The wisdom of life...

"Be The Change You Wish To See In The World"

Your thoughts become your beliefs, but more astounding is that quantum physics says that your thoughts are energy and that they entangle the thoughts of others around you. So your beliefs change the reality not only within you, but around you. By being one in Abundance, Beauty, Creativity, Love and Kindness, then being Receptive to the Expanding entanglement, you create what you seek within. ~Unknown

To enter into the initiation of sound, of vibration and mindfulness, is to take a giant step toward consciously knowing the soul. There are hundreds of accurate models for this great journey inward. Each requires belief and discipline as well as the will to allow the inner and outer worlds to relate. Listening, learning, study, and practice are important tools. But we need the courage to enter into ourselves with the great respect and mystery that combines the faith of a child, the abandon of a mystic, and the true wisdom of an old shaman...

"Here's to the crazy ones. The misfits. The rebels. The trouble-makers. The round heads in the square holes. The ones who see things differently. They're not fond of rules, and they have no respect for the status-quo. You can quote them, disagree with them, glorify, or vilify them. But the only thing you can't do is ignore them. Because they change things. They push the human race forward. And while some may see them as the crazy ones, we see genius. Because the people who are crazy enough to think they can change the world, are the ones who do."

The fish trap exists because of the fish; once you've gotten the fish you can forget the trap. The rabbit snare exists because of the rabbit; once you've gotten the rabbit you can forget the snare. Words exist because of meaning; once you've gotten the meaning, you can forget the words. Where can I find a man who has forgotten words so I can have a word with him?

Do not believe in anything simply because you have heard it. Do not believe in anything simply because it is spoken and rumored by many. Do not believe in anything simply because it is found written in your religious books. Do not believe in anything merely on the authority of your teachers and elders. Do not believe in traditions because they have been handed down for many generations. But after observation and analysis, when you find that anything agrees with reason and is conducive to the good and benefit of one and all, then accept it and live up to it. - Buddha

Trees and animals, humans and insects, flowers and birds: these are active images of the subtle energies that flow from the stars throughout the universe. Meeting and combining with each other and the elements of the Earth, they give rise to all living things. The superior person understands this, and understands that his or her own energies play a part in it. Understanding these things, one respects the Earth as his or her mother, the heavens as his or her father, and all living things as his or her brothers and sisters. Those who want to know the truth of the universe should practice reverence for all life; this manifests as unconditional love and respect for oneself and all other beings. -LAO TZU

"If you want to nourish a bird, you should let it live any way it chooses. Creatures differ because they have different likes and dislikes. Therefore the sages never require the same ability from all creatures. Concepts of right should be founded on what is suitable for each. The true sage leaves wisdom to the ants, takes a cue from the fishes, and leaves willfulness to the sheep." -CHANG TZU

You forget your feet when your shoes are comfortable... Understanding forgets right and wrong when the mind is comfortable. There is no change in what is inside, no following what is outside, when the response to the moment is comfortable. You begin with what is comfortable and never experience what is uncomfortable when you know the comfort of forgetting what is comfortable.

Make your will one! Don't listen with your ears, listen with your mind. No, don't listen with your mind, but listen with your spirit. Listening stops with the ears, thinking stops with the mind, but spirit is empty and waits on all things. The way gathers emptiness alone. Emptiness is the fasting of the mind.

How do I know that loving life is not a delusion? How do I know that hating death I am not like a man who, having left home in his youth, has forgotten his way back? How do I know that the dead did not wonder why they ever longed for life?

Hvem var egentlig forfatteren, filosofen og samtidsdebattanten Elin Wägner (1882-1949)?

