flytter bort fra sitt gamle hjem, til et melankolsk hjem i en rolig del av England. Han er blitt avhengig av opium i sin depresjon, men gifter seg på nytt, med Lady Rowena Trevanion. Det ene rommet i huset hans er pentagonalt og dekorert på en måte som får alle som går inn der til å føle seg redde og uvel, med noen draperier som aldri helt ser like ut uansett hvor mye du ser på dem, og en røkelseslampe med et snirklete, slangeaktig design. Hans nye kone blir òg syk, og hun ligger lenge.
En dag hender det at Rowena får et slags anfall mens hun er sengeliggende, og jeg-personen går forbi lampen og bort til henne for å gi henne noe vin. I sin svake opiumrus gjør han ikke noe når han føler noen bevege seg med ham i rommet, og forteller heller ikke Rowena noe om de par dråpene med rød væske som falt i glasset hennes før hun drakk vinen, men han legger merke til en sterk forverring av hennes sykdom fra nå av. Lady Rowena dør etter få dager. Natten hun dør, sitter jeg-personen hos henne, og hver gang han tenker på Ligeia, hører han svake lyder, hikst og snufs, fra den bandasjerte kroppen som ligger der, og hver gang han reiser seg for å sjekke, ser hun ut som om hun nettopp døde på nytt, for så å alltid virke ”mer død enn før”. Når natten nærmer seg dag, og hovedpersonen er for redd til å røre seg, beveger plutselig liket på seg. Det klatrer ut av senga, og sakte men sikkert ser vi at det ikke er kroppen til Lady Rowena lenger; den som nå kommer ut av bandasjene er Lady Ligeia.
Komposisjonen Poe brukte i “Ligeia” var en form som var veldig populær for gudstjenester på 1800-tallet. Den begynner med et sitat for introduksjon (exordiumet) av tema. Deretter kommer eksposisjonen, hvor vi får kjenne Ligeia gjennom minnene til hovedpersonen. Denne delen slutter med divisjonen, som er diktet “Erobreren Orm” og Ligeias død og forandring. Det innleder diskusjonen, som gir eksempel (praxis) for at viljen seirer over døden. De to siste avsnittene gir konklusjonen, hvor fortelleren gjentar det sentrale temaet, viljens kamp mot døden. Viljestyrken er her demonstrert, og sannheten i Glannvills sitat er bevist.
Ligeia er i gresk mytologi en av sirenene. Sirenene var mytiske fuglekvinner som sang og lurte seilere til å kaste seg i sjøen, hvor de ble gjort om til stein. Homer nevner Ligeia i sitt episke dikt Odyssevs, og Poe hinter til dette når han beskriver håret hennes: ”de ravne-svarte, de skinnende, de luksuriøse og naturlig bølgete lokkene, som setter inn den fulle kraften bak det homerske epitetet ‘hyasintinsk!’” I tillegg er noe av det første vi får høre om henne at hun har et ”forheksende ... lavt musikalsk språk.” Det er definitivt noe mystisk med Ligeia som person helt fra starten av. Hovedpersonen er betatt av henne, men de har et ensidig forhold; hun er den som fortryller ham, mens han prøver å forstå henne. Hvis en tolker henne som en sirene, så virker det som om hun har brukt fortelleren til å gjenoppstå fra de døde. Fortelleren har glemt veldig mange detaljer om Ligeia, for eksempel hennes familiebakgrunn. Kanskje har hun dødd og gjenoppstått flere ganger gjennom historien, ved å forføre andre menn tidligere? I så tilfelle er det hun som er ”Erobreren Orm” i diktet, hun blir selv Døden og helten i tragedien ”Menneske.” Denne teorien virker ganske logisk helt til en leser litt nøyere i avsnittet etter diktet, hvor Ligeia spør ”Å Himmelske Far! ... skal denne Erobreren aldri bli erobret?”
Sirenene er døtre av Persephone, dronning over underverdenen (gift med Pluto). Den mytologiske Ligeia er derfor i nær slekt med Døden. I novellen får Ligeia en slags oppstandelse fra de døde, og viser dermed at hun har en slags makt over dødsriket. Ligeia kan her også lett tolkes som en slags Jesus-figur, men dette brukes heller som en effekt i forvarsling om hva som skal skje, enn om henne som person. I eksposisjonen har hun øyne med en ”skjønnhet enten over eller ikke en gang fra jorda.” De er ”guddommelige kuler.”
Det finnes mange andre bibelske allusjoner, for eksempel har Ligeia ”uendelig overlegenhet,” i all slags vitenskap og studier, og han ”lar henne få lede ham” gjennom verden, og gjennom hans ”metafysiske studier.” Ligeia har mange egenskaper som vanligvis bare tilhører Gud – guddommelig skjønnhet og en uendelig kunnskap. Rowena, derimot, er bare en vanlig dødelig. Èn tolkning sier at historien forteller om kampen for å komme nærmere Gud; når Ligeia dør blir det en avstand til Gud, men når hovedpersonen ved hjelp av viljen får henne til å komme tilbake, er Gud og universet sammen igjen. Denne teorien understøttes både av de bibelske allusjonene og av den homiletiske oppbygningen, men personlig synes jeg den utelater en god del elementer i novellen, som er for viktige til å ignorere.
