Dagny Juel, pianist og bohem fra Kongsvinger

Dagny Juel er kjent som en av kvinnene i kretsen av unge skandinaviske kunstnere i Berlin i 1890-årene. Hun var utdannet pianistinne, og skrev både dikt og skuespill.

Dagny ble født i Kongsvinger 8. juni i 1867, og var en av fire døtre til distriktslege Hans Lemmich Juell og Minda Blehr. 1875 flyttet familien til Rolighet.
Dagny studerte musikk i Kristiania og i Berlin. Søstrene Juell er godt kjent fra sine opphold i Kristiania. Forfatteren Barbara Ring skrev slik om kvinnefirkløveret fra Kongsvinger:

"Forholdene var ikke større end, at vi straks blev oppmerksom, naar en fremmed pen dame viste sig paa Karl Johan i middagstiden, Juellerne fra Kongsvinger var vel kjendt, de var like vakre alle".

Dagny var opprøreren i Juell-familien. I Berlin var hun med i kunstnerkretsen som holdt til på vertshuset "Zum Schwarzen Ferkel", hvor også Strindberg, Munch og andre av datidens store kunstnere vanket. Der traff hun den polske forfatteren Stanislaw Przybyszewski. De giftet seg i Berlin 1893 og fikk etter hvert to barn, Zenon og Iwa. De bosatte seg i Berlin, men tilbragte mye tid på Rolighed. Senere flyttet de til Polen.

Dagny var hele tiden aktiv som pianistinne, hun ga konserter og pianotimer. Hun skrev også poesi og prosa. Hun skrev 14 dikt, fire skuespill, en novelle og fire prosa-lyriske tekster. De prosa-lyriske tekstene og to av skuespillene ble utgitt mens hun levde. Resten av tekstene er utgitt senere.

Dagny og hennes mann levde svært turbulent, og ekteskapet endte tragisk. En ekstrem beundrer av Dagny og Stanislaw fra kunstnerkretsen i Polen, Wladyslaw Emeryk, inviterte familien til seg i Tbilisi. Hennes mann nektet å bli med, og Dagny og sønnen Zenon reiste med Emeryk. Den 5. juni ble Dagny funnet død i et hotellrom i Tbilisi. Emeryk hadde skutt henne mens hun satt i en lenestol, og han skjøt etterpå seg selv. Det er aldri blitt klart hvorfor han drepte henne, om det var av sjalusi, eller om mannen rett og slett var sinnsforvirret. Dagny Juel ble gravlagt i Tbilisi, og graven hennes finnes fortsatt på kirkegården der.

Dagny Juel fikk av samtiden et slags skjøge-stempel, og hennes kvaliteter som kunstner fikk ikke den oppmerksomheten de fortjente. Først langt inn i vårt århundre ble interessen for Dagny Juels kunstneriske arbeider vakt, både i Norge og i Polen. Fra 60-tallet og frem til i dag har en rekke artikler og tre biografier blitt skrevet om Kongsvinger-kvinnen, og en polsk-norsk film om Dagny ble laget i 1978. Dette året ble hennes dramaer også utgitt.

Kongsvinger Museum arrangerte en Dagny Juel-uke i 1987, og i 1996 var Kvinnemuseets hovedutstilling "I Dagny Juels fotspor". Til hundreårsminne for hennes død er det åpnet en ny utstilling "Damen i Berlin".

Kvinnemuseet selger Dagny Juels samlede tekster som ble utgitt i 1996.

Kvinnemuseet selger Roar Lishaugens biografi fra 2002: ”Dagny Juel. Tro, håp og undergang”.

Kilde: www.kvinnemuseet.no

Layne Redmond one of today's most exciting performers on the frame drum

Layne Redmond has followed an extremely unusual path specializing in the small hand-held frame drum played primarily by women in the ancient Mediterranean world. From 1981 through 1990 she performed and recorded the first contemporary frame drum compositions with percussionist, Glen Velez for European and American labels. During this period she intensively researched the playing styles and history of the frame drum in religious and cultural rituals culminating in her book, When The Drummers Were Women. This book details a lost history of a time when women were the primary percussionists in Mesopotamia, Anatolia, Egypt, Greece and Rome and also explains why they are not today. When The Drummers Were Women was released by Random House in June 1997 in the U.S., Canada, Australia and Europe.

Redmond is recognized as one of today's most exciting performers on the frame drum and has been featured in many music festivals including the Touch Festival in Berlin, Seattle Bumbershoot Festival, the Institute for Contemporary Art in London, Tambores do Mundo (drum festival in San Luis, Brazil) and as a soloist at the 1995 World Wide Percussion Festival in Brazil. On March 2, 2002 Redmond and Tommy Brunjes performed and gave clinics at the Vienna International Percussion Festival 2002.

Redmond is a master clinician and has taught and lectured numerous times at the Percussive Arts Society's International Convention, the National Association of Music Therapy and in 1998 she gave the keynote lecture and performance at the eighth annual Healing Sound Colloquium. Some of the venues she's taught or performed at are Penn State, Vassar College, William's College, Bucknell College, Hartford Seminary, Andover Newton Theological Institute, Sam Ash Music Institute, Berklee School of Music, Calif. Institute of the Arts, Roulette, The Knitting Factory, and Esalen Institute.

Her recordings include:
Since the Beginning, Trance Union (with Tommy Be) and Sundaryalahari: The Wave of Bliss.

Her best selling meditation cds include:
Chanting the Chakras, Chakra Breathing Meditation and Heart Chakra Meditations.

Sounds True released her book/cd Chakra Meditation on the classic teachings of yoga and the chakras in 2004.

With Rosangela Silvestre she produced:
Flowers of Fire: Sacred Chants and Rhythms of Candomble. Her music videos from this project, Xango and Iemanja, have gained a world wide following.

She created two instructional videos for Interworld Music:
Rhythmic Wisdom and A Sense of Time. She was the first woman to have a Signature Series of world percussion instruments with Remo, Inc., one of the world's largest manufacturers of percussion instruments and drum heads.

Vladimir Semyonovich Vysotskij Tribute (1938 - 1980)

VARGJAKTEN oversatt til svensk av Ola og Carsten Palmær

Strupen brinner. Jag springer, springer
men idag är allt som igår.
De har oss i fällan, de har oss i fällan.
Vi springer i cirkel, i blodiga spår.

De lyfter bössorna, de skrattar och siktar
och luften stinker av blod och bly.
Vargarna snavar. Vargarna stupar.
Vi kan inte hugga. Vi kan inte fly.

De skjuter vargar, ohoj, de skjuter vargar!
Nu ropar jägarna, nu ylar hundarna,
de skjuter honorna, de skjuter ungarna,
och snön är röd som deras flaggor av vårt blod.

Kampen är ojämn. De skjuter ur bakhåll
och ingen darrar på handen idag.
De stänger vår frihet med röda flaggor
de känner vargarna och vargarnas lag

de vet att vi alltid följer flocken
att när vi var ungar och mor gav oss di
så fick vi i oss med modersmjölken
att röda flaggor går ingen förbi!

De skjuter vargar, ohoj, de skjuter vargar!
Nu ropar jägarna, nu ylar hundarna,
de skjuter honorna, de skjuter ungarna
och snön är röd som deras flaggor av vårt blod.

Våra ben är snabba. Och käftarna starka
så svara mig, ledarvarg, svara mig du,
varför låter vi oss hetsas och slaktas
varför lyder vi flockens tabu?

Vi kan inte, får inte bryta mot lagen.
Min stund är inne. Jag blundar
när han som ska bli mitt öde
ler och lyfter sitt blanka gevär.

De skjuter vargar, ohoj, de skjuter vargar!
Nu ropar jägarna, nu ylar hundarna,
de skjuter honorna, de skjuter ungarna
och snön är röd som deras flaggor av vårt blod.

Jag vägrade lyda. Jag sprang igenom.
Jag trotsade flaggorna och bröt mig ut.
Min livstörst var starkare än flockens lagar,
nu hör jag jägarns förvånade tjut

och strupen brinner, jag springer, jag springer
men allt är inte idag som igår
I jag var i fällan, men bröt mig ur den
och utan byte får jägarna stå.

De skjuter vargar, ohoj, de skjuter vargar!
Nu ropar jägarna, nu ylar hundarna,
de skjuter honorna, de skjuter ungarna
och snön är röd som deras flaggor av vårt blod.


WOLF HUNT by Kathryn and Bruce Hamilton

In my flight, sinews bursting, I hurtle,
But as yesterday - so now today,
They've cornered me! Driven me, encircled,
Towards the huntsmen that wait for their prey!
From the fir-trees the rifle-shots quicken -
In the shadows the huntsmen lie low.
As they fire, the wives somersault, stricken,
Living targets brought down on the snow.

They're hunting wolves! The hunt is on, pursuing
The wily predators, the she-wolf and her brood.
The beaters shout, the dogs bay, almost spewing.
The flags on the snow are red, as red as the blood.

In the fight heavy odds have opposed us,
But the merciless huntsmen keep ranks.
With the flags on their ropes they've enclosed us.
They take aim and they fire at point blank.
For a wolf cannot break with tradition.
With milk sucked from the she-wolfs dugs
The blind cubs learn the stern prohibition
Never, never to cross the red flags!

They're hunting wolves! The hunt is on, pursuing
The wily predators, the she-wolf and her brood.
The beaters shout, the dogs bay, almost spewing.
The flags on the snow are red, as red as the blood.

We are swift and our jaws are rapacious.
Why then, chief, like a tribe that's oppressed,
Must we rush towards the weapons that face us
And that precept be never transgressed?
For a wolf cannot change the old story
The end looms and my time's, almost done.
Now the huntsman who's made me his quarry
Gives a smile as he raises his gun.

They're hunting wolves! The hunt is on, pursuing
The wily predators, the she-wolf and her brood.
The beaters shout, the dogs bay, almost spewing.
The flags on the snow are red, as red as the blood.

But revolt and the life-force are stronger
Than the fear that the red flags instil
From behind come dismayed cries of anger
As I cheat them, with joy, of their kill.
In my flight, sinews bursting I hurtle,
But the outcome is different today!
I was cornered! They trapped me encircled!
But the huntsmen were foiled of their prey!

They're hunting wolves! The hunt is on, pursuing
The wily predators, the she-wolf and her brood.
The beaters shout, the dogs bay, almost spewing.
The flags on the snow are red, as red as the blood.


A HUNT ON WOLVES by Nellie Tkach

I strain myself out of all my might and sinew,
But today, just like yesterday,
I am close rounded.
They've cornered me, for God's sake!
They are keeping after, joyfully driving me at all speeds!

The rifles behind the fir-trees are keeping themselves busy -
There, the hunters hide in the shadows -
The wolves are frolicking on the snow,
Turned into a live target.

The hunt is on! The hunt on wolves,
On gray beasts, full-grown and puppies!
The beaters shout and the hounds bark until they're retching,
There is blood on snow and red spots of flags.

It's not a fair game they are playing,
But no hand trembles, -
Our freedom blocked by flags,
They strike safely, for sure!

A wolf can't fail his customs, -
Long time ago-blind puppies,
We, little ones, sucked our mother,
And sucked in: don't go outside of flags!

The hunt is on! The hunt on wolves,
On gray beasts, full-grown and puppies!
The beaters shout and the hounds bark until they're retching,
There is blood on snow and red spots of flags.

Our feet and jaws are swift,
Tell us, our leader, - why do we then
Rush onward, into the shots,
And not through the restraint?!

A wolf can not, must not do otherwise.
Now my time has ended:
The one I am intended for,
Smiled and raised his rifle.

The hunt is on! The hunt on wolves,
On gray beasts, full-grown and puppies!
The beaters shout and the hounds bark until they're retching,
There is blood on snow and red spots of flags.

I came out of the obedience trance -
Beyond the flags - my thirst for life is stronger,
Behind me I heard triumphantly
Their bewildered cries.

I strain myself out of all my might and sinew,
But today, not like yesterday,
I was close rounded.
They've cornered me, for God's sake!
But the hunters were left with nothing!

The hunt is on! The hunt on wolves,
On gray beasts, full-grown and puppies!
The beaters shout and the hounds bark until they're retching,
There is blood on snow and red spots of flags.