Innlegget er skrevet av Birger Schlaug og publisert på bloggen om Elin Wägner - en spennende og informativ blogg om en vidsynt kvinne langt forut for sin tid. Hennes verdensbilde er mer aktuell enn noensinde! Anbefaler bloggen sterkt. Elin Wägner


När jag övernattat i hennes hus, har jag känt tacksamhet som gränsar till kärlek…
När min son gick i nian, ville han göra ett specialarbete om Elin Wägner. Läraren tittade på honom och frågade: Vem är det?
Elin Wägner har hamnat i skuggan. Hon passar inte in i gängse fack. Hennes radikalitet var bredare och djupare än arbetarförfattarnas. Hon vävde samman miljö, fred och kvinnans rätt till jämställdhet på ett sätt som låg långt före sin tid. Hon passade inte in i vare sig liberala eller konservativa fållor. Inte ens i feministiska, så där rakt av.

Själv hade jag i slutet av 70-talet ramlat över en bok som heter Väckarklocka, skriven nästan fyrtio år tidigare. Boken förändrade min världsbild. Hennes budskap knackade, nej bultade, på både hjärna och hjärta. De släpptes inte in frivilligt. De bröt sig in! Och blev grund för mitt politiska engagemang.

Jag hade flyttat till Vingåker några år tidigare. Begrep inte hur Katrineholms kommun kunde negligera att Fogelstad, där Elin Wägner var den ledande ideologen, fanns inom kommungränsen. Kanske berodde det på att kommunen styrdes av socialdemokrater. Fogelstad passade inte in i deras idévärld. Här satt föregångarna som på ett provocerande sätt hade mage att vara quuer långt innan begreppet fanns, som var långt före Elsie Ottesen-Jensen när det gällde sexulaupplysning och till råga på allt var före makarna Myrdal när det gällde socialpolitik, fast på ett betydligt mer empatiskt sätt. Här fanns Elin Wägner som var ekosof innan begreppet myntats - och som vare en enda stor provokation mot normer, system och strukturer.

Elin Wägner formulerade en världsbild som var en helt annan än den förhärskade, och som är mer aktuell än någonsin idag: Hon skrev apeller mot militarism, krävde human flyktingpolik och tog kamp för att konsumenter skulle ta ansvar för hur producenterna tvingades leva, om än på andra sidan jorden. Hon utmanade etablissemang över hela fältet: ”Soldaterna besprutar sina största fiender med kulor, lantmännen besprutar de minsta med sina kemiska lösningar. Båda delarna är ett hopplöst företag. Bespruta ett fiendefolks soldater till döds och en oumbärlig del av den mänskliga familjen har undergått en behandling vars följder ingen kan beräkna. Bespruta vinstockens parasiter och man dödar livet i jorden under den, utan vilken vinstocken inte kan leva.”

Denna ”civilisationskritik” formuleras efter andra världskriget. Drömmen om evig ekonomisk och materiell tillväxt präglade efterkrigstiden. Tron var stark att man skulle behärska naturen, ta strid mot naturlagarna och slå sönder de sammanhang man inte förstod meningen med. Kemikalierna skulle utrota skadeinsekter en gång för alla, industrierna skulle växa med tillgång till billiga fossila bränslen och exploatering av naturresurser. Människans mål var entydigt: lägga jorden under sig. Mitt i detta rus varnar Elin Wägner för människans begär att få ”härska över alla de andra i den långa syskonkedjan”.

Som en av de få hade hon redan 1938 tagit högljutt och starkt avstånd från både nazism och kommunism. Hon skrev: ”De vet inget om följderna av att kränka den mänskliga värdigheten genom att behandla individerna som nollor, vilka får sitt värde först genom ledarsiffran…”

Bättre kan det inte sägas.

I kampen för kvinnlig frigörelse var Elin Wägners böcker murbräckor som ihärdigt och skoningslöst hamrade på patriarkatets murar. Sverige låg efter de övriga nordiska länderna. I den ryska lydstaten Finland hade kvinnor fått rösträtt redan 1906… I Sveriges riksdag hade liberalen Fredrik Borg 1884 motionerat om kvinnlig rösträtt på lika villkor som männen, men utan framgång. Greve Sparre kritiserade förslaget med motivet att det skulle bli för trångt i riksdagshuset eftersom kvinnorna hade så vida kjolar… Det dröjde ända till 1921 innan kvinnlig rösträtt infördes i Sverige.