Den største friksjonen oppstår mellom viljens tilsynelatende seier over døden i den ytre fortellingen, og dødens seier i diktet, ”Erobreren Orm”. I dette diktet skildres menneskenes liv som en evig rundgang i søken etter et fantom som ikke kan fås tak i, hvor dette fantomet er frihet fra døden. Temaet i diktet virker altså motsatt av det som vises av Ligeias gjenoppstandelse, men allikevel har diktet fått en veldig sentral plass i novellen. Diktet legger en slags parallell til den ytre historien.
Hvis en tenker oppstandelsen som et resultat av fortellerens opium-fantasier blir temaet fortsatt konsekvent, og mange andre løse brikker ser ut til å falle på plass. Da Lady Rowena ble syk, og fortelleren gikk for å gi henne noe vin, så han, eller ”kan ha drømt at [han] så” noen røde dråper falle ned i glasset hennes, men unngikk å si noe til henne. Han begrunner dette med at det må ha vært noe han har fantasert. Dette skurrer litt med hvor godt denne fantasifulle fortelleren husker andre detaljer, som hvordan rommet ser ut. Psykologisk passer denne tolkningen også veldig bra; jeg-personen er som besatt med Ligeia, og følger henne ”som et barn.” Når hun dør er det naturlig at hans neste kone ikke når opp til hans høye krav, og han projiserer Ligeias personlighet over på Rowena.
Jeg tror Poe prøvde å la alle disse tre budskapene ha omtrent like sterk begrunnelse i historien, for å gjøre novellen mer intrikat, og for å vise hvor mye Ligeias død påvirket hele verdensoppfatningen til denne hovedpersonen som var så avhengig av henne.
Jeg så at hun måtte dø – og jeg kjempet desperat i ånden med den avskyelige Azrael.
Uansett om Ligeia klarte å seire over døden eller ikke, viser denne historien godt hvor sterkt frykt for døden kan gå inn på sinnet til en person. Dette temaet går igjennom historien som en rød tråd fra begynnelse til slutt.
“The Raven”
Når gjøken galer fra bar kvist, blir ingen trist – men galer den fra løvrik gren, blir det angst og mén.
–Nordisk ordtak
Poes kanskje mest kjente verk, “The Raven,” har blitt gjenstand for utallige hyllester, omskrivinginger og parodier; fra Lou Reed sin kokain-påvirkede versjon til en gjesteopptreden av ravnen i The Simpsons’ allehelgensepisode. Dette stemningsfulle diktet ble utgitt i 1845, og følger en veldig strikt form, med fast rim, mange gjentakelser og en veldig sterk rytme.
Diktet åpner med at jeg-personen, som sitter alene i sitt kammers og studerer gamle, glemte bøker for å distrahere seg fra tanker om sin tapte Lenore, blir avbrutt av en banking på døra. Han åpner, og ser ut, men finner bare mørket, og “intet mer”. Det eneste ordet som høres er hviskingen av ordet “Lenore”, som kommer fra hans egen munn, og han går tilbake til rommet sitt.
Nå kan han høre en banking på vinduet sitt; han åpner det nervøst og en ravn stiger inn i rommet. Ravnen setter seg på toppen av en byste av Pallas, den greske visdomsguden. Jeg-personen spør ravnen hva den heter, og den svarer “aldri mer”. Personen tenker at i morgen vil fuglen være borte, “slik håp har forlatt meg før”. Og fuglen sier “aldri mer”.
Selv om fortelleren vet at fuglen ikke kan si annet, spør han den hva som menes med “aldri mer”. Han setter seg i stolen som “hun” (Lenore) satt i før, og føler savn. Han sier at han ønsker å glemme den tapte Lenore, og ravnen sier “aldri mer”. Han fortsetter å spørre ut fuglen, om det finnes frihet fra melankoli, og ravnen sier “aldri mer”. Til slutt spør han om han vil møte Lenore i paradis, og ravnen forsetter med sitt ene svar, “aldri mer”.
Med sinne sier han at fuglen skal forsvinne fra huset hans, og komme seg tilbake til stormen og natten, hvorpå fuglen svarer “aldri mer”. Til slutt gir mannen opp, og fuglen sitter der ennå mens lampelyset tegner skyggen dens ned på gulvet, og fortelleren sier at sjelen hans vil løftes fra den skyggen “aldri mer”.
Diktet er på 108 linjer, fordelt på 18 strofer med seks linjer hver. Poe har selv sagt at lengden på diktet var nøye valgt, av hensyn til effekten diktet skulle gi. Han mente at diktet måtte kunne leses i én omgang for at effekten skulle være optimal, men selvsagt være langt nok til å få fram temaet og holde høy kvalitet.
Versemålet er konstant gjennom hele diktet, med åtte trykktunge stavelser i de fem første verselinjene, så en siste verselinje på fire slag. De fem første linjene kan egentlig deles inn i to halvdeler på fire slag hver, slik at hver strofe har elleve av disse halve linjene. Rytmen er trokeisk (tung-lett).
Den sterke og konstante rytmekomposisjonen, sammen med den stigende stemningen i diktet, gir en følelse av noe ustanselig som marsjerer fram mot et høyere og høyere klimaks.