Here is a song "Chuzhoj Dom" - "The Foreign House", typical of the style of the great Russian singer and poet Vladimir Vysotskij. Vladimir Semyonovich Vysotskij, in Russian Влади́мир Семёнович Высо́цкий (1938 - 1980), was perhaps the brightest artistic mind in the former Soviet Union. A highly anti-establishemnt song-writer and singer, and became somewhat of a folk hero. His main occupation was as a lead actor at the Taganka Theatre in Moscow, where he became particularly famous for playing Hamlet in an off-stream performance of Shakespeare's play. Vysotskij appeared in several movies. He also wrote songs and soundracks for many movies and often sang them himself. Being in a constant conflict with Soviet authorities resulted in periodic bans of his songs. He became known for his unique singing style and for his lyrics, which incorporated social and political commentary into often humorous street vocabulary. His lyrics resonated with millions of Soviet people in every corner of the country; his songs were sung at house parties and amateur concerts. He died at age 42 in a hospital in Moscow during the 1980 Olympic Games. It was estimated that over one million people attended Vysotskij's funeral, almost as many as that of Pope John Paul II in 2005. Soon after his death an asteroid was named Vladvysotskij in his honor. Cosmonauts took his music on tape cassette into orbit. Vysotskij was married to the French actress (of Russian descent) Marina Vlady. Vysotskij's impact in Russia is often compared to that of Bob Dylan in America. In his last years, he managed to perform outside the USSR and held concerts in Paris, Toronto and New York City. Vysotskij composed his songs and played them exclusively on the Russian seven string guitar.
Listen to his intense voice and enjoy!



Video of Vladimir Vysotsky performing Cupola. It is his last recorded performance before his death.

I recommend:

- "Sånger av Vysotskij" by Dan Fägerquist & eldsjäl
- "Fägerquist sjunger sånger av Vysotskij live på mosebacke"
- www.myspace.com/fagerquist
- "Bortom Vett och Förnuft". Jon Denman from Sweden singing Vladimir Vysotskij.
- "Den sentimentale bokser - Vysotskij på dansk (1999)". Per Warming from Denmark.
- "Russlands Hus - Vladimir Vysotskij (1996)" by Jørn Simen Øverli from Norway
- " Vysotskij, Vladimir: Vargjakten. 48 sånger i tolkning av Carsten och Ola Palmær"

Claude Debussy's "Reflets dans l'eau"

Pianist: Arturo Michelangeli playing Claude Debussy's "Reflets dans l'eau" in D-flat major from Images Book 1.

"Reflets dans l'eau" translates to "Reflections in the Water." This pianist was hailed as the most mathematical in the 20th century. Aside from Gould, Michelangeli was considered a "human metronome."

Images Book 1 consists of three pieces, all composed within 1904 and 1905.

Marcel Khalife en stor musiker fra Libanon, spiller arabisk musikk på arabisk lutt (oud)

Marcel Khalifé
UNESCO Artist for Peace

Marcel Khalifé was born in 1950 in Amchit, Lebanon. He studied the oud (the Arabic lute) at the Beirut National conservatory, and, ever since, has been injecting a new life into the oud.

From 1970 to 1975, Marcel Khalifé taught at the conservatory and other local institutions. During that same period, he toured the Middle East, North Africa, Europe and the United States giving solo performances on the oud.

Oud playing was traditionally constrained by the strict techniques that governed its playing. Highly talented and skillful musicians such as Marcel Khalifé were, however, able to free the instrument from those constraints and thus greatly expanding its possibilities.

In 1972, Marcel Khalifé created a musical group in his native village with the goal of reviving its musical heritage and the Arabic chorale. The first performances took place in Lebanon. 1976 saw the birth of Al Mayadine Ensemble. Enriched by the previous ensemble's musical experiences, Al Mayadine's notoriety went well beyond Lebanon. Accompanied by his musical ensemble, Marcel Khalifé began a lifelong far-reaching musical journey, performing in Arab countries, Europe, the United States, Canada, South America, Australia, and Japan.

Marcel Khalifé has been invited several times to festivals of international fame such as: Baalbeck, Beit Eddine (Lebanon), Carthage, El Hammamat (Tunisia), Timgad (Algeria), Jarash (Jordan), Arles (France), Krems, Linz (Austria), Bremen (Germany), ReOrient (Sweden), Pavia (Italy), World Music Festival in San Francisco, New York, Cleveland (the USA).

He has performed in such prestigious halls as the "Palace of Arts" in Montreal, "Symphony Space" and "Merkin Concert" in New York, "Berklee Theatre" and "New England Conservatory" in Boston, "Royal Festival Hall", and "Queen Elizabeth Hall" in London, "UNESCO Palace" of Beirut, Cairo Opera House (Egypt), "Reciprocity", "House of the Cultures of the World" and "UNESCO Hall" in Paris, "Central Dionysia" in Rome, "Yerba Buena" in San Francisco, "Sodra Teatern" in Stokholm.

Since 1974, Marcel Khalifé has been composing music for dance which gave rise to a new genre of dance, the popular Eastern ballet (Caracalla, Sarab Ensemble, Rimah, and Popular Art Ensemble).

Marcel Khalifé has also been composing soundracks for film, documentary and fiction, produced by Maroun Baghdadi and Oussama Mouhamad among others.

He has also composed several purely instrumental works like The Symphony of Return, Chants of the East, Concerto Al Andalus- Suite for Oud and Orchestra, Mouda'aba (Caress) , Diwan Al Oud, Jadal Oud duo, Oud Quartet, Al Samaa in the traditional Arabic forms and Taqasim, duo for oud and double bass and most recently Sharq performed by the Italian Philharmonic Orchestra and the Piacenza Choir.

Marcel Khalifé's compositions have been performed by several orchestras, notably the Kiev Symphony Orchestra, the Academy of Boulogne Billancourt Orchestra, The San Francisco Chamber Orchestra, the Orchestra of the city of Tunis, the Royal Liverpool Philharmonic Orchestra, the Italian Philharmonic Orchestra, the Royal Oman Symphony Orchestra and the "Absolute Ensemble".

Since 1982, Marcel Khalifé has been writing books on music that reflect his avant garde compositions and the maturity of his experience.

His challenges, however, are not only musical in character. Interpreter of music and oud performer, he is also a composer who is deeply attached to the text on which he relies. In his association with great contemporary Arab poets, particularly Palestinian poet par excellence, Mahmoud Darwish, he seeks to renew the character of the Arabic song, to break its stereotypes, and to advance the culture of the society that surrounds it.

His lyrical recordings adds up to about 20 albums, the likes Promises of the storm, Ahmad Al Arabi, Weddings, Peace Be With you, Ode To A Homeland, Arabic Coffeepot, The Children, and Body(Al Jassad,) to name a few.

On his journey, Marcel Khalifé invents and creates original music, a novel world of sounds, freed of all pre-established rules. This language elevates him to the level of an ambassador of his own culture and to the vanguard of Near Eastern music in search of innovators.

Kilde:

The ANTI ISRAELI OCCUPATION and for a Free PALESTINE site: http://guerrillaradio.iobloggo.com/

Vakker poemvideo fra Iran

Vakker film som viser landskap og historisk arkitektur i Iran. Musikk: Dariush Eghbali med tittel "Rumi". Resitasjon: Molana. Poesi: Rumi. Filmen ble laget 2007 i anledning Rumis 800 års fødselsdag.God reise!

I died from minerality and became plant;
And from plant I died and became animal.
I died from animality and became man.
Then why fear disappearance through death?
Next time I shall die
Bringing forth wings and feathers like angels;
After that, soaring higher than angels -
what you cannot imagine,
I shall be that.

- Rumi -

Finn Coren, vokalist, komponist og multi-instrumentalist

Vokalist, komponist og multi-instrumentalist f. 28.03.1961 i Fosnavåg på Sunnmøre. En artist som har gjort seg bemerket med sin melankolske pop/rock og sine innbydende, psykedeliske lydmalerier.

Coren flyttet til Oslo som ung mann etter å ha reist mye utenlands og livnært seg med å holde konserter i små klubber og kneiper. Under disse utenlandsoppholdene bearbeidet han en rekke musikalske skisser som dukket opp på hans første album The Echoing Green i 1989. To av låtene på albumet – «Cheers To The Wild Boys»/«My Life Is My Art» – var blitt sendt ut på single året i forveien. Da hadde allerede en video av «My Life Is My Art» oppnådd stor oppmerksomhet på kortfilmfestivalen i Trondheim, og albumet som helhet ble da også berømmet for sin idérikdom. Blant musikerne som deltok var Gisle Aarlott (gitar), Bjørn Malmåsen (bass) og Knut Brovold (trommer). Produsenter var Ulf W.Ø. Holand, Trond Brede Andersen og Coren selv. Albumet ble utgitt på artistens eget selskap Luna Music.

Corens neste prosjekt var å slå seg sammen med moldenseren Trøst og sette musikk til tolv dikt av den irske poeten William Butler Yeats. Diktene var alle hentet fra samlingen Words For Music Perhaps fra 1930, og Coren & Trøst tok tittelen som en håpefull søknad fra Yeats. Det tok 60 år før søknaden ble innfridd, men så ble da også jobben tatt veldig seriøst. Coren & Trøst tok fellesnavnet A Full Moon In March og laget albumet Love’s Loneliness i 1990. Produsent var Ulf W.Ø. Holand, assistert av Coren & Trøst, og blant musikerne var Kyrre Sætran (bass), Nils-Arne Øvergård (gitar) og Rolf Recknagel (gitar). Dagfinn Koch hadde hånd om strykerne.

Etter en lengre periode uten kontrakt og plateutgivelser, vendte Finn Coren sterkt tilbake med tre nye plater på like mange år – alle utgitt på hans nyopprettede selskap Bard Records. Først ut var en musikalsk hyllest til den engelske dikteren, poeten og visjonæren William Blake. The Blake Project: Spring var en imponerende produksjon både visuelt (flott CD-hefte) og musikalsk, og albumet ble nominert til Spellemannprisen. Coren gjorde nok innspillinger til å kunne fylle en liten oppfølger – et slags etterord – i form av Spring: The Appendix i 1998. Begge disse utgivelsene fikk rosende omtale i det anerkjente tidsskriftet Blake, an Illustrated Quarterly, som leses verden over av Blake-tilhengere.

Lovecloud (1999) var et album preget av brusten kjærlighet, men man merket også en litt lysere og mer poppreget side ved artisten. Platen var delt i to –Poppermost og Darling Downs – og var dedikert Corens tre største inspirasjonskilder; Yeats, Blake og John Lennon. Platen hadde en sanghyllest til hver av disse. En rekke av landets mest anerkjente musikere deltok, og produsent var som vanlig Ulf W.Ø. Holand.

2008: "I draumar fær du" (Bard) - et dobbeltalbum med tekster til Olav H. Hauge. Se tidligere anmeldelser og artikler om Olav H.Hauge. Et meget sterkt album. Løp og kjøp!!!

The Echoing Green (Luna Music, 1989)
Love’s Loneliness (Kirkelig kulturverksted, 1990) utgitt som A Full Moon In March
The Blake Project: Spring (Bard, 1997)
Spring: The Appendix (Bard, 1998)
Lovecloud (Bard, 1999)
"I draumar fær du" (Bard, 2008) lansert på Poesifestivalen i Ulvik 20. september


Kilde:
Biografien er hentet fra "Norsk pop- og rockleksikon" fra Vega Forlag (2005). Redaktører for boken er Siren Steen, Bård Ose og Jan Eggum. Bidragsytere er Willy B, Arvid Skancke-Knutsen, Øyvind Holen, Svend Erik Løken Larsen, Vidar Vanberg, Marta Breen, Trond Blom, Eirik Kydland, Bård Ose, Siren Steen og Frode Øien. Boken kan kjøpes hos bokhandlerne eller bestilles direkte fra www.vegaforlag.no.

Sång till modet, 2000 av Mikael Wiehe

En sång till modet

Här är en sång till modet
Den är till alla dom,
Som vågar tro på morgonda’n
Fast natten är så lång
Här är en sång till modet
En liten, enkel låt
Det kanske verkar meningsløst
Men jag sjunger den ändå

Här är en sång til modet
Till glädje, hopp och skratt
Till dom som tror på kärleken
Fast hatet är så starkt
Till alla som slår sej samman
Til alla som ställer krav
Till dom som vet hur svårt det är
Och ändå säger ”ja”

Här är en sång till modet
Hos dom som vågar se
Som inte låter tysta sej
Men säger som det är
Till alla som bygger broar
Till alla som släpper in
Till dom som tror att människan
Kan göra det, hon vil

Här är en sång till alla
Som vägrar att ge opp
Till dom som kämpar vidare
Fast livet är så hårt
Till alla som vågar längta
Till nå’t, dom aldrig sett
Som inte låter kuva sej
Men håller på sin rätt

Här är en sång till modet
Den är från mej till dej
En liten enkel visa
Med det, jag helst vill säg’
Så vårda den väl och lär den
Och nynna den ibland
För då växer den och sprider sej
I hela Sveriges land

Sangen er hentet fra ”En sång till modet”, 2000 av Mikael Wiehe.
Teksten trykt i ”Sångerna” av Mikael Wiehe, Carlsson Bokförlag 2002. Viseboka er svært omfattende – hele 679 sider med tekster og besifret melodilinje til alle sangene. Anbefales.

Mikael Wiehes biografi fra 1946 - 2007

År för år

1945
På våren befrias Europa från nazismens tyranni av amerikanska och ryska trupper som omfamnar varandra vid Elbe. Den 4 maj blir Danmark fritt.
Jag avlas i juli.
Kriget mot Japan avslutas efter atombomber mot bland annat Hiroshima den 9 augusti.