Elin Wägner ville ge kvinnor frihet att vara de individer de är, inte kopior av de roller som män intagit. Hon ogillade ”maninnor”. Till skillnad från Ellen Key menade hon att begreppet kvinna inte alls bara var biologiskt bestämt utan även kulturellt konstruerat och direkt beroende av samhällets maktrelationer.

När Svenska Rädda Barnen bildades 1919 var Elin en av stiftarna. Några år tidigare hade hon varit med att med att bilda Woman´s Organisation for World Order, en organisation som samlade en intellektuell kvinnlig elit för att diskutera kvinnors villkor, miljö och nedrustning.

Väckarklocka, boken som fick mig att bli politiker 40 år efter det att den skrevs, hade bemötts med en blandning av tystnad och oförstående. Hon förpassades ut från den offentliga scenen. Hon blev djupt besviken. I tysthet skrev hon en biografi över Selma Lagerlöf. Den förde henne in i Svenska Akademin 1944. Tre år senare slog cancern till. Hon avled den 7 januari 1949. Under sina sista dagar fick hon uppleva hur hennes sista roman, Vinden Vände Bladen, återerövrade en stor läsekrets. Den såldes mycket snabbt i 20 000 exemplar. Fick lysande recensioner. Det är en berättelse, i klass med de stora ryska berättarna.

Hennes hem finns kvar, det ligger i Bergs socken i Småland. När jag övernattat i hennes hus har jag känt en tacksamhet som gränsar till kärlek.

Hon är begravd på Norra kyrkogården i Lund och är, om man får tro hennes prognoser, fullkomligt lycklig.

Birger Schlaug - en sterk profil i svensk samtidsdebatt

Før presentasjonen av Birger Schaug, vil jeg gjøre deg oppmerksom på hans spennende blogg du finner på: schlaug.se Bloggen er en dagsaktuell blogg, og skrevet av en dyktig og oppegående kar som har mye å melde! Birger Schlaug skriver om miljøet, makten og friheten - og litt om musikk...

ProVoka presenterar Birger Schlaug

Birger Schlaug, född 1949, är sedan mitten av 80-talet en stark profil i den svenska samhällsdebatten. Flera tusen föreläsningar, föredrag, krönikor och debattartiklar samt otaliga radio- och teveframträdanden har gjort honom till en av Sveriges mest erfarna debattörer och föreläsare. Sedan 2001 har han inte kvar några politiska uppdrag - efter att i mer än 15 år varit partipolitiskt aktiv i De gröna.

Idag deltar han bland annat i:
SVT:s Nyhetspanel, skriver böcker och krönikor,deltar i debatten genom sin blogg SCHLAUG.SE samt är engagerad i Elin Wägnersällskapet och lokalt i Föreningen Rädda Tisnaren. Gör tillsammans med den brittiske sångaren Fred Lane föreställningen (D)Elvis Presley.

Birger Schlaug har skrivit flera böcker, bland annat:

Miljön, makten och friheten, som behandlar naturvetenskapens, kulturens och ekonomins påverkan på dagens samhälle.

Svarta oliver och gröna drömmar, i vilken Birger på ett ledigt sätt berättar om allt från ekonomiska sammanhang och genteknik till upplevelser från barndom och politik.

Gud älskar att färdas i en rosa Cadillac, en kritikerrosad roman om Elvis, rockmusiken och tidens om var.

Birger har också medverkat i ett tiotal antologier, bland annat:

Välj energi! - om energisystemet.
Ombyggnad pågår - om kooperativ utveckling.
Det nya klassamhället – om ekonomiska drivkrafter.
Handbok i ekologi
Maskrosbarn - om Miljöpartiets historia

Birger Schlaug var under åren 1985-88 samt 1992-2000 språkrör för Miljöpartiet de Gröna, ett parti han var med att grunda och utveckla. Han var riksdagsledamot åren 1988-89, samt 1994-2000.