Hver eneste strofe har ett innrim i første linje (i slutten av første og andre halve linje) og ett tilsvarende innrim i tredje linje, som også rimer med det siste ordet i første halvdel av fjerde linje. I tillegg er det enderim på andre, fjerde, femte og sjette linje, hvor ordene alltid rimer på more. Hvis vi bruker parantes () for å samle rim som er på samme linje, får vi da dette rimmønsteret: (aa)b(cc)(cb)bb. Poe skrev i hans The Philosophy of Composition at han skrev dikt like metodisk som en løste et matematisk problem, og det tror jeg godt kan stemme. De eneste gangene Poe avviker fra rim-ordningen sin er ved å legge inn enda et innrim i tillegg. For å vise kompleksiteten med et eksempel har jeg understreket rimlydene her (fra sjette strofe av diktet):
Back into the chamber turning, all my soul within me burning,
Soon again I heard a tapping somewhat louder than before.
"Surely," said I, "surely that is something at my window lattice;
Let me see, then, what thereat is, and this mystery explore
Let my heart be still a moment and this mystery explore
'T is the wind and nothing more!"
Rimordene blir sterkt framhevet av gjentakelsen av lydene, dette har spesielt stor effekt når ordet Nevermore introduseres av ravnen i åttende strofe.
I tillegg til enderim og innrim er det flust med bokstavrim i diktet. I tolvte strofe, femte linje, har vi for eksempel grim – ungainly – ghastly – gaunt, hvor i tillegg g-lyden er på den trykktunge stavelsen for hvert ord. Disse ordene og rytmen blir altså gjensidig forsterket, sammen med at den uhyggelige stemningen kommer enda bedre fram.
Mange av ordene er gammel- eller poetisk engelsk, som passer sammen med at hovedpersonen studerer ”gamle, glemte bøker,” og de bidrar til å gjøre stemningen mer mystisk eller trolsk. En del symboler er hentet fra klassisk kultur, for eksempel ”plutonsk natt”; Pluto var gud over dødsriket. Det er også bibelske allusjoner, som når jeg-personen spør ravnen om det virkelig finnes ”salve i Gilead,” eller når røkelsen i værelset sprer seg som ved en seraf, en type engel.
Det sentrale symbolet i teksten er ravnen. Ravner er i mange myter koblet sammen med død eller overlevering av beskjeder (som f.eks. Hugin og Munin). Når ravnen lander på bysten av visdomsguden Pallas, blir den selv ansett som vis; og den gis en egenskap av ærbødighet på grunn av dens ”majestetiske” oppførsel. Jeg-personen i diktet spør ravnen ut om hans døde kjære Lenore. Ravnen kan ikke gi noe rasjonelt svar, den kan bare repetere ”aldri mer.” Et menneske ville gitt meningsfylte svar, kanskje med en form for trøst, og gjort kommunikasjonen tosidig. Ravnen fungerer som et emosjonelt speil på dikt-jeget. Spørsmålene hans er utformet slik at ”aldri mer” gir det mest trøstesløse svaret; og denne fuglen, med sitt ene konstante svar, får ham til å legge inn sine egne fortolkninger av setningen ”aldri mer,” og på den måten forsterke galskapen hans.
Venner av Poe skal ha beskrevet ham som, blant annet, en ”humørsyk bokorm.” Kona hans, Virginia, var ofte svært syk. Her er det altså en veldig sterk parallell mellom livet til Poe og diktet. Hans egen livsoppfatning kommer også sterkt fram; det er ingen lykkelig løsning på problemene, jeg-personen blir bare kastet ut i en evig, melankolsk galskap.
Lenore er symbolet på tapt kjærlighet, hun har kommet til det optimalt uoppnåelige – og derfor romantiske – stadium: døden. Dødstemaet er ytterligere intensivert av tidspunktet; en midnatt i desember (kanskje nyttårsaften?). Både midnatt og desember kjennetegner forandring eller avslutning. Hovedpersonen sitter ensom i sitt rikt innredete, lille værelse, som er fullt av minner etter Lenore. Rett utenfor vinduet hersker en sterk storm, i kontrast til det rolige værelset. Stormen kan virke som et symbol på den nært forestående galskapen i sinnet til dikt-jeget; melankolien og savnet har drevet forstanden hans til kanten.
Når dikt-jeget i slutten beordrer ravnen: ”ta ditt nebb ut fra mitt hjerte,” får vi det første virkelig meningsfulle, metaforiske utsagnet i diktet. Før det har alt vært rent bokstavelige spørsmål, de er irrasjonelle, men med undertoner av dypere meninger. Når svaret ”aldri mer” kommer fra ravnen siste gang, blir det for første gang åpent erkjent hvor sterkt savnfølelsen verker.