1946
Jag föds den 10 april i Hedvig Eleonoras församling i Stockholm. Till min fars stora glädje lyckas min mor hålla sig över den nionde då Danmark flaggar på halv stång till minne av den tyska invasionen 1940.
Anledningen till att jag föds i Stockholm är att i Sverige finns penicillin om det skulle uppstå några komplikationer vid förlossningen. Allt avlöper dock väl och jag reser med min mor till far i Köpenhamn. Vi bor i Nyhamn på "den paene side". (I motsats till "den slemme side" där barerna och tatuerarateljéerna låg, det som nu har blivit den mondäna sidan.)
För evigt tjugo dagar efter mig föds kronprins Carl Gustaf, snart "Tjabo" kallad.

1947
Min bror Thomas föds den 18 september.

1950
Gustaf V – "V-Gurra" – dör efter 43 år som Sveriges kung. Sorgemusik på radion. Gustaf VI Adolf blir ny kung.

1951
När jag i februari kommer hem efter besök i Sverige har min far flyttat. Chokladen som jag hade gömt i ett skåp är också borta, vilket är det jag minns tydligast.

1952
Jag börjar skolan i Valby, nära Zoologisk Have i Köpenhamn, i augusti. Blir intervjuad i tidningen. Ska bli konstnär när jag blir stor därför att röd är en sån vacker färg.
I november flyttar jag med mor och bror till Malmö i Sverige: förort med parkettgolv, varmvatten och centralvärme. Vänstertrafik och klasskamrater som kallar mig dansk "skideröv", hånar mig för att jag har kortbyxor och för att jag sjunger på rasterna. De slår mig på vägen hem från skolan.

1953
Min mor tvingar mig att ta pianolektioner för pianofröken, som tycker att jag är "så begåvad". Jag lyckas så småningom gråta mig ifrån det. Då tycker min mor att jag ska börja fäkta florett istället. Fäktläraren heter Gargano och är en liten, hjulbent italienare. Jag flyr hellre.

1954
Jag börjar i tredje klass. Får manlig lärare och bara pojkar som klasskamrater. Flickorna återkommer inte förrän på gymnasiet.

1955
Jag börjar spela gitarr, en fyrsträngad tenorgitarr som jag får låna av morbror Lasse och stämmer om till vanlig gitarrstämning för att den ska bli lättare att spela på. En av de första sångerna jag lär mig är sången om Davy Crockett från Walt Disney-filmen med samma namn.
Hos min far hör jag Bill Haley sjunga "Rock Around the Clock" men jag tycker egentligen bättre om Caterina Valentes "Oh, mein Papa".
Den då fjortonårige Paul Ankas egen sång "Diana" får emellertid över mig på rätt musikalisk bana.
Rosa Parks vägrar lämna sin för vita reserverade plats i bussen i Montgomery i Alabama.
Motboken avskaffas till alla vuxnas stora glädje

1956
Jag får min första egna gitarr av min far när jag fyller tio. Den kostar trettio kronor i en lumpebod på Kattsundsgatan i Malmö.
Jag slutar folkskolan efter fjärde klass och kvalar på hösten, tillsammans med tre, fyra andra av mina klass-kamrater, in på realskolan: skärmmössa med så många silvertrådar som den klass man går i och terminsavgift. Vi kallas föraktfullt för "bissingar" av våra gamla klasskamrater.
I oktober utbryter Ungernrevolten mot det kommunistiska styret. Jag följer spänt rapporterna i radio. De är på skånska. Det väcker mycket upprörda känslor. Jag blir besviken när tidningar och radio flyttar uppmärksamheten från Budapest till Suezkanalen som den egyptiske presidenten Nasser har nationaliserat varpå Storbritannien och Frankrike anfaller Egypten. "Hitler hat ins Wasser gefallen und Nasser geworden" är ett skämt jag minns.
Jag tror jag blev vuxen det året.

1957
Sovjetunionen skickar upp den första satelliten – Sputnik – i en bana runt jorden. Senare samma år får hunden Laika följa med. Vi står i mörkret vid stranden och ser den rörliga stjärnan.
Jag lyssnar på skiffelmusik på S:t Andreasklubben och på Lonnie Donegans "Rock Island Line" på radio.
På hösten röstar Sverige om ATP, allmän tjänstepension, och läroverksungdomarna från Slottsstaden där jag bor kastar grus på socialdemokraternas valbussar.
I New York är det premiär på Leonard Bernsteins musikal West Side Story men det vet jag inte förrän många år senare.

1958
Jag lyssnar på Elvis Presleys "Jailhouse Rock" (med ett omslag som The Clash plagierar många år senare till sin London Calling-skiva). Tommy Steeles "Rock with the Caveman" och Kingston Trios ballad om Tom Dooley. (Många år senare uppträder jag i Västervik tillsammans med gruppens bassångare, han som sjunger "Well, now boys".) Jag läser om Rock-Ragge, Little Gerhard, Boris, Rock-Olga med flera i Bildjournalen.
Jag spelar i mitt första band (som jag tror hette Teddy Boys). Jag minns att vi spelade "Love Me Tender", "Wear My Ring Around Your Neck" och "Teddy Bear" – alla Elvislåtar – och "Bye Bye Love" av Everly Brothers. (Jag hörde dem igen i Grieghallen i Bergen 1996 under vår återföreningsturné med Hoola Bandoola Band. De sjöng fortfarande ohyggligt tight.)
Det året avskaffades lärarnas rätt att slå eleverna till stor glädje och lättnad för bland andra mig som året innan hade fått en fet lusing för att jag hälsat på en lärare utan att först ta upp händerna ur byxfickorna.
I Little Rock i Alabama börjar den första svarta eleven i en skola för vita under militärt beskydd.
Elvis gör lumpen och sjunger på tyska. Vilket nerköp!

1959
Den 1 januari marscherar Fidel Castros gerillasoldater in i Kubas huvudstad Havanna.
Dalai lama flyr undan kineserna från Tibet till Indien.

1960
Jag köper mina första jazzskivor med Duke Ellington och Bix Beiderbecke.
Jag ser – 14 år gammal – min första barnförbjudna film, "Bron över floden Kwai", med Alec Guinness i huvudrollen. Jag bygger en en meter hög modell av bron i Meccano.
Jag får sämst betyg i min klass. Tvingas gå om.
Den 21 mars dödar sydafrikansk polis 69 fredliga demonstranter i det svarta bostadsområdet Sharpeville utanför staden Vereeniging i Transvaal.
Caryl Chessman avrättas i gaskammaren i San Quentin fängelset efter att i tolv år ha överklagat sin dödsdom.

1961
Jag blir konfirmerad.
John F. Kennedy blir USA:s president efter Dwight Eisenhower. Han gör ett misslyckat invasionsförsök i Grisbukten på Kuba.
Jag åker på språkresa till Regensburg i södra Tyskland.
Den 13 augusti börjar den Tyska Demokratiska Republiken (Östtyskland) bygga "den antikapitalistiska skyddsvallen" (Berlinmuren).
FN:s svenske generalsekreterare, Dag Hammarskjöld, störtar i Ndola i nuvarande Zambia.

1962
Jag hittar en altsaxofon på morbror Göstas vind och börjar öva på den. Spelar med Harry, Kenneth, Göran och Torbjörn.
Jag debuterar offentligt som saxofonist på studentfest, där jag gör succé genom att spela Frankie Trumbauers solo på "I'm Coming Virginia". Sen blir jag mycket törstig och märker inte att man har hällt vodka i apelsinjuicen. Jag dricker tills jag svimmar.
Jag tar realexamen. Man får en grå mössa.
Jag åker på språkresa till Torquay i södra England där jag lyssnar på vaudevilleorkestern The Temperance Seven och läser Ernest Hemingways novellsamling "Men without Women".
Jag börjar gymnasiet.
På hösten går jag ensam en kväll på Sergels väg i Malmö och tror att jorden ska gå under. Sovjetunionen har installerat kärnvapen på Kuba och USA hotar att atombomba raketbaserna. Sovjet backar. Jag klarar mig.
USA placerar den första människan, John Glenn, i en bana runt jorden. Han åker tre varv innan han landar i Atlanten.
Algeriet blir självständigt från Frankrike efter ett långt och blodigt befrielsekrig.

1963
Genom Görans Skyttes rekommendationer blir jag medlem i Cooling's Traditional Jazzmen under ledning av Hans Carling. Bandet turnerar med bland andra klarinettisten Mr. Acker Bilk. Vi spelar på Stockholms konserthus och på Gazell Club på Öster Långgatan i Stockholm. Vi ackompanjerar den amerikanske klarinettisten Albert Nicholas och spelar förband till Quincey Jones på Landskrona jazzfestival. (Quincey minns det när vi träffas på Nelson Mandelas presidentinstallation i Pretoria 1994.) Vi spelar med Papa Bues jazzband på Old Fellow Palæett i Köpenhamn. Jag är med på min första skiva. Jag skriver min första melodi som jag döper till "Up in Michigan" efter en novell av Ernest Hemingway.
Jag läser Dalai lamas bok "Mitt land och mitt folk".
Den 22 november sitter jag hemma hos Göran Skytte i hans rum när hans mamma kommer in till oss och berättar att president Kennedy har blivit skjuten. Lyndon B. Johnson blir USA:s president.

1964
På sommaren säger jag upp mig från Hans Carlings orkester. Liftar till England. På en eftermiddagsföreställning för pensionärer ser jag den första Beatlesfilmen, "A Hard Day's Night". Jag är såld.
Liftar senare på sommaren runt i södra Frankrike där jag gång på gång missar Beatles uppträdanden på olika tjurfäktningsarenor.På hösten bildar vi jazzbandet Blunck's Lucky Seven. Jag och Frans Sjöström spelar saxofon, Leif Blunck spelar trumpet, Povel Randén trombon, Björn Franzén bas, Klas Hellkvist banjo och Lars Åke Hjort trummor. Jag skriver de flesta arrangemangen.
Duke Ellington ger sin årliga konsert på Stadsteatern i Malmö.

1965
Blunck's Lucky Seven gör 43 spelningar under året, bl.a. på Pistolteatern i Stockholm. På dem tjänar jag sammanlagt 1.538 kronor. Jag, Frans Sjöström och Kenneth Arnström i Kustbandet från Stockholm konkurrerar om vem som är bäst saxofonist.
På sommaren liftar jag till Paris med en annan Kenneth där vi lyssnar på Django Reinards son, som försöker spela gitarr som sin far. Sen åker jag vidare till Spanien. Jag lyssnar på flamenco och ser El Cordobez fäkta på Plaza Monumental i Barcelona.
Louis Armstrong spelar i Malmö folkets park. Vi får träffa honom bakom scenen.
Min syster Nana föds den 3 maj.

1966
Den 10 april, när jag fyller tjugo, spelar Blunck's Lucky Seven på Gazell Club i Stockholm. I pausen spelar vi på Gyllene Cirkeln när Art Farmer pausar.
Blunck's Lucky Seven spelar in en EP med fyra nummer, bland andra "Up in Michigan". Min bror Thomas spelar banjo. Skivan ges inte ut förrän 1999.
På våren tar jag studenten. Efter tre veckor i Paris rycker jag in på P2 i Hässleholm. Lyssnar på Charlie Parker, läser Arnold Schönbergs harmonilära och tränar saxofon i ett rum på logementets vind. Börjar som officersaspirant, slutar som malaj. Frikallas i december.
The Beatles ger ut LP:n Revolver.
Jag ger min bror Bob Dylans Blonde on Blonde i julklapp.
Jag medverkar som arrangör och saxofonist på en singel med malmöbandet Moderations där Peter Clemmedson och Per-Ove "Muffe" Kellgren ingår. Låtarna på singeln är "Shake" och "Hard to Forget".

1967
Jag flyttar hemifrån och börjar läsa i Lund.
Jag slutar i Blunck's Lucky Seven.
Mohamed Ali vägrar att låta sig inkallas till militärtjänstgöring i Vietnam. "No Viet Cong ever called me nigger".
Den 2 juni skjuts Bennie Ohnesorg ihjäl av västberlinsk polis under en demonstration mot ett statsbesök av shahen av Iran.
Fredspristagaren Bertrand Russel sammankallar en tribunal i Stockholm för att undersöka om USA begår krigsförbrytelser i Vietnam.
Jag ersätter Gunnar Bernstrup i min brors trio The Moccers. (Namnet kommer från filmen A Hard Day's Night. Någon frågar Ringo Starr: "Are you a mod or a rocker?" Han svarar: "I'm a mocker!")
På sommaren spelar vi på gator och restauranger i Paris. Går med hatten.
Den 3 september går Sverige över till högertrafik.
På hösten medverkar Moccers i TV-programmet "Open Door", där jag sjunger "Baby, Decide", en av mina nyskrivna sånger på engelska. Sverige har då bara en TV-kanal. Att få vara med där är en stor händelse.