Birger har varit nämndeman i Kammarrätten och innehaft uppdrag i bl.a. Exportkontrollrådet EU-nämnden samt Sverige FN-delegation. Har även varit ledamot i den kommitté som arbetat med egendomsskatter, förmögenhetsskatter och fastighetskatter.

Birger skriver krönikor i flera tidningar, fungerar som moderator vid debatter samt arbetar praktiskt med info- och mediestrategier. Han håller föreläsningar om miljö- och klimatfrågor samt om en av svensk kulturhistorias främsta gestalter: Elin Wägner. Birger är medlem i Elin Wägnersällskapets styrelse och skriver en Wägner-blogg, där han bland annat recenserar hennes böcker och informerar om hennes liv.

Lokalt har han varit ordförande i Vingåkers Volleybollklubb - som spelar i elitserien och har en stor ungdomsverksamhet. Är nu styrelseledamot i Föreningen Rädda Tisnaren.

Birger har dessutom skrivit manus till föreställningen (d)Elvis Presley – historien om Elvis, musiken och tiden som var, där han själv medverkar tillsammans med den brittiske sångaren Fred Lane. Birger gör även föreställningen Mess Of Blues, där han ensam tillsammans med en bunt unika inspelningar gör en föreställning i form av författarafton eller kulturafton

Mikaela Holm/ProVoka /provoka@telia.com

En forfalskning av Hauge

I en ny bok retter litteraturprofessor Asbjørn Aarnes kraftig kritikk mot Jan Erik Vold og Profilkretsen. - De forringet Olav H. Hauges verk, hevder han.

Av Olav Brostrup Müller (klassekampen@klassekampen.no)
Lørdag 16. august, 2008


Olav H. Hauge ble tatt inn i varmen av Profilkretsen. Asbjørn Aarnes mener at han kan ha blitt forført av deres oppmerksomhet. Det er i den ferske antologien «Tid å hausta inn» at Asbjørn Aarnes anklager den radikale Profilkretsen for å ha kuppet Olav H. Hauge. Essayet der kritikken fremmes, «Liv og diktning hos Olav H. Hauge», er også på trykk i dagens utgave av Klassekampen.
- Jeg vil begynne med min egen forsømmelse, sier Asbjørn Aarnes.
- Og det er den at jeg i mange år ikke leste Olav H. Hauge. Jeg opplevde nemlig, i siste fase av mitt akademiske liv, den radikale bølgen. Det var en tom tilværelse, men jeg har sans for det absurde, så jeg fant meg i det. Jeg fikk beskjed om at jeg, som blant annet skrev i Morgenbladet, var miljøskadd og ble foreskrevet en del litteratur som skulle hjelpe med vekk fra min overklassebakgrunn. Hvis jeg ikke ville lese Marx og Lenin, måtte jeg i hvert fall lese folkelivsdikteren Sjur Bygd, fikk jeg beskjed om. Og hvis det ikke falt i smak, måtte jeg i hvert fall forsøke Olav H. Hauge. Han skulle være god medisin.
Ville ikke lese
Det medisinske rådet slo kontra. Litteraturprofessoren ble fort lei av representantene for den radikale bølgen, og slo samtidig fra seg å lese Olav H. Hauge. Det skulle vise seg å sitte lenge i.
- Men etter hvert fikk jeg mange telefoner fra Hamar-dikteren Rolf Jacobsen, som mente jeg måtte skrive om Hauge i Morgenbladet. Men er det ikke slik at han er maoist? spurte jeg. Nei, sa han, det er falskt. Olav H. Hauge er en åndens tjener, han er ydmyk - en stor poet.
Asbjørn Aarnes fikk ikke opp øynene for Ulvik-dikteren før etter hans død, da de fem bindene med Olav H. Hauges dagbøker ble offentliggjort.
Den Hauge som uttrykte seg på dagbøkenes sider, var en annen en den Aarnes hadde hørt beskrevet av Profilkretsen, følte han.