Edgar Allan Poe er en av de lyrikerne som virkelig får til å overføre sine egne følelser til leseren. Uten å måtte forklare hvorfor vi skal føle det sånn, setter han oss inn i en situasjon hvor det blir naturlig for oss å føle det samme som fortelleren. Kan hende er disse følelsesskildringene en måte å mildne egne smerter. Ofte bruker Poe den fysiske bakgrunnen i historien til stemningsskildring, gjerne med mye symbolbruk. Ifølge Poe er den største sorgen, sorgen over døden til en ”vakker kvinne”. Det var det han brukte som basis for å skrive ”The Raven”. I “The Raven” er Lenore beskrevet som en “sjelden og blendende jomfru,” hun huskes av hovedpersonen som noe perfekt, men òg litt mystisk på grunn av hennes død, og hovedpersonens sterke savn. Lenore er gjort synonymt med Poes definisjon av Skjønnhet, hun har ingen egentlig funksjon utenom å være et savnobjekt, og gi bakgrunn for hoved-personens angst. Den jobben gjør hun derimot veldig bra, og ”The Raven” er et glimrende eksempel på hvor sterk savnfølelsen kan bli, hvor mye det sliter i en persons sinn at noen en elsker forsvinner fra livet.
Selvtortursproblemet:
Vil jeg virkelighet eller vil jeg bare forbli i dette mørke av skjønnhet?
Stein Mehren
Jeg-personen i Poes ”The Raven” legger opp spørsmål til ravnen som får den til å si at håpene hans blir oppfylt ”aldri mer.” Han torturerer seg selv med savn og melankoli, og bruker ravnen til å forsterke disse følelsene. I ”Ligeia” får hovedpersonen, om en tolker det slik, hallusinasjoner av at Ligeia oppstår fra de døde. Begge personene påfører seg selv denne emosjonelle torturen, mer eller mindre ubevisst.
Kilder:
Edgar Allan Poe: Complete Stories and Poems of Edgar Allan Poe 1984
Russell Noyes: English Romantic Poetry and Prose 1956
Fredrik Wandrup: En uro som aldri dør - Olaf Bull og hans samtid 1995
Websider:
http://www.sparknotes.com/
http://www.comnet.ca/~forrest/
http://www.pambytes.com/poe/poe.html
http://www.poedecoder.com/
http://www.dagbladet.no/bull/
http://home.bip.net/torstein21/digte_bu.html
http://www.britannica.com/search?ct=eb&query=Bull+Olaf
http://www.bokkilden.no/
http://fuv.hivolda.no/prosjekt/bergobe/ http://biphome.spray.se/torstein21/angstkultur.html
http://www.geocities.com/steastu/Syngja.html
http://www.apollon.uio.no/apollon02-97/hageberg.html
http://www.oslo.net/historie/MB/utg/9548/kritikk/3.html
http://www.samlaget.no/gjennomspraket/obull.html
http://www.kalliope.org/biografi.cgi?fhandle=bull
http://www.john-keats.com/biografie/chapter_vii.htm#lamia
http://academic.brooklyn.cuny.edu/english/melani/cs6/keats.html
http://libarts.wsu.edu/english/Journals/PoeStudies/
http://www.daria.no
Som en kurositet har jeg tatt med to analyser - et dikt og en novelle - skrevet av Edgar Allan Poe. Du må selv skaffe til veie tekstene det er snakk om. Ikke glem å lytte til versjonene av "The Raven" du finner blant litteraturvideoene. Så er det bare "å kose" seg gjennom analysen av teksten. Når arbeidet er utført, vil du føle deg som et nytt og opplyst menneske. Lykke til!
He kindly stopped for me
–Emily Dickinson
Da Edgar Allan Poe var førti, ble han funnet liggende på en planke på toppen av noen tønner utenfor en bar. Han døde noen dager senere. Livet til Poe var, i likhet med mange av hans historier, kort og merkelig makabert. Akkurat som Olaf Bull hadde han en nervesykdom som gav seg utslag i sterk alkoholisme. Allikevel klarte han å legge igjen en litterær produksjon uten sidestykke, spesielt innen novellesjangeren, og er regnet som oppfinneren av detektivhistorien.
I 1812, tre år etter at Poe ble født, døde foreldrene hans, og han flyttet inn med onkelen John. Fosterfaren og Poe hadde aldri noe godt forhold, og Poes drikke- og pengespillproblemer gjorde det bare enda verre. Etter at Poe ble stilt for krigsretten i militæret på grunn av disse problemene, flyttet han ut til tanta sin. Her møtte han den ti år yngre kusina Virginia Clemm, som senere skulle bli hans kone. I denne perioden begynte den litterære karriæren hans for fullt.
Poe ble i disse årene avhengig av opium, og helsen begynte å bli verre samtidig som han ble mer og mer respektert som forfatter og poet. Virginias helse gikk også opp og ned, og Poe drakk ofte hardest i de periodene hun hadde det verst. Han begynte også å treffe andre kvinner; èn ny forlovelse ble brutt fordi han var utro med en tredje kvinne, og den neste, av hans død, den 7. oktober 1849.
Bibliografi:
Tamerlane: And Other Poems, By a Bostonian (lyrikk) 1827
Poems (lyrikk) 1831
Tales of the Grotesque and Arabesque (novellesamling) 1840
Murders in the Rue Morgue: And Other Stories (novellesamling) 1841
The Prose Romances of Edgar A. Poe, No. 1 (novellesamling) 1843
The Raven and Other Poems (lyrikk) 1845
Tales of Edgar A Poe (novellesamling) 1845
The Narrative of Arthur Gordon Pym of Nantucket 1850 †
Diverse samlinger og brev
“Ligeia”
Opplevelsen av atskilthet skaper angst, ja den er kilden til all angst.