1968
Ett händelserikt år …
I Paris revolterar studenterna i maj. I Stockholm ockuperar studenterna sitt kårhus.
I Båstad stoppar demonstranter Davis Cup-matchen mellan Sverige och dåvarande apartheidstaten Rhodesia (nuvarande Zimbabwe). Demonstranterna (av vilka många är mina vänner) kallas i pressen för lortiga ligister, slödder, pöbel, mobb, yrkesdemonstranter, långhåriga saker och vilda djur. I USA skjuts Martin Luther King och Robert Kennedy ihjäl.
Kriget i Vietnam fortsätter. Löjtnant Calleys C-kompani massakrerar fyrahundra civila i Song My och FNL går till anfall i Tet-offensiven.
Tommie Smith och John Carlos gör black power-hälsning på prispallen vid OS i Mexico city.
Jag liftar till Marocko. På vägen dit, i Malaga, träffar jag Ron som berättar om en fantastisk ny film, The Graduate (Mandomsprovet) med en ny skådis som heter Dustin Hoffman.
I augusti invaderar Sovjetunionen Tjeckoslovakien och gör slut på den så kallade Pragvåren, försöket att skapa en "socialism med mänskligt ansikte". Alexander Dubcek avsätts.
The Moccers fortsätter att spela och göra TV-program.
Jag säljer min altsax för att få pengar till hyran (35 kr/mån.).
Ingmar Bergman gör filmen "Skammen".
Bob Dylan ger ut LP:n "John Wesley Harding", som jag tror textmässigt är inspirerad av Lars Gustafssons novellsamling "Förberedelser till flykt".

1969
Jag skriver 3-betygsuppsats i litteraturhistoria om den amerikanske författaren Henry Miller.
Jag skriver min första sång på svenska, "Måndåren", om ett olyckigt kärleksförhållande.
På sommaren åker jag "som vanligt" runt i Spanien. Följer tjurfäktningarna från ståplats i solen i Pamplona, Valencia och Malaga.
Den 21 juli på kvällen, medan Neil Armstrong och Edwin Aldrin stiger ut på månen, sitter jag inlåst på ett hotellrum där dörren har gått i baklås.
The Moccers kommer på fjärde plats i finalen i Sveriges Radios popbandstävling. Etta blir AD lib, ett sorts embryo till Kebnekaise.
På hösten studerar jag vid sociologiska institutionen i Lund – själva centrum för ifrågasättandet av den bestående ordningen. Kapitel 24 i första boken av Marx Kapitalet som behandlar den ursprungliga ackumulationen inspirerar mig att skriva "Vävare-Lasse". (Musikaliskt är den släkt med The Beatles "Hey Bulldog".)

Gruvarbetarna strejkar i Malmberget.
Bo Widerberg gör filmen "Ådalen -31".
Jag lyssnar på The Band och Simon och Garfunkels "The Boxer" och läser Jan Myrdals "Samtida".
Gunder Hägg (senare Blå Tåget) ger ut LP:n "Tigerkaka".
Pugh Rogefeldt ger ut den första rockskivan på svenska, "Ja, dä ä dä", och jag imponeras av att han i alla intervjuer säger att det inte är viktigt för honom att vara rockstjärna.

1970
Den 4 maj skjuter amerikansk militär ihjäl fyra demonstrerande studenter på Kent State University i Ohio. Neil Young skriver sången "4 Dead in Ohio".
Jag jobbar i Malmö Bokhandel och spelar på Teater 23 med i Apollinaires pjäs Brösten på Tiresias. (Jag medverkar i rollen som "Sansibars folk" utklädd till kines liksom på omslaget till "Vem kan man lita på?")

På sommaren besöker jag hippielägret i Thy i nordvästra Jylland. (John Lennon och Yoko Ono kommer dit på hösten och klipper av sig håret. Thy-lägrets medlemmar flyttar senare till Köpenhamn och grundar "fristaten Christiania" på samma gata där min far bor.)
Jag blir ombedd att leda repetitionerna för bandet Spridda Skurar där bland andra Jacques Werup är med. Det slutar med att jag, Björn Afzelius, Peter Clemmedson, som en sorts fortsättning på det upplösta The Moccers, bildar Hoola Bandoola Band. En av de första sånger vi tränar in är Crosby, Stills, Nash & Youngs "Suite Judy Blue Eyes". Den är länge vårt paradnummer.
Vietnamkriget fortsätter. Engelska och amerikanska liberaler och svenska socialdemokrater vill ha "Fred i Vietnam". Vänstern kräver "Seger åt FNL". Jag skriver sången "Fred (Till Melanie)" med refrängen "Är det verkligen fred vi vill ha, till varje tänkbart pris?" (Musikaliskt är den inspirerad av Rolling Stones "Sympathy for the Devil" och The Beatles "Hey Jude".)
I september krossar Jordaniens kung Hussein palestinska gerillastyrkor i sitt land. Palestinier bildar organisationen Svarta september.
Salvador Allende väljs till Latinamerikas förste socialistiska president i Chile.
Gruppen Contact ger ut "Hon kom över mon", en musikalisk blandning av rock och svensk folkmusik. Inte så långt från The Band.
Niklas Törnlund lär mig spela amerikansk fingerpicking på gitarren.
Joni Mitchell ger ut "Ladies of the Canyon" med bland annat sången om Woodstock (som inspirerar mig till sticket på "Keops pyramid").
Jag tar min fil.kand-examen.

1970
På våren medverkar Hoola Bandoola Band (som nu har utökats med Arne Franck, bas och Per-Ove "Muffe" Kellgren, trummor) i Rune Hallbergs radioprogram "Midnight Hour". Rune Hallberg, som känner direktören för Polar Records, Stikkan Anderson, ber honom lyssna på programmet. Vi får skiverbjudande.
I samma veva går jag på konsert med The Temperance Seven på
Swing Inn i Malmö bland annat för att intressera dem för en sång – "Heather" – som jag har skrivit. (Det lyckas. De spelar in den och ger ut den i England. Den säljer i 127 ex.) På Swing Inn träffar jag Roger Wallis från det nystartade skivbolaget MNW, där bland andra Contact spelar in. Han lovar att lyssna på ett band med Hoola Bandoola Band. (Lyckad kväll … Efter The Temperance Seven-konserten åker vi till Lund, där vi lyssnar på International Harvester – senare Träd, Gräs och Stenar.)
Hoola har nu kontakt med två skivbolag! Till Stikkan Andersons stora förtret väljer vi MNW. Han hade hoppats att vi skulle bli kompband till Lena "Är det konstigt att man längtar bort nå'n gång?" Andersson.

I maj åker Hoola (där nu också Povel Randén, piano och Håkan Skytte, slagverk blivit med) till Vaxholm och spelar in sin första LP, "Garanterat individuell". (Samtidigt som vi står i studion slåss folk i Kungsträdgården mot polisen och Hjalmar Mehrs gatuarbetare och räddar almarna vid Tetleys tehus. Långt senare, 1990, skriver jag en sång om det, "Trädet".) När vi är i Stockholm passar vi på att spela på Gyllene Cirkeln och Gärdesfesten. Sen åker vi hem till Malmö och spelar på den första Folkfesten (som liksom Gärdesfesten saknar polistillstånd och fördöms i pressen).
Pierre Fränckel sätter upp Fernando Arrabals Franco-kritiska drama "...och dom satte handklovar på blommorna" på Malmö Stadsteater.
På hösten kommer "Garanterat individuell" ut, får goda recensioner och säljer i 15.000 ex. Break-even ligger på den tiden på ungefär 2.000 ex. (Den engelska skivan, "Hoola Bandoola Band Export", som vi spelat in samtidigt kommer inte ut. Personalen på SAM-Distribution tycker att texterna är småborgerliga. Några av dessa sånger finns med i Hoola-boxen "Ingenting förändras av sej själv", som kom ut i samband med Hoolas återföreningsturné 1996.)

1972
Söndagen den 30 januari "Bloody Sunday" dödar brittiska fallskärmsjägare tretton katolska demonstranter och invaderar bostadsområdet Bogside.
Hoola Bandoola Band gör 86 spelningar under året, bland annat i Emmaboda med Lasse Gullin, i Linköping med Ben Webster, i Eskilstuna med Blå Tåget och i TV:s "Oppopoppa" med Tomas Ledin och Claes "Clabbe" af Geijerstam.

"Garanterat individuell" nomineras till Grammis. Vinner gör Philemon Arthur and The Dung med "In kommer Gösta" med flera låtar. Grammofonbranschen blir så frustrerad över juryns beslut att utmärkelsen läggs ner och inte återuppstår förrän 1987.
Jag börjar jobba kulturpolitiskt i Malmö folkfestkommitté med bland andra Lars Åberg, Lasse Hejll och Eva Remaeus.
På sommaren åker jag till Kalifornien för att jobba i den demokratiske presidentkandidaten George McGoverns valkampanj. (Det hjälper inte. Richard "Tricky Dick" Nixon blir USA:s nästa president.) Åker runt i Mexiko.
Svarta september slår till mot israeliska idrottsmän i samband med OS i München.
Cornelis Vreeswijk, som har bosatt sig i Skåne, bjuder hem Hoola på middag. Han vill att vi ska kompa Monica Thörnell. Vi vill fortfarande inte vara ett kompband. (Cornelis ger mig också en massa texter som han ber mig sätta musik till. Eftersom han sen aldrig hör av sig använder jag en del av melodierna på Hoolas tredje LP, På väg.)
På hösten kommer Hoolas andra LP," Vem kan man lita på?" Mats Olsson utnämner den i tidningen Arbetet till den bästa svenska rockskivan någonsin. Den ligger i sexton veckor på Kvällstoppen, försäljningslistan. (Eftersom vi inte tycker att man kan tävla i musik, förbjuder vi våra sånger att bli nominerade till Svensktoppen, omröstningslistan.)
Hoola medverkar på en Hanoi-gala i Lund där Hans Alfredson är konferencier. Galan bombhotas och 2.000 mänskor tvingas utrymma Sparta där galan hålls.
Vid jultid terrorbombar USA Hanoi i Nordvietnam. Olof Palme jämför i ett berömt tal med Guernica, Sharpeville och Treblinka.
Jag lyssnar på Neil Youngs "Harvest", John Lennons "God" och Robert Karl-Oskar Brobergs "Jag letar efter mig själv".

1973
Hoola Bandoola Band gör 139 spelningar och turnerar med Södra Bergens Balalajkor, Kustbandet, Robert Broberg och Peps Persson. Vi spelar även utanför LM Ericsons fabrik i Olofström där företagsledningen har förbjudit arbetarna att lyssna på Hoola på arbetstid.
Journalisterna på tidningen FiB-kulturfront, Jan Guillou och Peter Bratt, arresteras i samband med IB-affären. De har avslöjat att socialdemokratiska partiet genom Informationsbyrån har bedrivit olaglig underrättelseverksamhet mot svenska vänsterorganisationer. Jag skriver "Danslåt för yttrandefriheten" och Hoola spelar in pengar som hjälp till journalisternas rättegångskostnader.
På hösten kommer Hoola Bandoola Bands tredje LP, "På väg", ut. Mats Olsson utnämner den i Arbetet till den sämsta svenska rockskivan någonsin.
Bo Widerberg ber Hoola att göra musiken till hans film "Fimpen". Vi tackar nej. Jag är inte fotbollsintresserad.
Den 11 september tar Augusto Pinochet makten i Chile genom en USA-stödd kupp. Tusentals mänskor mördas, bland andra sångaren Victor Jara. Hundratusentals mänskor tvingas i landsflykt. Många kommer till Sverige.
Jan Hammarlund spelar in "Vem kan man lita på?" (Men också "Flamma stolt mot dunkla skyar", där han tillsammans med Turid Lundkvist uppmanar folk att bränna den amerikanska flaggan. Sången förbjuds.)
Nationalteatern ger ut LP:n "Livet är en fest".
Gustaf VI Adolf dör. "Tjabo" blir kung.

1974
Första halvåret gör Hoola Bandoola Band 91 spelningar. Vi gör bland annat en lång turné med Robert Broberg.
Den 25 april störtas diktaturen i Portugal genom "Nejlikornas revolution". Unga radikala officerare tar makten. De tidigare kolonierna Angola och Moçambique blir självständiga.
Richard Nixon tvingas som förste amerikanske president att avgå i förtid efter sin inblandning i Watergateskandalen. Han har i hemlighet låtit avlyssna Demokraternas partikonvent.
Under hösten tar Hoola paus.
Jag studerar ekonomisk historia i Lund och läser Sven Lindqvist, Leo Huberman och Gunder Frank, vars teorier inspirerar mig att skriva sviten "Elden är lös".
Jag ser min första föreställning av en "fri" teatergrupp, Skånska teaterns uppsättning av Bertolt Brechts "Den kaukasiska kritcirkeln". Den gör djupt intryck. Jag är länge efter förälskad i Grushe.
Björn Afzelius spelar in och ger ut sin första egna skiva, "Vem är det som är rädd?", som blir en stor framgång.
Peps Blodsband ger ut sången "Falsk matematik".
Abbas sång "Waterloo" vinner schlagerfestivalen i Brighton i England.