Dagbokoverraskelse
Det var Cato Schiøtz som åpnet dagboken for meg. Og da så jeg det: Hauge er en åndsrealist. Han mener at det kun finnes én substans, og det er ånden. Alt annet er manifestasjoner av ånden. Dette grunnsynet er selvfølgelig uforenlig med det Profilkretsen hevdet. De hadde et materialistisk program, der det var tingene som telte. Hvis man leser dagboken til Hauge finner man det motsatte, nemlig en slags åndsstolthet.
- I ditt essay «Liv og diktning hos Olav H. Hauge» vier du en del oppmerksomhet til genius-begrepet hos Hauge. Hvorfor det?
- Olav H. Hauge sier at det bare er én dikter i samtiden som har genius, og det er Alf Larsen. Alle andre har undermedvit, skriver han. Genius-tanken innebærer at dikteren ikke bare er et individ, eller et sosialt medlem av samfunnet, men at han bærer på en type innsikt han selv ikke er herre over. Sannheten er at Olav H. Hauge selv hadde genius.

Åndelig dikter
Aarnes mener i dag at Hauges beste arbeider ikke er de bekjennende eller personlige diktene, men heller tekstene der leseren ser at det er noen som taler gjennom ham.
- Det finnes et sentrum hos ham som det tales ut fra, og som gjør at han kan ikke plasseres sosiologisk eller sosialt. Han har visjoner som … ja, vi vet ikke hvor de kommer fra. Diktet «Gullhanen» er et eksempel på dette, det er Olav H. Hauge på sitt absolutt beste.

Profilkretsen
Mot slutten av 60-tallet begynner det å dukke opp folk på tunet hjemme hos Olav H. Hauge i Ulvik. Slik er i hvert fall bildet som har satt seg: Unge, alvorlige menn med pipe, lesebriller og venstresympatier.
For dikteren selv, som på dette tidspunktet hadde levd i årevis med psykisk sykdom og et liv preget av ensomhet, blir oppmerksomheten også en slags vei tilbake til verden rundt.
Det de unge gjestene på tunet har med seg, er en litterær idé om at det er det materielle og det «nyenkle» som er målet. Eller som en av dem, Tor Obrestad, selv skriver i sitt essay i Hauge-antologien «Tid å hausta inn»: «Skreiv ein ‘hav’ skulle det vera det våte elementet ein kunne symja i […]. Skreiv ein ‘stol’ skulle det først og fremst vera eit ord for det møbelet ein kunne sitta på».
- Jeg spør meg om ikke Olav H. Hauge ble forført i sitt eget verk, sier Asbjørn Aarnes i dag.
- Hauge har hørt på «gjestene», og lagt seg etter deres forventninger om krav til enkelthet. Han har i sitt verk en utvikling mot ting-enkelhet. Han lar etter hvert sagbukken, hoggestabben og øksa fortelle, men det betyr stagnasjon, og ikke framgang i diktningen.
- Forpurret interessen fra Profilkretsen hans naturlige løp?
- Om det bare skyldes dem at han ble enkel, er vanskelig å si. Det var en rekke ting som skjedde med Olav H. Hauge etter hvert: han ble kvitt de psykiske problemene sine, begynte å reise, fant fram skiene sine, giftet seg. I dagbøkene ser vi hvordan livet hans går mot en slags stille utadvendthet. Men samtidig har jeg nok en mistanke om at det at de plutselig kom og hyllet ham, at det var noe av grunnen til denne enkelheten han kom til å legge seg til, ja. Jan Erik Vold sier jo til ham: «Du må slutte å tenke. Du må gi deg over til tingene, du må la tingene tale. Innstill din egen tale. Lytt til øksen og sagbukken, det er de som skal ha ordet».
- Og i det øyeblikket synes du han blir dårligere?
- Jeg synes andre deler av forfatterskapet hans er bedre, ja.