–Erich Fromm
Ligeia, gitt ut i 1838, er en novelle som har blitt utsatt for utallige fortolkninger, av mer eller mindre troverdig karakter. At den handler om ønsket til å unnslippe døden er ganske sikkert, men budskapet i fortellingen er verre å sette fast.
Novellen begynner med et sitat fra Joseph Glanvill (filosof og metafysiker, kjent for bøker om hekser), som forteller at viljen er mystisk, at Gud er en stor Vilje som gjennomsyrer alt i universet, og at mennesket dør bare som resultat av en svak vilje.
Historien, fortalt i førsteperson, beskriver forholdet mellom en jeg-personen og den mystiske damen Ligeia. Hovedpersonen vet ikke nøyaktig hvor han møtte henne, eller hva hennes bakgrunn er. Ligeia er beskrevet som utrolig lærd i alle vitenskapene, også i det metafysiske. Hun kommer og går “som en skygge”, er tynn, men utrolig vakker, og har svært uvanlige, men merkelig tiltrekkende øyne. Hun er intens i levemåte, og fortelleren føler seg som et barn i forhold til henne. Når hun blir syk, og er på vei til å dø, kjemper hun og klamrer fast til livet, og til jeg-personen, med en nesten skremmende mental styrke. Her ber hun ham sitere et dikt hun selv skrev tidligere:
Diktet forteller om en skare med engler som sitter sammen i de ”ensomme, senere år” og ser på et teaterstykke om “håp og frykt”, med fantomer og galskap, synd og grusomhet. Ut av skuespillet kommer en blod-rød ting som eter seg gjennom mimerne på scenen, og serafene gråter når dette røde teppet faller ned. Stykket er tragedien “Menneske” og helten er “Erobreren Orm.”
Ligeia spør hvorfor det må være slik, at mennesket er så forgjengelig, og siterer hviskende Joseph Glanvill med sin siste pust.
Jeg-personen flytter bort fra sitt gamle hjem, til et melankolsk hjem i en rolig del av England. Han er blitt avhengig av opium i sin depresjon, men gifter seg på nytt, med Lady Rowena Trevanion. Det ene rommet i huset hans er pentagonalt og dekorert på en måte som får alle som går inn der til å føle seg redde og uvel, med noen draperier som aldri helt ser like ut uansett hvor mye du ser på dem, og en røkelseslampe med et snirklete, slangeaktig design. Hans nye kone blir òg syk, og hun ligger lenge.
En dag hender det at Rowena får et slags anfall mens hun er sengeliggende, og jeg-personen går forbi lampen og bort til henne for å gi henne noe vin. I sin svake opiumrus gjør han ikke noe når han føler noen bevege seg med ham i rommet, og forteller heller ikke Rowena noe om de par dråpene med rød væske som falt i glasset hennes før hun drakk vinen, men han legger merke til en sterk forverring av hennes sykdom fra nå av. Lady Rowena dør etter få dager. Natten hun dør, sitter jeg-personen hos henne, og hver gang han tenker på Ligeia, hører han svake lyder, hikst og snufs, fra den bandasjerte kroppen som ligger der, og hver gang han reiser seg for å sjekke, ser hun ut som om hun nettopp døde på nytt, for så å alltid virke ”mer død enn før”. Når natten nærmer seg dag, og hovedpersonen er for redd til å røre seg, beveger plutselig liket på seg. Det klatrer ut av senga, og sakte men sikkert ser vi at det ikke er kroppen til Lady Rowena lenger; den som nå kommer ut av bandasjene er Lady Ligeia.
Komposisjonen Poe brukte i “Ligeia” var en form som var veldig populær for gudstjenester på 1800-tallet. Den begynner med et sitat for introduksjon (exordiumet) av tema. Deretter kommer eksposisjonen, hvor vi får kjenne Ligeia gjennom minnene til hovedpersonen. Denne delen slutter med divisjonen, som er diktet “Erobreren Orm” og Ligeias død og forandring. Det innleder diskusjonen, som gir eksempel (praxis) for at viljen seirer over døden. De to siste avsnittene gir konklusjonen, hvor fortelleren gjentar det sentrale temaet, viljens kamp mot døden. Viljestyrken er her demonstrert, og sannheten i Glannvills sitat er bevist.
Ligeia er i gresk mytologi en av sirenene. Sirenene var mytiske fuglekvinner som sang og lurte seilere til å kaste seg i sjøen, hvor de ble gjort om til stein. Homer nevner Ligeia i sitt episke dikt Odyssevs, og Poe hinter til dette når han beskriver håret hennes: ”de ravne-svarte, de skinnende, de luksuriøse og naturlig bølgete lokkene, som setter inn den fulle kraften bak det homerske epitetet ‘hyasintinsk!’” I tillegg er noe av det første vi får høre om henne at hun har et ”forheksende ... lavt musikalsk språk.” Det er definitivt noe mystisk med Ligeia som person helt fra starten av. Hovedpersonen er betatt av henne, men de har et ensidig forhold; hun er den som fortryller ham, mens han prøver å forstå henne. Hvis en tolker henne som en sirene, så virker det som om hun har brukt fortelleren til å gjenoppstå fra de døde. Fortelleren har glemt veldig mange detaljer om Ligeia, for eksempel hennes familiebakgrunn. Kanskje har hun dødd og gjenoppstått flere ganger gjennom historien, ved å forføre andre menn tidligere? I så tilfelle er det hun som er ”Erobreren Orm” i diktet, hun blir selv Døden og helten i tragedien ”Menneske.” Denne teorien virker ganske logisk helt til en leser litt nøyere i avsnittet etter diktet, hvor Ligeia spør ”Å Himmelske Far! ... skal denne Erobreren aldri bli erobret?”