1975
Efter speluppehållet kommer Hoola Bandoola Band på våren tillbaka med musikteaterföreställningen "Sture Starring Story" som vi gör tillsammans med bröderna Michael och Thomas Segerström i Tidningsteatern. Föreställningen handlar om popstjärnan Sture Starring (spelad av Björn Afzelius) och hans uppgång och fall när han först upptäcks och sedan dumpas av den skrupelfrie managern Spånet Andersson. Jag skriver bland annat "Älska mej, Bill", "Tillbaka (Stures sång)" och "Dom bara luras" till pjäsen, där vi för första gången sjunger på skånska.
Sverige står som värd för den europeiska schlagerfestivalen. Alla som inte spelar schlagermusik – symfoni-, jazz-, rock-, pop-, och folkmusiker, sångare med flera – arrangerar en alternativ schlagerfestival. Det spelas gatuteater och det kommer utländska gäster. (Bland andra Peggy Seeger som spelar sin "Song of Choice", som jag tio år senare översätter till "Valet" och spelar in med Björn på vår gemensamma skiva.) Hoola Bandoola Band och Tidningsteatern spelar "Sture Starring Story" på Jarlateatern i Stockholm.
Den 25 april ockuperar Kommando Holger Meins den tyska ambassaden i Stockholm. Två ambassadtjänstemän och två ockupanter dödas. Ambassaden sprängs.

Den 30 april spelar Hoola Bandoola Band på Chateau Neuf i Oslo när arrangören kommer in på scenen och meddelar att FNL har segrat och marscherat in i Saigon. Dagen efter när segern firas på Oslos gator går Hoola Bandoola Band bredvid orkesterbussen som kör i fem kilometer i timmen över ett glashalt Hardangervidda på väg mot Bergen. Färden tar två dygn men vi lyckas börja konserten bara tjugo minuter försenade.
I juni spelar vi på Roskildefestivalen.
Jag gör sommarprogram i radion. Spelar alla de sånger jag tycker bäst om, bland andra Mikis Theodorakis, som jag just "upptäckt". Avslutar med "Internationalen" på kinesiska. Orsakar enligt uppgift den värsta folkstormen i radion dittills. Förstår inte alls varför. Sen åker jag till Lissabon och upplever revolutionen på nära håll.
I augusti möter Sverige Chile i tennis i Båstad. Tusentals människor har engagerat sig mot att matchen spelas. Jag skriver sången "Stoppa matchen" med John Lennons "Power to the People" som förebild. Demonstranterna lyckas inte stoppa matchen men deras slagord utanför arenan hörs i den chilenska
TV-sändningen.
Hoola Bandoola Band ger ut sin fjärde och sista LP, Fri information. Björn Afzelius har skrivit fyra av låtarna.
På tvåårsdagen av kuppen i Chile den 11 september spelar vi på Stockholms konserthus. Arja Saijonmaa, den chilenska gruppen Inti-Illimani och Victor Jaras änka Joan står också på scenen. Tage Erlander och Olof Palme sitter på första raden. När jag säger att Sverige har svikit Chile under Allendes regering genom att böja sig för de amerikanska bolagen och inte importera chilensk koppar, hyssjar den socialdemokratiska publiken. Tage Erlander skruvar på sig.
I oktober gör Hoola Bandoola Band sin sista konsertturné tillsammans med den chilenska duon Los Amerindios (Julio Numhauser och Mario Salazar) och Göran Skytte som spelar svensk folkmusik på flöjt.
Spaniens diktator Francisco Franco dör i november.

1976
I Malmö har de fria kulturarbetarna tröttnat på den socialdemokratiska kulturpolitiken och bildat Victoriakommittén. Vi ockuperar Victoriabiografen för att rädda den från rivning och göra den till ett alternativt kulturhus. Jag sitter i en "sambandscentral" på Teater 23 ett kvarter bort. Två poliser patrullerar utanför biografen och uppmanar oss att "ta det försiktigt med inredningen". Inte en kravallpolis så långt ögat ser.
Hoola Bandoola Band och Tidningsteatern, utökad med Bim Vreeswijk och Ingela Ström, gör en ny musikteaterföreställning – "Kaninerna på Navarone". Jag skriver "Sången om CIA" och "Sången om det internationella kapitalet".
Den 30 april gör vi vår sista föreställning på Per Brahegymnasiet i Jönköping.

Den 1 maj upplöser vi Hoola Bandoola Band.
Svarta skolungdomars uppror i Soweto i Sydafrika mot undervisning på boernas språk afrikaans resulterar i nära 600 döda.
Jag åker på semester till Grekland, där den USA-stödda militärjuntan just har fallit och hamnar av en slump i motståndsmannen George Panagoulis begravningståg i Aten tillsammans med en miljon greker.
Sveriges Radio sänder varje vecka ett satirprogram kallat "Kabaré Öppen Kanal". Jag blir ombedd att stå för musiken och bildar på hösten Kabaréorkestern med Frans Sjöström, Göran Skytte och Ale Möller. Vi spelar alla sorters musik: jazz, kabarémusik, folkmusik och medeltida och nutida konstmusik blandat med egna kompositioner.
De borgerliga partierna vinner valet. Jag skriver "Teaterlåten (Vara som man inte är)".

1977
Nationalteatern, Narrenteatern, Tidningsteatern, Musikteatergruppen Oktober, Nynningen med flera gör "Vi äro tusenden", det så kallade "Tältprojektet" om den svenska arbetarrörelsens historia. Jag är med och bär gradänger i Malmö.
Skivbolaget Amalthea bildas i Malmö.
Dan Hylander spelar in min översättning av Bob Dylans "Percy's Song", "Min älskade stod inför rätten idag".
Greg Fitzpatrick spelar in "Keops pyramid" på sin skiva "Det persiska äventyret", där han är en av de första i Sverige som använder synthesizer.
Jag lyssnar på Ry Cooder och systrarna McGarrigle och läser
Lars Gustafsson, Sven Delblanc och Eyvind Johnson.

1978
Finn Zetterholm och Kabaréorkestern ger ut LP:n "Längtans blåa elefant".
Kabaréorkestern, nu utökad med Anders "Chico" Lindvall på gitarr och Mats "Mackan" Englund på bas och Per-Ove "Muffe" Kellgren från Hoola Bandoola Band, ger ut LP:n "Sjömansvisor", som bland annat innehåller sången om Titanic.
På sommaren spelar jag, Björn Afzelius, Ulf Dageby och Bertil Goldberg under namnet Los Suecos på ungdomsfestivalen på Kuba.

1979
Shahen av Iran störtas och den 1 april anländer Ayatolla Khomeiny till Teheran.
Sovjetunionen invaderar Afghanistan.
Los Suecos, nu också med Povel Randén och Per-Ove "Muffe" Kellgren turnerar på Kuba.
En kärnkraftreaktor på Three Mile Island i USA havererar.
FSLN, den sandinistiska fronten, segrar i Nicaragua. Diktatorn Anastasio Somoza, vars familj med USA:s stöd haft makten sedan 1937, tvingas lämna landet.
Kabaréorkestern ger ut LP:n "Elden är lös".

1980
Sverige folkomröstar om kärnkraften.
Titanic används av kärnkraftmotståndarna som symbol för teknikens opålitlighet.
SAF lanserar kampanjen "Satsa på dig själv!" Jag skriver "Allt vad jag begär".
Fackföreningen Solidaritet bildas i Polen av Lech Walesa, Anna Walentynowicz och Alina Pienkowska.
Jag skriver "Strebersång" till en film om Handelsdepartementet av Carl-Henrik och Stefania Svenstedt. (Sången kommer aldrig med i filmen.)
Jag skriver krönikor i Vpk:s tidning Ny Dag.
Marianne Faithfull ger ut skivan "Broken English".
Ebba Grön ger ut singeln "Ung och kåt/Staten och Kapitalet".
John Lennon mördas. Jag skriver "Kom hem till mej så gör vi nåt ihop".
Jag ger ut min första sångbok.

1981
Ronald Reagan tillträder som USA:s president.
Jag bildar gruppen Mikael Wiehe, Nyberg, Franck & Fjellis. Vi ger ut skivan "Kråksånger".
Jag översätter Bob Dylans "The Times They Are a Changin'" till Dan Tillberg. Döper den till "Vi låter oss inte besegras".
Spelar i Sverige med de kubanska trubadurerna Silvio Rodriguez och Pablo Milanes.
Lyssnar på The Polices “Ghost in the Machine" och Grace Jones “Nightclubbing".
Köper en Prophet One-synt.
Blir far.

1982
Mikael Wiehe, Nyberg, Franck & Fjellis ger ut "Dom ensligas allé", en LP med Bob Dylan-översättningar.
Jag översätter John Lennons "Mother" ("Mamma") till Dan Tillberg.
Jag skriver musik till pjäsen "Grindslanten" av Christina Claesson.
Jag och Björn Afzelius spelar tre sånger i TV-programmet "Måndagsbörsen". Det är första gången vi spelar ihop sen Hoola Bandoola Band och blir den första av ett par hundra duokonserter vi gör tillsammans. Intäkterna från vartannat framträdande skänker vi bort till bland annat Amnesty, Chilekommittén, Röda Halvmånen med flera organisationer.
England tar i april tillbaka Las Malvinas (Falklandsöarna) efter Argentinas invasion. Den USA-stödda argentinska militärjuntan faller efter att ha låtit 30.000 av sina landsmän "försvinna" i "det smutsiga kriget" mot oppositionen.
Israels försvarsminister Ariel Sharon låter i september kristen milis massakrera hundratals palestinier i de libanesiska flyktinglägren Sabra och Shatila.
Jag lyssnar på Peter Gabriel och Kraftwerk.

1983
Jag bildar Mikael Wiehe & Co med Jan Erik "Fjellis" Fjellström, Annie Bodelsson, Johan Valentin, Joakim Rooke och Hans Åkerhjelm. Vi ger ut LP:n "Lindansaren".
Imperiet spelar in "Fred" från Hoolas första skiva.
USA invaderar Grenada. Öns socialistiska regering störtas.
Jag lyssnar på Tom Waits.

1984
Mikael Wiehe & Co gör 104 spelningar bland annat med körer i Norrland. Körprojektet resulterar i TV-program och skivan "Mikael Wiehe i Sverige".

1985
Mikael Wiehe & Co ger ut LP:n "Hemingwayland".
Jag får Aftonbladets kulturpris.
Vi gör 113 spelningar. Uppträder på svensk kulturvecka i München.
Jag tar initiativet till ANC-galan, två konserter på Skandinavium i Göteborg där stora delar av den svenska rockeliten spelar in tolv miljoner kronor till kampen mot apartheidsystemet i Sydafrika. Olof Palme talar. Jag skriver "Berg är till för att flyttas" med Tomas Ledin och "Soweto" med Eddie Nyström.

1986
Jag blir far för andra gången.
Olof Palme mördas. Jag skriver "Natten" med Björn Afzelius. Vi närvarar vid hans begravning i Stadshuset i Stockholm.
Kärnkraftverket i Tjernobyl havererar. Mitt barn får inte leka i sandlådan.
På sommaren gör jag och Björn Afzelius tjugo konserter och spelar in en miljon kronor till den sandinistiska regeringen i Nicaragua som försöker försvara sig mot de kontrarevolutionära invasionsstyrkorna stödda av Reagan-administrationen i USA.
På hösten gör jag och andra artister från Sverige och de afrikanska så kallade Frontlinestaterna (som gränsar till Sydafrika) konserter till stöd för kampen mot apartheid.
Sven-Olle Olsson i Sjöbo ger den svenska främlingsfientligheten ett ansikte.
Jag översätter Peggy Seegers "Song of Choice" till "Valet".
LP:n "Björn Afzelius & Mikael Wiehe" kommer ut. Säljer över 300 000 ex. det första året.

1987
Björn och jag spelar förband till Sting på Roskildefestivalen i Danmark.
Jag är gäst på ANC-konferens i Harare i Zimbabwe. Träffar Oliver Tambo, ANC:s president i exilen. Skriver "Weekend i Harare".
Jag och Björn Afzelius framträder på Johanneshov tillsammans med Imperiet, Little Steven, Jackson Browne och Nicaraguas kulturminister Ernesto Cardenal. Konserten sänds via satellit i Nicaragua. Överskottet, en miljon kronor, går till renoveringen av Ruben Darío-teatern i Managua.
Sveriges vapenexport debatteras. Jag skriver sången om Bofors.
Angolaner och kubaner besegrar sydafrikanska styrkor vid Cuito Cuanavale i södra Angola. Det blir början till apartheidregimens fall.
Jag lyssnar på Bruce Springsteens "Tunnel of Love" och läser Olof Lagercrantz, Ryszard Kapusinski och Isak Deutcher och ser Tom Waits uppträda i Malmö.