Kuppet i Ulvik
Asbjørn Aarnes mener i dag at Profilkretsen forfalsket Hauges uttrykk og egentlige innhold.
- Forvrengningen av Hauge er et stort kapittel i vårt intellektuelle liv. Ofte snakker vi om striden mellom Welhaven og Wergeland som en av de store begivenhetene i norsk litteraturhistorie, men dette handler om et like viktig forhold. Det er et kapittel om en forfalsking, og en radikal krets som kanskje har hatt innflytelse over ham, og har forringet verket hans.
Om det var slik at Jan Erik Vold og hans Profilvenner kuppet Olav H. Hauge den gangen, ser det ikke ut til at Asbjørn Aarnes nå kan vente seg noen unnskyldning for innblandingen.

Guden som aldri ble seg selv

I Oddysen beretter Homer om den greske guden Proteus som kunne bytte identitet om situasjonen krevde det. Proteus levde i et livslangt rollespill drevet fram av viljen til å leve i henhold til andres forventninger. Enhver ny rolle ble kun en tilpasning til skiftende omgivelser. Derimot var det en ting han ikke kunne, og det var å holde fast ved en skikkelse for godt. Han måtte hele tiden endre seg, og denne nødvendigheten av evig forandring, var ikke forenlig med å fastholde en identitet over tid. Derfor hadde Proteus ingen identitet. Han kunne bli alle, men var ingen.
Fortellingen om guden som aldri ble seg selv, er en gammel historie. Likevel tror jeg Homer uttrykker en visdom som er vel verd å lytte til – også i dag. Vi kan nemlig velge om vi ønsker å framstå som Proteusmennesker, eller være oss selv. Men å tørre og stå fram i kraft av sin egenart, krever mot og selvinnsikt. En tid som konsekvent likestiller forandring med utvikling, står i fare for å undergrave sitt folks identitet og selvfølelse. På sikt kan det få fatale konsekvenser, og er det siste vi trenger i dagens samfunn. Eller hva mener du?

La dem få leve de er jo så skjønne... eller?

Jon-Roar Bjørkvold, musikkprofessor, har i mange tiår vært opptatt av betingelsene for det musiske mennesket. Under frokostkaffen kom jeg plutselig til å tenke på noe han formidlet i 1990. Jeg sender tankene videre i håp om snarlig bedring.......:

• "Du skal ikke ha andre musikkguder enn mine"
• "Du skal ikke misbruke toneartene"
• "Du skal holde tonebildet hellig"
• "Du skal ikke lage egne fermater"
• "Du skal ikke begjære din nestes gehørspill"

• "Der barnet søker lek, tilbyr skolen et studium"
• "Når barnet er i livsutvikling, fremmer skolen fagprogresjon"
• "Når barnet vil utprøve egne grenser, er de i skolen henvist til å respektere andres grenser"
• "Der barnet er musikk, er skolen logisk"
• "Der barnet viser spontanitet, svarer skolen med planmessighet"
• "Der barnet gir inderlighet, har skolen distanse"

• "Barnet har fantasi - skolen fornuft"
• "Barnet er emosjonelt - skolen rasjonell"
• "Barnet viser kroppsglede - skolen lærer dem gymnastikkøvelser"
• "Barnet er i opprør - skolen krever lydighet"
• "Barnet vil drive fri lek - skolen tilbyr friminutt for at elevene skal få litt luft mellom øktene"

Sterke ord fra professoren, men riktige kanskje? La deg inspirere (eller provosere) til å melde noen ord om emnet. Er du opptatt av det musiske mennesket, har han skrevet veldig mye bra litteratur om dette - bare så det er sagt!