Sirenene er døtre av Persephone, dronning over underverdenen (gift med Pluto). Den mytologiske Ligeia er derfor i nær slekt med Døden. I novellen får Ligeia en slags oppstandelse fra de døde, og viser dermed at hun har en slags makt over dødsriket. Ligeia kan her også lett tolkes som en slags Jesus-figur, men dette brukes heller som en effekt i forvarsling om hva som skal skje, enn om henne som person. I eksposisjonen har hun øyne med en ”skjønnhet enten over eller ikke en gang fra jorda.” De er ”guddommelige kuler.”
Det finnes mange andre bibelske allusjoner, for eksempel har Ligeia ”uendelig overlegenhet,” i all slags vitenskap og studier, og han ”lar henne få lede ham” gjennom verden, og gjennom hans ”metafysiske studier.” Ligeia har mange egenskaper som vanligvis bare tilhører Gud – guddommelig skjønnhet og en uendelig kunnskap. Rowena, derimot, er bare en vanlig dødelig. Èn tolkning sier at historien forteller om kampen for å komme nærmere Gud; når Ligeia dør blir det en avstand til Gud, men når hovedpersonen ved hjelp av viljen får henne til å komme tilbake, er Gud og universet sammen igjen. Denne teorien understøttes både av de bibelske allusjonene og av den homiletiske oppbygningen, men personlig synes jeg den utelater en god del elementer i novellen, som er for viktige til å ignorere.
Den største friksjonen oppstår mellom viljens tilsynelatende seier over døden i den ytre fortellingen, og dødens seier i diktet, ”Erobreren Orm”. I dette diktet skildres menneskenes liv som en evig rundgang i søken etter et fantom som ikke kan fås tak i, hvor dette fantomet er frihet fra døden. Temaet i diktet virker altså motsatt av det som vises av Ligeias gjenoppstandelse, men allikevel har diktet fått en veldig sentral plass i novellen. Diktet legger en slags parallell til den ytre historien.
Hvis en tenker oppstandelsen som et resultat av fortellerens opium-fantasier blir temaet fortsatt konsekvent, og mange andre løse brikker ser ut til å falle på plass. Da Lady Rowena ble syk, og fortelleren gikk for å gi henne noe vin, så han, eller ”kan ha drømt at [han] så” noen røde dråper falle ned i glasset hennes, men unngikk å si noe til henne. Han begrunner dette med at det må ha vært noe han har fantasert. Dette skurrer litt med hvor godt denne fantasifulle fortelleren husker andre detaljer, som hvordan rommet ser ut. Psykologisk passer denne tolkningen også veldig bra; jeg-personen er som besatt med Ligeia, og følger henne ”som et barn.” Når hun dør er det naturlig at hans neste kone ikke når opp til hans høye krav, og han projiserer Ligeias personlighet over på Rowena.
Jeg tror Poe prøvde å la alle disse tre budskapene ha omtrent like sterk begrunnelse i historien, for å gjøre novellen mer intrikat, og for å vise hvor mye Ligeias død påvirket hele verdensoppfatningen til denne hovedpersonen som var så avhengig av henne.
Jeg så at hun måtte dø – og jeg kjempet desperat i ånden med den avskyelige Azrael.
Uansett om Ligeia klarte å seire over døden eller ikke, viser denne historien godt hvor sterkt frykt for døden kan gå inn på sinnet til en person. Dette temaet går igjennom historien som en rød tråd fra begynnelse til slutt.
“The Raven”
Når gjøken galer fra bar kvist, blir ingen trist – men galer den fra løvrik gren, blir det angst og mén.
–Nordisk ordtak
Poes kanskje mest kjente verk, “The Raven,” har blitt gjenstand for utallige hyllester, omskrivinginger og parodier; fra Lou Reed sin kokain-påvirkede versjon til en gjesteopptreden av ravnen i The Simpsons’ allehelgensepisode. Dette stemningsfulle diktet ble utgitt i 1845, og følger en veldig strikt form, med fast rim, mange gjentakelser og en veldig sterk rytme.
Diktet åpner med at jeg-personen, som sitter alene i sitt kammers og studerer gamle, glemte bøker for å distrahere seg fra tanker om sin tapte Lenore, blir avbrutt av en banking på døra. Han åpner, og ser ut, men finner bare mørket, og “intet mer”. Det eneste ordet som høres er hviskingen av ordet “Lenore”, som kommer fra hans egen munn, og han går tilbake til rommet sitt.