1988
Jag och Björn Afzelius åker till Nicaragua. Träffar ministrar och konstnärer. Spelar för svenska biståndsarbetare.
Saddam Hussein låter den irakiska armén använda gas mot kurdiska civila i Halabja.
Jag deltar i FN-konferens mot apartheid i Aten tillsammans med Henrik Strube, Arja Saijonmaa, Little Steven, Johnny Clegg, Harry Belafonte, Glenda Jackson, Melina Mercouri, Nadine Gordimer, Wole Soyinka med flera.

Augosto Pinochet blir bortröstad från makten i Chile.
"Basin Street Blues" kommer ut på LP och CD. Bo Widerberg gör videos till flera av sångerna.
Jag turnerar med "Basin Street Blues", min mest genomarbetade scenföreställning hittills.
Jag åker till Nicaragua igen i december för att närvara vid invigningen av Ruben Darío-teatern i Managua tillsammans med Gnags från Danmark och Imperiet och Marco Ríos från Sverige.
Jag lyssnar på Leonard Cohens "I'm Your Man".

1989
Jag får Grammis som 1988 års textförfattare.
Nelson Mandela friges efter 27 år i fängelse. Lech Walesa tvingar fram fria val i Polen. Jag skriver "Som en stormvind".
Den kinesiska regeringen låter massakrera protesterande kinesiska studenter på Himmelska Fridens torg i Peking.
Jag börjar skriva "Kejsaren av Kina", som dock inte blir färdig förrän i januari 1997, en månad efter den ansvarige Deng Xiaopings död.
Sovjetunionen tvingas ut ur Afghanistan.
Den 9 november öppnas Berlinmuren.
I december invaderar USA Panama och kidnappar landets president, sin tidigare skyddsling Manuel Noriega. 6000 civila dödas.
Jag ger ut live-skivan 1989.
I Sverige slopas valutaregleringen. Miljarder kronor förs ut ur landet och används för spekulation i bland annat fastigheter i Bryssel.
Jag blir far för tredje gången.


1990
Nelson Mandela kommer till Sverige. Tomas Ledin ordnar gala i Globen. Jag medverkar.
Jag turnerar med den uruguayanske sångaren Daniel Viglietti (vars sång "Otra voz canta" inspirerat mig till "… ska nya röster sjunga") i Sverige.
Daniel Ortega och sandinisterna förlorar valet i Nicaragua. Jag skriver "Alla dessa minnen".
Irak invaderar Kuwait.

1991
Operation Ökenstorm inleds den 17 januari. Den USA-ledda alliansen driver Irak ut ur Kuwait. USA utnämns till världens enda supermakt. Jag skriver "Jag ville åka till öknen" och "Lille man (Sången om den nya världsordningen)".
Jag skriver "Sista brevet hem" om det belägrade Sarajevo.
Jag ger ut skivan "Allt är förändrat", producerad av Billy Cross.
Jag spelar med Bob Dylan på Kalvöya-festivalen utanför Oslo. Skriver sången "Trollkarlen".
Jag översätter Paul Simons "At the Zoo" till en barnbok.
Jag spelar förband till Julio Numhauser på turné i Chile.
Jag läser Selma Lagerlöfs "Kejsarn av Portugallien".
Jag får mitt fjärde barn.

1992
Jag gör musik till Rhea Lemans och Teater Tangos dansföreställning "Den sidste lysning" på Kanonhallen i Köpenhamn.
Jag gör min sista LP, "Det ligger döda kameler i min swimmingpool". Den kommer också ut på CD.
Jag skriver musik och sångtexter till musikalen "Kejsarinnan", baserad på Selma Lagerlöfs "Kejsaren av Portugallien". Leif Janzon skriver manus.
Jag översätter texter till Mikis Theodorakis-sånger till Arja Saijonmaas konserter med honom i Trondheim. Konserterna spelas in och släpps senare på skivan "Mikis och Arja".
Jag läser Bruno K. Öijer och P. O. Enquist.
I Sverige stramas invandringspolitiken åt. Jag skriver sången om Aliosman Hristov.
Monica Zetterlund spelar in "… ska nya röster sjunga".

1993
Jag gör konserter med Danmarks Radios underhållningsorkester.
Jag och Björn Afzelius turnerar med Monica Zetterlund och Tekla under namnet Visor & Rosor.
Jag ger ut den dubbla samlings-CD:n "Wiehe - 30 sånger".
Jag ger ut sångboken "100 sånger".
Turnerar under hösten i Norge tillsammans med Björn Afzelius.
Jag är tillsammans med Tomas Ledin inbjuden till rådhuset i Oslo när Nelson Mandela får Nobels fredspris.
Serberna beskjuter det belägrade Sarajevo. Jag skriver sången "Nadja".
Bankakuten bildas. Med hjälp av sextio miljarder kronor av skattebetalarnas pengar räddas de banker som lånat ut pengar till misslyckade spekulationer.
Malmö Musikteater köper min och Leif Janzons musikal "Kejsarinnan" men sätter inte upp den.
Monica Zetterlund spelar in "Tystnaden tätnar" och "Som ett andetag".

1994
Den 1 januari ockuperar EZLN. Ejército Zapatista de Liberacion Nacional (Den nationella zapatistiska befrielsearmén), byar i Chiapasprovinsen i Mexico.
Jag och Björn Afzelius fortsätter vår turné i Norge. Spelar bland annat på OS i Lillehammer.
I maj installeras Nelson Mandela som president i Sydafrika. Bland de inbjudna gästerna finns jag och Tomas Ledin, Yassir Arafat, Fidel Castro, Hillary Clinton och några till.
Jag och Björn gör Visor & Rosor-turné med Lisa Ekdahl och Tony Holgersson.
Jag ger ut CD:n "Trollkarlen", producerad av Peter R. Ericsson.
Mattias Flink skjuter ihjäl sju personer i Falun.
Guillermo Marquez Jara och Tommy Zaethreus deltar i beskjutningen av ett diskotek på Stureplan i Stockholm. Tre mänskor dör.

1995
Jag gör 82 spelningar i Skandinavien.
Jag skriver musik till texter av Rikard Wolff.
Jag får LO:s kulturpris.
Jag lyssnar på Bruce Springsteens "The Ghost of Tom Joad" och på Emmylou Harris "Wrecking Ball".
Latin Kings ger ut CD:n "Välkommen till förorten".
Jag läser Johan Ehrenbergs "Pengar, makt och alla vi andra".
Den 14-årige John Hron mördas av nazister.

1996
Hoola Bandoola Band återförenas och spelar för 200.000 personer i Sverige, Danmark och Norge.
Jag skriver mer musik till Rikard Wolff och Totta Näslund.

1997
Jag gör 86 spelningar.
På sommaren turnerar jag med The Real Group, Mikael Samuelsson och Anna-Lena Brundin.
Jag skriver musik till Jan Hemmels TV-serie "Torntuppen"
efter Jan Fridegårds romaner "Torntuppen" och "Porten kallas trång".
Björn Afzelius blir sjuk. Jag skriver sången "Den jag kunde va".
Jag lyssnar på Bob Dylans "Time Out of Mind" och läser Lars Forssell.

1998
Jag ger ut CD:n "Sevilla", producerad av Stellan Colt.
Jag får Tidningen VI:s Evert Taube-pris och Årets Folkemusikerspris på Skagenfestivalen i Danmark.
Jag läser Göran Rosenbergs "Det förlorade landet" och Svetlana Alexejivitjs "Bön för Tjernobyl".
Den 29 oktober brinner 69 ungdomar inne på en diskotekdans i Göteborg. Jag skriver sången "Gud".

1999
Jag, Tomas Ledin och Arja Saijonmaa uppträder i Sydafrika i februari. Vi spelar i parlamentet och i S:t George's Cathedral i Kapstaden och i fängelset på Robben Island. Jag pratar sista gången med Björn Afzelius i mobiltelefonen från Godahoppsudden den 14 februari.
Björn dör den 16 februari.
Jag arrangerar två minneskonserter på Malmö Musikteater. Hoola Bandoola Band, Thomas Wiehe, Totta Näslund, Marco Rios, Joakim Thåström, Lisa Ekdahl och Göran Skytte medverkar.
Jag deltar i minneskonserter för Björn i Christians-kirken i Köpenhamn och på Rockefeller i Oslo.
Hoola Bandoola Band ger ut CD:n från turnén 1996, "… för dom som kommer sen" och spelar för Ship to Bosnia i Göteborg tillsammans med bland andra Ulf Lundell och Eagle-Eye Cherry.
Minimusikalen "Putte Hågen" med Tommy Juth i huvudrollen har premiär på Malmö Musikteater. Mary Andersson har skrivit manus, jag har skrivit musiken, Philip Zandén har regisserat.
Poliserna Robert Karlström och Olov Borén skjuts ihjäl utanför Malexander av nazistiska interner på flykt.

Journalisten Peter Karlsson och hans son sprängs i luften av nazister.
Fackföreningsmannen Björn Söderberg mördas av nazister den 20 oktober.
Jag hotas till livet av nazister. Skriver "En hunnalort är en hunnalort".
Jag spelar på Emmaus konferens i Orléans i Frankrike.
Musikalen "Kejsarinnan" har premiär på Folkteatern i Göteborg. Jag har missuppfattat tiden, kommer för sent och ser bara andra akten.
Musikalen "Dåliga mänskor", efter Mary Anderssons bok, har premiär på Malmö Musikteater. Jag har skrivit musiken, Philip Zandén har regisserat.
Jag kommer i tid.
Demonstranter stoppar WTO-möte i Seattle.
Tom Waits ger ut CD:n "Mule Variations".
Jag utses av tidningen Arbetet till årets Malmöprofil. Sen går tidningen i konkurs.



2000
Jag gör 100 spelningar.
Jag ger ut CD:n "En sång till modet".
Ricardo Lagos blir Chiles förste socialistiske president sedan Salvador Allende. Jag är en av de inbjudna gästerna på installationen.
Jag spelar i Malexander kyrka på ettårsdagen av polismorden.

Jag spelar i Lund till stöd för Dalai lamas resa i Skandinavien.
Blir mottagen i privat audiens tillsammans med bland andra min bror,
Lars Winnerbäck och Robin.

Jag får Malmö Stads stora kulturpris. Jag får Fastighetsanställdas Förbunds kulturpris. Jag får det danska Oskar Hansen-priset och De danska jord- och betongarbetarnas kulturpris för antinazistisk insats.
Jag blir vald till årets skåning.
Jag skriver text till Hans Åkerhjelms musik i Magnus Gerttens film "Far till staden" som handlar om socialdemokraten Eric Svenning.
Musiken till "Dåliga mänskor" kommer ut på CD.
Världsbanken och IMF har möte i Prag. EU har möte i Nice. Demonstrationerna blir våldsamma.

2001
Tar igen mig efter ett arbetsamt år 2000: 53 spelningar.
Jag och Tomas Ledin tar initiativet till Hela Sverige – Artister Mot Nazister. Medverkar gör ADL, Hans Alfredson, Tomas Andersson Vij, The Ark, Ayo, Alice Bah, Martin Betancourt, Big Fred, Blacknuss, Bo Kaspers Orkester, CajsaLisa, Daddy Boastin, Di Leva, Eagle-Eye Cherry, Emilia, Fattaru, Feven, Marie Fredriksson, Jonas Gardell, Staffan Hellstrand, Anders Högström, Nougie Jadama, Tomas Ledin, Mark Levengood, Markoolio, Miki, Pee-Wee, Petter, Joppe Pilgren, Profilen, Promoe, Sahara Hotnights, Idde Schultz, Stefan Sundström, Superia, Swing, Thåström, Timbuktu, Urga, Lars Winnerbäck, Rikard Wolff, Melinda Wrede och jag. Woody Guthrie-översättningen "Det här är ditt land" spelas in på singel av ADL, Daddy Boastin, Lisa Ekdahl, Emilia, Feven, Petter och Peps Persson. Jag, Tomas Ledin och Markoolio skriver sången "Håll Sverige rent". Jonas Åkerlund gör en specialvideo. Överskottet från konsert, skiva, TV-program och sponsorer går till en fond som stödjer antinazistisk verksamhet.
George W. Bush blir USA:s president
Det första World Social Forum hålls i Porto Alegre i Brasilien.
Jag spelar i min morfars gamla församling i Limhamn. Natten innan slår nazister sönder alla fönster i kyrkan och sprejar ”Död åt Wie” och ”Krossa komusmen” på väggarna. Konserten flyttas till Folkets hus. Göran Persson med livvakter går på sin första Wiehe-konsert
Den 21 april överfaller polisen en anti-EU-demonstration i Malmö. Jag skriver "Jag har vänner".
Kejsarinnan sätts upp på Det norske teater med namnet Keiseren av Portugalia
I juni är det EU-toppmöte i Göteborg. Polisen skjuter skarpt mot demonstranterna.
I juli är det EU-toppmöte i Genua. En demonstrant skjuts till döds.
Den 11 september utförs terrorattacker mot Pentagon och World Trade Center i New York.
USA anfaller Afghanistan. Talibanregeringen faller. Usama bin Ladin går upp i rök.
Tre svenskar, Abdirisak Aden, Abdi Ali och Ahmed Yusuf, som arbetat med det informella somaliska banksystemet al-Barakaat, anklagas för samröre med terrorister. Svenskarna förlorar kontroll över ca. 1,2 miljoner kr av bankens och egna medel. Aden och Ali stryks från terrorlistan ett år senare, Yusuf får vänta till 2006.
Efter beslut av bl.a. Anna Lindh överlämnas Ahmed Agiza och Mohammed al-Zery till CIA på Bromma flygplats och förs till Egypten där de torteras.
Jag ger ut CD:n "Sånger i tiden" och medverkar bl.a. på Jonas Fjelds skiva Tidevann.
Jag läser PO Enquists Livläkarens besök, Raymond Peredes Ahlgrens bok om sin pappa, Coco Paredes, Erik Wijks Göteborgskravallerna och nyutkomna böcker om den danska motståndsrörelsen.