Nå kan han høre en banking på vinduet sitt; han åpner det nervøst og en ravn stiger inn i rommet. Ravnen setter seg på toppen av en byste av Pallas, den greske visdomsguden. Jeg-personen spør ravnen hva den heter, og den svarer “aldri mer”. Personen tenker at i morgen vil fuglen være borte, “slik håp har forlatt meg før”. Og fuglen sier “aldri mer”.
Selv om fortelleren vet at fuglen ikke kan si annet, spør han den hva som menes med “aldri mer”. Han setter seg i stolen som “hun” (Lenore) satt i før, og føler savn. Han sier at han ønsker å glemme den tapte Lenore, og ravnen sier “aldri mer”. Han fortsetter å spørre ut fuglen, om det finnes frihet fra melankoli, og ravnen sier “aldri mer”. Til slutt spør han om han vil møte Lenore i paradis, og ravnen forsetter med sitt ene svar, “aldri mer”.
Med sinne sier han at fuglen skal forsvinne fra huset hans, og komme seg tilbake til stormen og natten, hvorpå fuglen svarer “aldri mer”. Til slutt gir mannen opp, og fuglen sitter der ennå mens lampelyset tegner skyggen dens ned på gulvet, og fortelleren sier at sjelen hans vil løftes fra den skyggen “aldri mer”.
Diktet er på 108 linjer, fordelt på 18 strofer med seks linjer hver. Poe har selv sagt at lengden på diktet var nøye valgt, av hensyn til effekten diktet skulle gi. Han mente at diktet måtte kunne leses i én omgang for at effekten skulle være optimal, men selvsagt være langt nok til å få fram temaet og holde høy kvalitet.
Versemålet er konstant gjennom hele diktet, med åtte trykktunge stavelser i de fem første verselinjene, så en siste verselinje på fire slag. De fem første linjene kan egentlig deles inn i to halvdeler på fire slag hver, slik at hver strofe har elleve av disse halve linjene. Rytmen er trokeisk (tung-lett).
Den sterke og konstante rytmekomposisjonen, sammen med den stigende stemningen i diktet, gir en følelse av noe ustanselig som marsjerer fram mot et høyere og høyere klimaks.
Hver eneste strofe har ett innrim i første linje (i slutten av første og andre halve linje) og ett tilsvarende innrim i tredje linje, som også rimer med det siste ordet i første halvdel av fjerde linje. I tillegg er det enderim på andre, fjerde, femte og sjette linje, hvor ordene alltid rimer på more. Hvis vi bruker parantes () for å samle rim som er på samme linje, får vi da dette rimmønsteret: (aa)b(cc)(cb)bb. Poe skrev i hans The Philosophy of Composition at han skrev dikt like metodisk som en løste et matematisk problem, og det tror jeg godt kan stemme. De eneste gangene Poe avviker fra rim-ordningen sin er ved å legge inn enda et innrim i tillegg. For å vise kompleksiteten med et eksempel har jeg understreket rimlydene her (fra sjette strofe av diktet):
Back into the chamber turning, all my soul within me burning,
Soon again I heard a tapping somewhat louder than before.
"Surely," said I, "surely that is something at my window lattice;
Let me see, then, what thereat is, and this mystery explore
Let my heart be still a moment and this mystery explore
'T is the wind and nothing more!"
Rimordene blir sterkt framhevet av gjentakelsen av lydene, dette har spesielt stor effekt når ordet Nevermore introduseres av ravnen i åttende strofe.
I tillegg til enderim og innrim er det flust med bokstavrim i diktet. I tolvte strofe, femte linje, har vi for eksempel grim – ungainly – ghastly – gaunt, hvor i tillegg g-lyden er på den trykktunge stavelsen for hvert ord. Disse ordene og rytmen blir altså gjensidig forsterket, sammen med at den uhyggelige stemningen kommer enda bedre fram.
Mange av ordene er gammel- eller poetisk engelsk, som passer sammen med at hovedpersonen studerer ”gamle, glemte bøker,” og de bidrar til å gjøre stemningen mer mystisk eller trolsk. En del symboler er hentet fra klassisk kultur, for eksempel ”plutonsk natt”; Pluto var gud over dødsriket. Det er også bibelske allusjoner, som når jeg-personen spør ravnen om det virkelig finnes ”salve i Gilead,” eller når røkelsen i værelset sprer seg som ved en seraf, en type engel.
Det sentrale symbolet i teksten er ravnen. Ravner er i mange myter koblet sammen med død eller overlevering av beskjeder (som f.eks. Hugin og Munin). Når ravnen lander på bysten av visdomsguden Pallas, blir den selv ansett som vis; og den gis en egenskap av ærbødighet på grunn av dens ”majestetiske” oppførsel. Jeg-personen i diktet spør ravnen ut om hans døde kjære Lenore. Ravnen kan ikke gi noe rasjonelt svar, den kan bare repetere ”aldri mer.” Et menneske ville gitt meningsfylte svar, kanskje med en form for trøst, og gjort kommunikasjonen tosidig. Ravnen fungerer som et emosjonelt speil på dikt-jeget. Spørsmålene hans er utformet slik at ”aldri mer” gir det mest trøstesløse svaret; og denne fuglen, med sitt ene konstante svar, får ham til å legge inn sine egne fortolkninger av setningen ”aldri mer,” og på den måten forsterke galskapen hans.
Venner av Poe skal ha beskrevet ham som, blant annet, en ”humørsyk bokorm.” Kona hans, Virginia, var ofte svært syk. Her er det altså en veldig sterk parallell mellom livet til Poe og diktet. Hans egen livsoppfatning kommer også sterkt fram; det er ingen lykkelig løsning på problemene, jeg-personen blir bare kastet ut i en evig, melankolsk galskap.
Lenore er symbolet på tapt kjærlighet, hun har kommet til det optimalt uoppnåelige – og derfor romantiske – stadium: døden. Dødstemaet er ytterligere intensivert av tidspunktet; en midnatt i desember (kanskje nyttårsaften?). Både midnatt og desember kjennetegner forandring eller avslutning. Hovedpersonen sitter ensom i sitt rikt innredete, lille værelse, som er fullt av minner etter Lenore. Rett utenfor vinduet hersker en sterk storm, i kontrast til det rolige værelset. Stormen kan virke som et symbol på den nært forestående galskapen i sinnet til dikt-jeget; melankolien og savnet har drevet forstanden hans til kanten.
Når dikt-jeget i slutten beordrer ravnen: ”ta ditt nebb ut fra mitt hjerte,” får vi det første virkelig meningsfulle, metaforiske utsagnet i diktet. Før det har alt vært rent bokstavelige spørsmål, de er irrasjonelle, men med undertoner av dypere meninger. Når svaret ”aldri mer” kommer fra ravnen siste gang, blir det for første gang åpent erkjent hvor sterkt savnfølelsen verker.
Edgar Allan Poe er en av de lyrikerne som virkelig får til å overføre sine egne følelser til leseren. Uten å måtte forklare hvorfor vi skal føle det sånn, setter han oss inn i en situasjon hvor det blir naturlig for oss å føle det samme som fortelleren. Kan hende er disse følelsesskildringene en måte å mildne egne smerter. Ofte bruker Poe den fysiske bakgrunnen i historien til stemningsskildring, gjerne med mye symbolbruk. Ifølge Poe er den største sorgen, sorgen over døden til en ”vakker kvinne”. Det var det han brukte som basis for å skrive ”The Raven”. I “The Raven” er Lenore beskrevet som en “sjelden og blendende jomfru,” hun huskes av hovedpersonen som noe perfekt, men òg litt mystisk på grunn av hennes død, og hovedpersonens sterke savn. Lenore er gjort synonymt med Poes definisjon av Skjønnhet, hun har ingen egentlig funksjon utenom å være et savnobjekt, og gi bakgrunn for hoved-personens angst. Den jobben gjør hun derimot veldig bra, og ”The Raven” er et glimrende eksempel på hvor sterk savnfølelsen kan bli, hvor mye det sliter i en persons sinn at noen en elsker forsvinner fra livet.
Selvtortursproblemet:
Vil jeg virkelighet eller vil jeg bare forbli i dette mørke av skjønnhet?
Stein Mehren
Jeg-personen i Poes ”The Raven” legger opp spørsmål til ravnen som får den til å si at håpene hans blir oppfylt ”aldri mer.” Han torturerer seg selv med savn og melankoli, og bruker ravnen til å forsterke disse følelsene. I ”Ligeia” får hovedpersonen, om en tolker det slik, hallusinasjoner av at Ligeia oppstår fra de døde. Begge personene påfører seg selv denne emosjonelle torturen, mer eller mindre ubevisst.
Kilder:
Edgar Allan Poe: Complete Stories and Poems of Edgar Allan Poe 1984
Russell Noyes: English Romantic Poetry and Prose 1956
Fredrik Wandrup: En uro som aldri dør - Olaf Bull og hans samtid 1995
Websider:
http://www.sparknotes.com/
http://www.comnet.ca/~forrest/
http://www.pambytes.com/poe/poe.html
http://www.poedecoder.com/
http://www.dagbladet.no/bull/
http://home.bip.net/torstein21/digte_bu.html
http://www.britannica.com/search?ct=eb&query=Bull+Olaf
http://www.bokkilden.no/
http://fuv.hivolda.no/prosjekt/bergobe/ http://biphome.spray.se/torstein21/angstkultur.html
http://www.geocities.com/steastu/Syngja.html
http://www.apollon.uio.no/apollon02-97/hageberg.html
http://www.oslo.net/historie/MB/utg/9548/kritikk/3.html
http://www.samlaget.no/gjennomspraket/obull.html
http://www.kalliope.org/biografi.cgi?fhandle=bull
http://www.john-keats.com/biografie/chapter_vii.htm#lamia
http://academic.brooklyn.cuny.edu/english/melani/cs6/keats.html
http://libarts.wsu.edu/english/Journals/PoeStudies/
http://www.daria.no
Som en kurositet har jeg tatt med to analyser - et dikt og en novelle - skrevet av Edgar Allan Poe. Du må selv skaffe til veie tekstene det er snakk om. Ikke glem å lytte til versjonene av "The Raven" du finner blant litteraturvideoene. Så er det bare "å kose" seg gjennom analysen av teksten. Når arbeidet er utført, vil du føle deg som et nytt og opplyst menneske. Lykke til!
Abonner på:
Innlegg (Atom)