2002
88 spelningar, bl.a. första gången å Island

Hoola Bandoola Bands nyinstiftade pris till minne av Björn Afzelius går till Janne Josefsson och Hannes Råstam "för deras granskande av polisens agerande i samband med EU-toppmötet i Göteborg 2001". Hoola Bandoola Band medverkar på samlingsskivan Framåt för Palestinas befrielse
MNW ger ut samlingsskivan Mikael Wiehe i original.
Jan Hammarlund och jag anordnar en stödkonsert i Stockholm för de fängslade efter demonstrationerna i Göteborg 2001. Medverkande är bl.a. Monica Nielsen, Loop Troop, Nabila, Doktor Kosmos, Kajsa Grytt
Svensken Mehmed Ghezali grips av amerikanska styrkor i Afghanistan och förs till den amerikanska Guantánamo-basen på Kuba. (Han frisläpps 2004 efter 930 dagar i fängelse utan ursäkt eller förklaring.)
En misslyckad USA-inspirerad kupp försöker störta president Hugo Chavez i Venezuela.
Jag ger ut min tredje sångbok Sångerna. Boken innehåller 220 sånger och en journalist berättar för mig att boken väger 3,6 kilo: ”Säger det nånting om din syn på dig själv?”
Jag gör skandal på Svenska dagen – som firas till minne av Gustav II Adolf - i Helsingfors genom att tala för mycket om kriget i Irak. Sveriges ambassadör ursäktar mitt uppförande. Jag försöker få honom avsatt. Utan resultat.. Våren 2003 har jag ovanligt många spelningar i Finland
Jag får det danska Gelsted Kirk Scherfig-priset och FiB/Kulturfronts Gunde-pris i Karlstad
Jag läser Noam Chomsky, Ahmed Rashids bok om Talibanerna, Andreas Malms Bulldozers mot ett folk, John Pilger och Verner von Heidenstam.

2003
Jag gör 60 spelningar.
Lula da Silva blir Brasiliens president.
Årets Björn Afzelius-pris går till Andreas Malm "för hans aktiva solidaritet med det palestinska folket".

Miljoner människor i hela världen demonstrerar mot kriget. Jag skriver Stockholm den 15 februari år 2003. Jag deltar i Irakisk solidaritetsfest tillsammans med bl.a. ärkebiskop KG Hammar. USA anfaller Irak.
Hoola Bandoola Band Samlade 1971 – 1976.
Skriver psalmer i Farfa tillsammans med bl.a. Malou Berg, Anne-Marie Berglund, Tomas Boström, Py Bäckman, Ylva Eggehorn, Maria Küchen, Karin Rehnqvist, Tommie Sewón, Britta Snickars och Sigvald Tveitm.fl.
Rialto teatret i Köpenhamn sätter upp Den forviste engel - en musikforestilling af Karen-Lise Mynster med musik av Mikael Wiehe)
Är med och arrangerar 30-årsdagen av kuppen i Chile på Folkets hus i Stockholm (som nu heter Stockholm Conference Center). Medverkar gör bl.a. Arja Saijonmaa, Sun Axelsson, Rucali, Pepe Viñoles, Blåsorkestern (v), Luis Emilio Recabarren, Jan Hammarlund, Gertrud Stenung, Julio och Maciel Numhauser, Tomas Hammarberg, Advance Patrol, Isabel, Tita och Anta Parra, Chiles ambassadör Pepe Auth och jag. Konferenciärer var Lasse Söderberg och America Vera-Zavala. Anna Lindh avlider samma dag.
Sverige röstar nej till euron.
Jag får Cornelispriset och John Hron-stipendiet
Jag läser Martha Gellhorn och Jonas Hassen Khemiri.

2004
Jag ger äntligen ut en ny skiva, Kärlek & Politik som säljer hyfsat. För säkerhets skull ger jag också ut två riktigt gamla plattor: en med Blunk’s Lucky Seven från 1966 där jag var saxofonist och en med Moccers från 1968 där jag sjöng med min bror och Håkan Ripa Jag ger också ut en skiva med mig och Björn Afzelius från 1993 som jag har hittat på ett kassettband i ett skåp. Skivan med mig och Björn säljer 100.000 ex.
Årets Björn Afzelius-pris går till Asylgruppen i Malmö "för värnande av medmänsklighet och rättsäkerhet - också för de allra mest utsatta."
Jag gör 90 spelningar med Christer Karlsson på piano, bl.a. hos Grynet i TV och på Motståndsfestivalen i Riddarhyttan. På konserterna i Stockholm, Göteborg och Malmö har jag Emil Jensen som ”förband”.

Det blir mycket Beatles. På Kärlek & Politik finns en översättning av John Lennons Grow Old with Me (Kärleken vet) vilket leder till att jag träffar Yoko Ono i Stockholm. I juni lyssnar jag på Paul McCartney på Ullevi. På sommaren läser jag att George Harrison är döende i cancer.
Det avslöjas att USA systematiskt torterar fångar i Abu Ghraib-fängelset utanför Bagdad i Irak efter godkännande av USA:s försvarsminister Donald Rumsfeld och president George W. Bush.
Artister mot nazister – den organisation som vi bildat efter konserten i Globen 2001 - nekas lokal för att ordna konsert i Salem där nazister varje år marscherar till minne av Daniel Wretströms död.
Mario Manriquez Bravo åtalas i Chile för mordet på Victor Jara 1973.
Jag medverkar på Caj Karlssons skiva Rosor.
Jag får tillsammans med 99 andra personer i världen en medalj till Pablo Nerudas minne för mitt stöd till Chiles folk.
Jag läser Jan Sonnergaard, Gustaf Fröding och Valerie Solana, William Blums CIA och USA:s verkliga utrikespolitik och Colin Imbers The Ottoman Empire.
Jag ser Dogville av Lars von Trier.

2005

83 spelningar, bl.a. som ”förband” på Lars Winnerbäcks sommarturné.
Eddie Nyström och jag gör en konsert på Malmö stadsteater till stöd för de drabbade av tsunamin. Medverkar gör Hans Pålsson, Ingemar Simonsson, Gonza, Dajana Lööf, Sandy Mouche, Jacques Werup och Michael Saxell, Skånes Dansteater, Danne Stråhed, Nina Persson och Niclas Frisk, Emil Jensen, Eva Rydberg och Birgitta Johansson, Jan Malmsjö och Brandkårens Big Band.
Årets Björn Afzelius-pris går till Peter Birro och Agneta Fagerström-Olsson "för att i ord och bild ha skildrat och konsekvent tagit ställning för underklassen i Sverige.”
och Nabila Abdul Fattah "för att med hjälp av musiken och orden ha haft modet att korsa såväl nationella och språkliga som mentala och sociala gränser."
”Båstadprästen” Ingemar Simonsson, en av mina moraliska förebilder, dör. Jag spelar på hans begravning.
Linköpings stadsteater sätter upp August Strindbergs Oväder med insprängda (gamla) sånger av mig.

Den 12 maj går Totta Näslund och jag in i studio i Göteborg för att sjunga Bob Dylan-översättningar och fotograferas tillsammans. Det blir sista gången jag ser honom.
Jag medverkar på För dom vi skickar tillbaka, en skiva till stöd för det s.k. Påskuppropet som kräver att gömda flyktingar ska få amnesti och uppehållstillstånd.
I november, 20 år efter ANC-konserterna i Göteborg ger vi ut dem på DVD.
Jag ger ut Främmande land.
Washington Post avslöjar at USA har hemliga s.k. spökfängelser över hela världen där misstänkta terrorister torteras.
Orkanen Katarina ödelägger stora delar av New Orleans.
Frente amplio (Den breda fronten) vinner valet i Uruguay.
Evo Morales väljs till president i Bolivia.
Jag skriver under ett upprop för att häva bannlysningen av Ahmed Yusuf.
Jag får det nyinstiftade svenska Martin Luther King – priset
Jag får Grammis för årets visskiva
Jag får Stig Sjödin-priset
Emil Jensen, Sanna Persson, Gonza, Eddie Nyström, Maggi Olin, Pontus Snibb och jag har premiär på En sorts nyårskabaré på nyårsafton samtidigt som Göran Persson läser min Nocturne i sitt nyårstal.
Jag läser John Pilger, Seymor Hersh, Yoko Onos Grapefruit och Bob Dylans Chronicles.
Jag ser Älskade hundar av Alejandro Gonzàlez Añarritu och Bröder av Susanne Bier.

2006

Jag gör 91 spelningar, bl.a. på Hultsfred, på Åge Aleksandersens 30-årsjubileum i Trondheim, med Tomas Ledin för skolbyggen i Tibet och en stödkonsert för den kubanska revolutionen. Kristdemokrater demonstrerar utanför lokalen. Går så fort de har blivit fotograferade av lokaltidningen.
Årets Björn Afzelius-pris går till Anita d`Orazio "för outtröttligt ideellt arbete med att hjälpa och stödja de asylsökande som tvingas hålla sig gömda i Sverige".
Michelle Bachelet blir Chiles första kvinnliga president.
Totta Näslunds och min skiva med Bob Dylan –tolkningar av mig kommer ut.
Povel Randén, pianist i Hoola Bandoola Band, dör.
Besöker Nicaragua efter 17 år, inbjuden för att närvara vid firandet av sjuttio år av svensk-nicaraguanska diplomatiska förbindelser. De fattiga är ännu fattigare, den nygamla överklassen vräker sig i lyx. Spelar med bl.a. Henrique Mejía Godoy och Katia Cardenal.
Israel anfaller Libanon. Hizbollah driver ut angriparna.
Firar min 60-årsdag offentligt med konsert på Stortorget i Malmö tillsammans med Gonza, Emil Jensen, Peter Clemmedson, Idde Schulz, Anna Stadling, Stefan Sundström, Lisa Ekdahl, min bror Thomas, Magnus Tingsek, Timbuktu, Magnus Björklund Ebba Forsberg, Joakim Thåström, Lars Winnerbäck, Dregen, ”Gisen” Malmqvist, Lars Holm, Bernt Andersson, Thomas Nyberg, Pelle Jernryd, Pontus Snibb, Pernilla Andersson, Måns Block, Eddie Nyström och 20.000 åskådare.
Håller tal på Malmö-priden.
De borgerliga partierna i den s.k. alliansen vinner det svenska valet.
Daniel Ortega vinner valet i Nicaragua.
Stig Hanséns bok om mig, En sång till modet, kommer ut.
Får pris från Yngve Sjöbergs fond, tidningen Liberacion och Sjöfolkets kulturpris.
Jag läser Joan Dideons The Year Of Magical Thinking, Lena Sundström, Petrarca och så Stieg Larsson förstås.
Jag ser 21 gram av Alejandro Gonzàlez Añarritu och The Corporation av Mark Archbar.
Jag blir morfar två gånger.

2007
65 spelningar, bl.a. på 60-årskonsert för Björn Afzelius i Köpenhamn, 90-årskonsert för CH Hermansson i Stockholm och med min uruguayanske vän Daniel Viglietti i Malmö
Årets Björn Afzelius pris går till Erik Wijk och Åsa Linderborg "för att de modigt och konsekvent i tal och skrift försvarat det irakiska folkets rätt till frihet och självbestämmande".
Tomas Forssell, som en gång spelade i Nynningen, sätter upp Dåliga mänskor i Kalmar. Döper om den till Jitterbug.
En borgerlig regering tillträder: skattesmitare, nyliberaler, abortmotståndare, USA- och NATO-anhängare. Ministrar fälls för licensskolk och skatteflykt. Carl Bildt gör come back, blir utrikesminister, uttalar sin beundran för massmördaren Henry Kissinger och lyckas sitta kvar i regeringen trots anklagelser för aktieaffärer i vapenindustrin och styrelseuppdrag i ryska energibolag.
Turnerar själv och med Ebba Forsberg och Åge Aleksandersen.
Framträder för Öresundskommittén som också bjudit in de danska och svenska kungafamiljerna. Angriper den danska regeringsstödda rasismen. Svenska hovreportrar anklagar mig för att ha gjort skandal och skämt ut Sverige. Kungen går ut offentligt och försvarar mitt tal. Tack Tjabo, en upp till dig!
Tysklands inrikesminister föreslår användandet av riktade mord och utomrättsliga avrättningar mot misstänkta terrorister.

Jag och Ebba Forsberg ger ut Bob Dylan på svenska. Jag medverkar på en skiva med den norska kören Humus som sjunger mina sånger och spelar in duett med Kristoffer Jonzon,
Jag läser Lawrence Wrights The Looming Tower, Andreas Malms När kapitalet tar till vapen, Robert Fisks Det stora kriget mot mänskligheten, Naomi Kleins Chockdoktrinen, John Pilger, Peter Høeg, Olof Lagercrantz, Åsa Linderborg - och Stieg Larsson förstås.
Jag blir morfar för tredje gången.


Kilde: Mikael Wiehe, Malmö

Nina Ramsby dyktig svensk låtskriver, musiker og artist

Nina Ramsby (1972) framfører "Finns Det Någon Där?" sammen med Martin Hederos.

Tord Linde framfører "Bröderna Fara Väl Vilse Ibland (ep. 35) av Carl Michael Bellman

Innspilt på Musikvalvet Gamla stan i Stockholm, oktober 2005. Kunstneren og artisten Tord Linde har nedlagt mye arbeid i sin hjemmeside om Bellman www.bellman.net som jeg anbefaler og har henvist til tidligere. Tenk å få oppleve denne kunstneren live!!!....

Thord Lindé performing Fredmans epistel no.35 "Bröderna fara väl vilse ibland" by Swedish musical genius Carl Michael Bellman(1740 - 1795).

-Text-
Bröderna fara väl vilse ibland
Om glasen men intet om krogen;
Alla de hitta til drufvornas land.
Drick bröder, drick litet grand.
Hör hur de stulta och skrapa i sand,
Famla på dörrar och bulta med knogen,
Ragla och tumla med stopet i hand,
Och blöda om tunga och tand.
Fader Movitz, slå i, slå i!
Min flicka har glömt mig, jag dör trogen;
Natt och dag jämt i fylleri,
Skal all min sorg gå förbi.
* * *
Bröderna gräla om brickor och kast,
Vid Ölbägarn jämt demonstrera;
Somliga dricka et qvarter i hast,
Och draga klingorna hvasst;
Tärningar trilla, och brickan står fast;
Gubbarna slamra och stolt discurera
Än om et kyrktorn och än om en qvast;
Men Kyparn han svär som en gast.
Hå ja ja ja, det är så, ja!
Slå eld på min pipa, ge mig mera.
Flickans skål uti tankarna,
Fast hon har kostat mig bra.
* * *
Ja jag har gett hänne skänker och guld;
På barnhuset skaffa jag Barnet;
Barnet det dog; med Calas på dess mull
Jag söp Dödgräfvaren full.
Ofta ha Paltarna gått på patrull
Jag har då friat det lid'liga skarnet,
Vågat för hänne båd' ryggbast och hull,
Och slagit de hjeltarna kull.
Men, min Anna Greta! men!
Nu är jag lik fogeln snärd i garnet,
Som vil ut til sin frihet igen,
Och har knapt döden til vän.
* * *
Slå i åt mig; kanske smärtan förgår
Af safternas ljufliga syra.
Tårarna rinna på näsan; Gutår!
Mitt hjerta bättre nu mår.
Knapt har jag lefvat i femtio år,
Dock kan jag tryggt för Er alla bedyra,
At sådant Finkel som jag söp i går
Är kostligt mot kärlekens sår.
Dryp en droppa eller två,
Och häll den på hjertat, häll man fyra;
Svedan skal ta mig tusand förgå;
Tag blott en sup ofvanpå.
* * *
Aj! när jag tänker uppå hännes hy
Och ögonens brinnande lekar,
Hjertat af ängslan så tungt som et bly
Vill från buteljerna fly;
Bröstet det liknar en sväfvande sky;
Fröja mig lockar och Fröja mig nekar;
Händerna fängslas, mig ögonen bry.
Ach himmel! min sorg blir nu ny.
Men, min Anna Greta! nog,
Nog vet du nu väl på hvem jag pekar,
Fan i dej så du mig bedrog!
Slå kypare i. - Det är nog.

Fred og CajsaStina Åkerström deler musikkgleden!

CajsaStina Åkerström synger "Av längtan Till Dig" (live)- en hilsen til sin far?



Fred synger "Jag ger dig min morgon" (du kan jo lukke øynene hvis du bare vil lytte til musikken, men illustrasjonene er fornøyelige de)



Fred synger "Glimmande Nymf" av Bellman

Fred Åkerström (1937-1985) - en av de fremste trubadurene i svensk musikkhistorie

Fred Åkerström ble født i Stockholm 1937. Hans gjennombrudd som visesanger kom 1963 etter å ha vunnet en talentkonkurranse på Källaren PB i Gamla Stan i Stockholm. Førstepris var en platekontrakt. Hans debut-LP var en tolkning av Ruben Nilsons ”Vanvördiga Visor”. Etter dette gikk hans karriere rett oppover. Fred spilte på puber i hele landet, og på somrene turnerte han i folkparkene.
På slutten av 1960-tallet ble Freds repertoar preget av politiske strømninger. I lag med Cornelis Vreeswijk sang han radikale sanger mot Vietnamkrigen og sosial urettferdighet. Han ble kalt ”viserevolusjonær” og var ikke lengre velkommen i de fine salongene. Når den røde fredsveien hadde lagt seg, resulterte hans tidligere politiske engasjement til at Fred fikk vanskeligheter med å få engasjement.
Som nygift og nybakt pappa til CajsaStina (født 1967 og døpt etter Fredmans første epistel), ble Fred Åkerström tvunget til å luske land og strand rundt for å få økonomien til å gå i hop. Dette førte til at helsen hans fikk mye ”juling”. På våren 1970 ble han lagt inn på Karolinska Sjukhuset for stressmage.
Fred var en vinglad herre, og hadde alltid vært glad i mat. Nå var han blek og mager. For å kunne vinne tilbake publikums gunst og samtidig løse sine økonomiske problem, begynte Fred å synge ”snille” viser. I løpet av sommeren 1970 reiste han rundt på ulike frikirkelige samlinger. Det er først når han begynner å synge Bellman at lykken går hans vei. Fred gir tekstene liv og dybde, og publikum kan rett og slett ikke få nok av Freds Bellmantolkninger. Han ble Fred(man) Åkerström for hele det svenske folket, og fikk til og med rollen som Fredman i Lars Forsells oppsetning av ”Haren och Wråken” på Stadsteatern 1978. Rollen var som skapt for mannen, og førte til stor suksess.
I løpet av 1970-tallet hadde Fred rukket å skille seg. Hans ekskone Ingrid hadde tatt datteren CajsaStina med seg og flyttet til Karlskrona. Fred ble forlatt ensom og deprimert. Treffer så Expressenjournalisten Margareta Frost, gifter seg 1980 og kommer på føttene igjen. Han går ned 20 kilo, og begynner en sunnere livsstil! Fire år senere tar kjærligheten slutt og skilsmissen er et faktum. Fred forlater Stockholm og flytter til Karlskrona for å komme nærmere sin elskede datter. Tiden i Karlskrona blir dessverre dyster, og Fred blir dårligere psykisk som fysisk. Fredag 9.august 1985 blir Fred Åkerström funnet død i sin leilighet i Karlskrona – bare 48 år gammel. I Dagens Nyheter den 11.august 1985, kunne man lese: ”Tilbake finnes bare en rungende stillhet”. Han hviler på en bortgjemt plass på Norra kirkegård.
Datteren CajsaStina Åkerström har gått i sin fars fotspor. Som liten sang de ofte sammen, men etter hans tragiske bortgang, trolig forårsaket av et hjerteinfarkt, la hun musikken på hylla. I 1994 begynte hun å synge igjen. Hennes debutalbum ”CajsaStina” ble en enorm suksess, og solgte over 130.000 eksemplarer. Låten ”Fråga stjärnorna” lå på svensktoppen i flere måneder, og i dag är CajsaStina like kjent som sin karismatiske far…
Hvil i fred
Kilde: Fritt oversatt og redigert fra www.myspace.com

Nådeløst kunstnerportrett av Vreeswijks

Innsiktsfullt og veldokumentert om nasjonalskaldens livsløp, suksess og kamp mot sine mørke sider.

Han tok opp arven etter Carl Michael Bellman og Evert Taube, og tilførte den tradisjonsrike svenske visearven et nytt, friskt grep. Med sitt enkle gitarspill og direkte sangstil tilførte han den fornemme visen en uvøren bluesstil. Men tekstene hans var godt forankret i den poetiske tradisjonen som Bellman og Taube hadde perfeksjonert.

Glede og sorg.
Vreeswijk tilførte et helt nytt persongalleri med skikkelser som Polaren Per, Fredrik Åkare, Cecilia Lind, Fiffige Nanette, Sportiga Marie og Ann Katrin Rosenblad, som hans publikum ble kjent med gjennom flere viser. Han skildret hverdagslivet til sliterne, i glede og i sorg. Kjærligheten til en vakker pike, og en dram. Gjerne på kant med borgerligheten og øvrigheten. Outsidere som ham selv.

Han var uhyre produktiv, og fikk gitt ut hele 40 album i løpet av sitt korte, aktive liv. Det var mest hans egne sanger, men også plater med sangene og tekstene til sine forbilder Bellman og Taube, Victor Jara og Lars Forssell. Han var en meget populær utøver, og turnerte flittig land og strand rundt, i Sverige, men også i Norge og Danmark. Sanger som "Hönan Agda", "I natt jag drömde nogot som", "Brev från kolonien", "Mördar Anders" og "Turistens klaga" gjorde ham folkekjær - i store kretser rent ut til en popstjerne. Hans beundrere var mange og trofaste.

Vel dokumentert.
Alt dette kommer klart og tydelig frem i biografien over Vreeswijk som journalisten Klas Gustafson skrev i fjor, og som nå foreligger på norsk, 20 år etter Vreeswijks død. Gustafson har begått et nitid journalistisk research-arbeid. Han har intervjuet over 60 av Vreeswijks venner, familie, kolleger, forretningsforbindelser, produsenter, arrangører, koner og elskerinner. Det er blitt en detaljert og godt dokumentert beretning om et spenningsfullt liv.

Angst og fornedrelse.
For Vreeswijks liv var ikke bare den vellykkede og beundrede trubadurens.

I like stor grad var det et liv i angst, fornedrelse, sykelig sjalusi, usikkerhet, fyll og narkotika, en endeløs skattegjeld og konfliktfylte, ustabile og direkte voldelige forhold til en rekke kvinner. Biograf Gustafson vil ikke skildre glansbildet Vreeswijk. Han bruker like mye plass og ressurser på å fortelle om den svarte siden ved kunstneren.

Vreeswijk leste og beundret folk som Norman Mailer, Charles Bukowski og Ernest Hemingway. Han dyrket å være en outsider, en hipster. En jazzmusiker i visedrakt. Han ville leve sitt kunstnerliv, og gikk inn i karikaturen av kunstnermytene med fullt alvor. Han stilte seg på sidelinjen i opposisjon til det etablerte. Det virket som om han søkte motstand og fornedrelse for å kunne være kreativ.

Svik.
Det er faktisk ganske trist å lese om hvordan han svek sine kvinner, ranglet bort pengene sine, misbrukte tillit og satte seg selv i de mest håpløse situasjoner. Han ble tatt for fyllekjøring og dømt for skatteunndragelse. Rømmer fra fengselet. Husbåten han bodde i sank. En av leilighetene hans brant. Kanskje han sovnet med en røyk. Politiet finner ulovlig våpen. Tar med to prostituerte hjem og blir forbannet når han i sengen oppdager at de er transvestitter. Risper den ene med kniv og kaster dem ut. Det vil ingen ende ta.

Men de fine stundene er mange nok til at han også kan være en sjarmerende, belest, interessert og aktiv medborger. Med sine brune øyne, lange svarte øyenvipper og joviale fremtreden, har han et stort kvinnetekke.

Hans venner finner en engasjert, kunnskapsrik kunstner og samtalepartner med sympati for de utstøtte. En barmhjertig samaritan i en ølhunds skikkelse.

Et levd bluesliv.
Boken er holdt i en nøkternt fortellende stil. Teksten er konsekvent i presens. Det gjør den lettlest og levende. Boken danner et troverdig bilde av en splittet personlighet, uten at biografen dømmer noen. Historien som biografien til Klas Gustafson forteller, fyller ut bildet av en motsetningsfull kunstner som til fulle har levd et bluesliv. Den fortrenger bildet av den joviale kosebamsen, men den rokker ikke ved Vreeswijks posisjon som trubadur og nasjonalskald.

Kilde: Tor Marcussen, Aftenposten



Cornelis Vreeswijk synger "Balladen om Fredrik Åkare" fra 1964